Timmar med tåg för en tenta

Om man går en utbildning vid ett universitet i en annan stad än den man bor i så brukar man enkelt kunna ansöka om ”tentamen på annan ort”, för att slippa långa resor vars enda syfte är några timmar i en tentamenslokal. Ofta finns en samordnare som man kan kontakta för att få hjälp med en tentamensplats där man bor, alternativt att man direkt kan kontakta ett lärosäte som erbjuder tentamensplatser oavsett vilken utbildning det rör sig om. I Uppsala finns dock ingetdera.

Jag hör av mig till Uppsala universitets biträdande studentavdelningschef, Cilla Häggkvist, för att ta reda på varför.

Cilla Häggkvist förklarar att frågan om mottagning av distansstudenter har diskuterats mycket i ledningen på Uppsala universitet, och att den absolut anses värd att ställas. Universitetets slutsats har dock blivit att det inte finns tid och resurser för att erbjuda externa studenter en sådan tjänst. nbsp;
– Uppsala är en storstadsregion där väldigt många människor har behov av en sådan här tjänst, det skulle kosta mycket pengar, påpekar avdelningschefen. Hon förklarar också att det inte är helt enkelt.
– Tider ska stämma överens för att man ska kunna garantera rättssäkerheten, och tentor ska skickas fram och tillbaka mellan universiteten.

Universitetet vet inte om man kan erbjuda detta till externa studenter (se faktaruta) på ett bra, rättssäkert och ekonomiskt möjligt sätt. Istället överlämnas beslutet till varje enskild institution, förklarar Cilla Häggqvist.
– Institutionerna får själva göra detta om de känner att de har tid och resurser.

Det kan vara en aning tröttsamt att som student först ta reda på vilka institutioner som har tentamen samma datum och tid, sedan kontakta samtliga bara för att bli nekad av alla – då ingen institution har något att vinna på att ta emot externa studenter. Många väljer i denna situation mellan att åka till Gävle kommun och betala 500 kronor för att få skriva sin tentamen, eller vänta på omtentamenstillfälle och då gå igenom samma process med Uppsalas institutioner i hopp om bättre napp.

Personligen valde jag, efter att ha blivit nekad av åtta institutioner, att skriva min senaste tentamen i min hemort Skellefteå. Där har man nämligen ett väldigt okomplicerat system – jag frågade helt enkelt en samordnare på campus och blev bokad i en tentamenslokal direkt, gratis, inga konstigheter.

Man kan såklart fråga sig: Är det inte studentens eget ansvar att lösa situationen för sina studier? Då man anmält sig till att läsa på distans får man väl räkna med långa resor för att skriva sina tentor, eller?

Invändningen blir att det helt enkelt är onödigt, då ingen tjänar något på att processen ska vara komplicerad. Om problemet är resurser skulle antagligen många studenter hellre betala för kostnaden av sin egen tentamen – enligt modellen i Gävle – än att lägga tre gånger pengarna och fyra gånger tiden på att åka till en annan stad.

Frågan kan även ställas på kommunal nivå – då universitetet, som externa studenter idag vänder sig till, inte anser sig ha tillräckliga resurser.

För att återvända till avdelningschefens invändning att Uppsala har så stor efterfrågan på tentor för externa studenter: borde inte just den stora efterfrågan motivera utbudet ännu mer? Borde inte Uppsala, känd för att vara en studentstad, prioritera en sådan tjänst? Kanske, men som Cilla Häggkvist slutligen poängterar:
– Det krävs helt enkelt någon som driver frågan.