MOOCs – onlinekurser i vildvuxen gråzon

Vid en första anblick är det lätt att fundera över vad det är universiteten inte berättar. Prestigefulla universitet lägger ut kurser gratis på internet, utan krav på tidigare utbildning eller betyg. Filosofi på Yale? Ja Datavetenskap på Stanford? Ja Det kan verka för bra att vara sant. Karolinska institutet, Lunds universitet och nu Uppsala universitet hakar på trenden med MOOCs – internetbaserade kurser öppna för alla.
I ett direktiv undertecknat rektor Eva Åkesson motiveras satsningen i tre delar: Det skall bidra till att sprida kunskap i samhället, marknadsföra universitetet och underlätta rekrytering samt bidra till utvecklingen av hybridundervisning.

För att få en tydligare bild kontaktar Ergo Mats Cullhed, pedagogisk utvecklare vid Uppsala universitet och sekreterare för e2014, den projektgrupp som ansvarar för universitetets tre MOOCs.
Mats Cullhed poängterar att man som MOOC-student huvudsakligen får möjlighet att fortbilda sig och samtidigt få en uppfattning om universitetets kompetens. Även om MOOCs kan vara baserade på universitetskurser så finns det tydliga skillnader; högskolepoäng utdelas i regel ej och således inte heller studiebidrag och lån. Kontakt med lärare och universitetet förekommer i princip inte och fokus ligger främst på bildning och kunskapsspridning. Det är någonting annat än högre utbildning som vi ser på den idag.
Kurserna är också ett sätt för universitetet att attrahera nya studenter. Målgruppen är främst människor från utlandet – exempelvis de som vill påbörja en masterutbildning. nbsp;

I Europa ligger en stor del av drivkraften bakom MOOCs i att universiteten vill öka sin rekrytering och marknadsföra sig. nbsp; nbsp;
– Det är ett sätt att visa att det här är vi bra på, säger Mats Cullhed. nbsp;
Även om de idealistiska skälen är mer betonade i USA så förekommer de även i Sverige och Europa. En form av utveckling av den så kallade ”tredje uppgiften” – att sprida sin kunskap och forskning till samhället.
– Det här är någonting som framför allt kan bli viktigt i utvecklingsländer, där befolkningen har svårare att få tillgång till högre utbildning. nbsp;
Det har dock hittills visat sig vara svårt att nå de personer som kanske behöver kurserna mest. nbsp;
– Än så länge kommer de flesta deltagare från Nordamerika och Europa, och är oftast ganska högutbildade. Men det finns exempel på motsatsen och man skulle kunna säga att det är en positiv utveckling.

Formatet MOOC förändras ständigt och det är en vildvuxen värld, konstaterar Mats Cullhed. Det är också en anledning till att man inte direkt hoppat på utvecklingen.
Mats Cullhed berättar att universitetet valt en avvaktande position för att kunna göra en egen bedömning. Det är viktigt att inte bara följa trenden, utan att ha en idé om vad som kan göras. Men att direktiven ger ett godkännande till tre kurser betyder inte att universitetet är sålt på idén.
– Uppsala universitet har inte beslutat om vi ska hålla på med MOOCs i framtiden. Vi har bestämt under den här projekttiden att göra tre kurser under två tillfällen och sedan utvärdera. Är det här någonting som vi vill fortsätta med? Tillför det här någonting? Kan vi jobba med det här? Det kan hända att vi tycker att det är jättebra med MOOCs men att det inte är vår roll som universitet och överlåter det till andra aktörer. Det kan bli ett utfall. Eller så tycker vi att det på vissa premisser går att bygga vidare på. Om försöket är framgångsrikt beror på hur pass man uppnår direktiven. Når kurserna rätt människor? Framstår universitetet som attraktivt nog i hög konkurrens? Nås framgångar med e-lärande? nbsp;

Tre kurser – en ifrån varje vetenskapsområde – ska genomföras två gånger vardera under 2015. De skall behandla antibiotikaresistens, computational finance samt ekonomiska kriser. Högskolepoäng kommer inte att delas ut och kurserna ges på engelska.
Om det i framtiden kommer att gå att ge högskolepoäng och eventuellt ta betalt för kurser är en juridisk fråga. Svenska universitet och högskolor är, med vissa undantag, statliga myndigheter med hårda regleringar.
– Så länge man inte tar betalt eller ger poäng så är det lättare att se vad vi får göra. Så fort det handlar om pengar eller om formella möjligheter att examineras så måste man ta ett nytt tag när det gäller det juridiska.
Denna juridiska gråzon hoppas man ska klaras upp i samband med nya statliga direktiv och en rapport ifrån Universitetskanslerämbetet. nbsp;

Både inom och utanför akademin förekommer diskussioner om huruvida en framtid med MOOCs är förenligt med traditionell utbildning som den ser ut idag. Mats Cullhed menar att det finns en ”hype” kring fenomenet, som även resultat i överdriven kritik.
– Det är en förbannelse för e-lärandet.

Han menar att det finns många fördelar i att experimentera med nya pedagogiska verktyg. Det kan exempelvis handla om effektivisering av traditionell utbildning. Kan man skapa mer interaktiv lärartid? Går det att ha en MOOC som kurslitteratur? Detta behöver dock inte betyda att klassiska metoder hotas.
– Jag tycker inte att man behöver känna sig nervös för campusutbildningens framtid och inte heller ta ett principiellt avstånd ifrån MOOCs och säga att de är kvalitativt dåliga. Det är klart att man kan göra bra MOOCs – men det kommer inte att vara samma sak som campusförlagd utbildning. De jobbar på olika premisser.

Även om det finns möjligheter att effektivisera vissa faktafokuserade kurser så finns det tydliga brister. Självrättande tester och att studenterna rättar och kommenterar varandras arbete är vanligt förekommande. Lärarens roll är begränsad.
– I MOOCs kan man inte vara aktiv som lärare. Man skulle drunkna. Det måste vara en självgående apparat.

En omdebatterad fråga är att bara några procent av de som anmäler sig till kurserna faktiskt slutför dem. Är det fel på formatet eller finns inte nog med engagemang? Mats Cullhed tycker inte det är någonting att vara oerhört bekymrad över.
– Rent numerärt överträffar det vad universitetslärare gör på vanliga kurser. Anledningarna till varför folk inte fullföljer kurserna varierar också mycket. Det vanligaste är att kursen verkar intressant, men att man inte har tid att slutföra den. Det finns också folk som gör det här för att utveckla kunskaper de redan har. Då behövs inte formella betyg, och man avbryter kursen för att man fått precis vad som efterfrågades.