Foto: Klara Klintbo SkiljeIdeologi stod i centrum för den utbildningspolitiska debatten i universitetshuset den 9 september.

Ideologisk debatt om utbildningspolitik

Under en valkampanj som anklagats för att vara ideologilös stod ideologi i centrum för stor del av torsdagens politiska debatt för Uppsalastudenter.

De sju riksdagspartierna representerades (från vänster till höger på bilden) av Hanna Mörck (V), Frida Johnsson (MP), Milischia Rezai (S), Mattias Johansson (C), Eleonore Lundkvist (M), Maria Weimer (FP) och Kalle Bäck (KD). Som arrangörer för den publikintegrerande debatten stod Gröna studenter, Laboremus och Uppsala studentkår.

Relaterade artiklar

Forskare till höger och vänster. Lena Sommestad och Eva Edwardsson diskuterade politik på fyra campus.
Välfärd och skatter. Partiernas ungdoms- och studentförbund drabbade samman i Samhällsvetarnas regi.
Politik på campus. De politiska studentförbunden är välkomna – men bara valrörelsens två sista veckor.

Det var en ringa skara som tagit sig till universitetshuset vid lunchtid den 9 september för att ställa sina utbildningsrelaterade frågor till panelen. De unga politikerna slogs ivrigt om ordet och varvade egna upplevelser med partipolitiskt förankrade idéer och reformer.  
En av de stora frågorna som avhandlades var bostadsbristen för studenter i Uppsala. Eleonore Lundkvist (M) sade sig se många olika möjligheter att förbättra bostadssituationen.
– Det ska bli mer förmånligt att hyra ut i andra hand och kommunerna ska tillåta tillfälliga bygglov. Dessutom måste vi våga bygga mer på höjden i Uppsala.
Oppositionens Milischia Rezai (S) replikerade raskt:
– Var är lösningarna då? Jag såg ingen av dessa lösningar när folk bodde i tält och kyrkor vid terminsstarten. Vi, de rödgröna, vill att man från statligt håll tar ansvar för att bygga nya studentbostäder. Att människor och inte marknaden tar ansvaret.
Kritiken av regeringen fylldes på av Frida Johnsson (MP) som sa att bostadspolitiken de senaste fyra åren har gynnat de som redan har bostad och inte de unga. Hon gav exemplet att många hyresrätter gjorts om till bostadsrätter. Mattias Johansson (C) släpptes in i debatten och sade att han bott i Uppsala i 15 år och att bostadsbristen alltid varit lika påtaglig, även under vänsterstyre. Han ser det som ett större strukturellt problem. Och en sak är säker enligt honom:
– Vi ska inte använda skattemedel till att bygga studentbostäder. Det är inte Sovjet vi lever i!
Svaret från de rödgrönas Milischia Rezai blev:
– Alla ska ha rätt till bostad, inte bara de med fet plånbok.

Därefter var det studiesociala frågor som avhandlades.
Frida Johnsson förordade att man som  deltidssjukskriven ska ha rätt att studera. Hon uttryckte även sitt missnöje med alliansens införande av studieavgifter.
– Det är en principfråga för Miljöpartiet; studier ska inte ska kosta.
Maria Weimer (FP) bemötte kritiken genom att säga att studieavgifterna bara gäller för utländska studenter från länder utanför EES-området.
Milischia Rezai och Frida Johnsson framförde att det bör finnas ett väl utvecklat stipendiesystem i så fall. Vem kommer annars ha råd att betala 145 000–245 000 för ett års studier i Sverige?
– Det finns redan ett stipendiesystem, svarade Maria Weimer. Det kanske kan förbättras. Men det är  meningen att det ska täcka in alla som vill komma hit. Alla de som tidigare kunde studera gratis.
På frågan om man bör arbeta vid sidan av studierna får vi två tydliga läger. På den högra sidan vill man inte att arbete ”ska vara ett tvång” men att det kan vara ”lärorikt och bra”. Där finns förslag på avskaffande av fribeloppet och införande av läsår med tre terminer. På den vänstra sidan vill man göra det ”ekonomiskt möjligt att, på riktigt, studera på heltid”. Bland annat genom att höja studiebidraget.

Under diskussionen kring hur högskolan ska förbättras hettade det till. Kalle Bäck (KD) gick ut hårt.
– Socialdemokraterna byggde bara ut platserna när de styrde landet. Satsade på kvantitet och slarvade bort kvaliteten! Vi vill att universiteten ska ha mer självständighet gentemot staten. Detta genomför vi i och med autonomireformen.
Frida Johnsson å sin sida uttryckte oro över den nya reformen.
– Hur ska vi kunna garantera rättssäkerheten framöver? Det kan ju bli väldigt stor skillnad mellan  universiteten.
Kalle Bäck svarade att autonomireformen bara innebär att staten inte kommer att styra universitetens inre organisation. Det bör inte innebära något hot för studenterna menade han.
Hanna Mörck (V) gav sig in debatten.
– Jag, som varit aktiv i just studentfrågor i många år, ser farorna. Autonomireformen kommer att göra så att medarbetarinflytandet försvinner. Makten flyttas från staten till universitetsledningarna.
De ideologiska skiljelinjerna blev återigen tydliga när Kalle Bäck svarade:
– Det här är så typisk de rödgröna! Det är läskigt när universitetsledningarna får mer makt, däremot om staten får mer makt då är det bara bra.
Studentkårens vice ordförande Emil Paulsrud ställde, apropå kårobligatoriets avskaffande, frågan om vad partierna anser om kårernas framtid.
Eleonore Lundkvist svarade att studentinflytandet naturligtvis ska finnas kvar. Men kårerna får göra ett hårdare jobb för att locka medlemmar. Frida Johnsson replikerade att det faktum att kårerna istället får pengar från universiteten är en olycklig utveckling. Universitetens pengar ska användas till annat, ansåg hon.
 
Det kom en upprörd fråga från publiken:
– Alliansens politiker, ni säger ”kvalitet framför kvantitet” men vad menar ni egentligen? Jag kan bara tolka det som att ni är elitistiska. Vad är kvalitet för er?
Maria Weimer svarade att kvalitet uppstår av engagerade lärare, kvalitet på utbildningen och av att de som kommer till högskolan har en hög kunskapsnivå.
En annan fråga från åhörarna var huruvida utbildning lönar sig och i så fall på vilket sätt. Alla representanter från allianspartierna utom moderaten var eniga om att värnskatten bör avskaffas.
Hanna Mörck hade en helt annan syn:
– Utbildning lönar sig framförallt genom att man lär sig!