Nationella minoriteter på agendan

Men den som passerade universitetsthuset 6 februari och 8 april märkte redan då någonting som arbetsgruppen för nationella minoriteter haft ögonen på: att samiska och romska flaggan hissats.
– Arbestgruppens linje är synlighet och information, förklarar Marianne Carlsson, rektorsråd för lika villkor och den som leder gruppen.

Språk som håller på att försvinna, minioritetspolitik som inte implementeras, läromedel som saknar information om nationella minoriteter, nbsp; och få yngre forskare med bakgrund i någon minoritet. Men också: särskilda lärarsatsningar, kommuner som inrättat förskolor på samiska och brobyggarverksamhet, var något som studenter och anställda fick höra om under timmarna på Blåsenhus. Information om nationella minoriteter behövs – fortfarande finns okunskap, stereotypa uppfattningar och attityder.
– Vi kan inte ens vår egen historia, vi vet inte varför de här grupperna hamnat där de har hamnat Svenssons har säkert inte hört talas om att samiska barn förr inte fick gå i vanliga skolor utan tvingades gå i särskilda, säger juristen Kaisa Syrjänen Schaal, som bland annat varit ansvarig för två statliga utredningar om minoritetsspråk.

Och även om det börjar komma ”nya bilder” på nationella minoriteter, vilket Leena Huss, expert på nationella minoriteter och professor i finska språk, exemplifierar genom att visa reklambilder som föreställer en romsk flicka som dricker mjölk och en samisk person som studerar juridik, gör media långt ifrån tillräckligt för att förändra bilden av nationella minoriteter:
– Inte ens när Europarådet har kritiserat Sverige för sjunde gången för att man inte sköter sig på skolsidan skriver många om det. Det är i stort sett bara minortetsmedier som rapporterar, säger Kaisa Syrjänen Schaal.

Att göra upp med historiska erfarenheter är nödvändigt och viktigt, framhålls. Leena Huss tar upp vilka historiska erfarenheter Uppsala har: Statens rasbiologiska institut under ledning av professor Herman Lundborg inrättades här 1922. I The racial characters of the swedish nation har rasbiologer samlat skallmått, ögonfärg, längd och andra egenskaper som de hävdade förknippades med olika folkslag.
nbsp;– Det här påverkar oss fortfarande. Det ligger så nära historiskt att folk kan hitta oerhört kränkande bilder på sina släktingar i Uppsalas källare, säger Leena Huss.
För att bidra till upprättelse och försoning är det därför viktigt att lyfta fram minoritetsfrågorna, fortsätter hon.
Kaisa Syrjänen Schaal säger:
– Jag tror på att man ska benämna det som varit dåligt. Att man benämner vad statsmakten faktiskt gjort och tar avstånd från det.

Hur få nationella minoriteter att söka sig till Uppsala universitet? De inbjudna talarna betonar att universitet tagit ett steg i rätt riktning i och med att man inrättat nbsp; en arbetsgrupp för nationella minoriteter, men att man kan göra betydligt mer, ”ta mer plats”. Något som förelås: gör nationella minoriteter till en profilfråga – något som universitetet skyltar med att man är ”bra på”. nbsp;
Leena Huss lyfter fram romska brobyggare – en satsning som finns på Södertörns högskola och som innebär att romer fungerar som en ”bro” mellan andra romer och kommunal verksamhet, exempelvis skolan.
– Jag tycker absolut att det behövs en brobyggare här på Uppsala universitet för personer med romsk bakgrund, som skulle kunna blir ett stöd och en diskussionspartner.

Malin Westerberg, statsvetarstudent och tornedaling som är med i arbetsgruppen för nationella minoriteter, tror det är allra viktigast med tidiga insatser.
– nbsp; Har man fångat upp personer i för- och grundskola så är det lättare att man blir sugen på att plugga vidare. Det handlar om att bli uppfångad och tidigt lära känna sin identitet.