Debatt om våldtäktskonst fortsätter

Det öppna seminariet, som arrangerades av Konstvetenskapliga institutionen i samarbete med Statens konstråd, kom att främst fokusera på just kritiken av detta konstverk som uppmärksammades av Ergo efter att några studenter bland annat kallat verket för ”våldtäktskonst”. nbsp;

Diskussionen kom att handla om tolkningar av konstverket och myten den utgår ifrån och delvis om hur man praktiskt bör hantera att personer i det offentliga rummet uppfattar detta konstverk som kränkande. Panelen var delad i sin tolkning av konstverket som en porträttering av en våldtäkt och eller något mycket oskyldigare. Konstnären bakom ”Apollon och Daphne” Mikael Richter, beskrev själv att inspirationen bakom verket från hans sida var det tidlösa ämnet kärlek och hans associationer till sin egen skolgång.
– Under min utbildningstid så handlade mycket om att tjejer jagade killar och killar jagade tjejer vilket är det jag associerar bilderna till, berättar Mikael Richter.

Angående kopplingen till myten om Apollon och Dafne så tänkte konstnären inte själv på den som problematisk. Mikael Richter får även stöd av Martina Björk, docent i latin vid Lunds universitet som skrivit sin avhandling om just den antika poeten Ovidius vars dikt är inspirationen till verket, och som även sitter uppe i anslutning till konstverket. Hon menar att denna tolkning av myten beskriver Apollon och Dafnes kärlek snarare som oskyldig och äkta och att det inte alls handlar om porträttering av en våldtäkt.

På andra sidan i denna debatt fanns bland annat Gunnel Ekroth, professor vid institutionen för arkeologi och antik historia på Uppsala universitet, som även hon har specialiserat sig på antikens Grekland från vilken myten har sitt ursprung. Enligt henne är Apollon i denna kontext en våldsam gud som i flera andra myter även utövar sexuellt våld mot kvinnor, något som Gunnel Ekroth även menar att det är frågan om i fallen med myten om Apollon och Dafne. Enligt henne blir verket problematiskt först när man kallar det ”Apollon och Dafne” och kopplar samman den i övrigt kanske oskyldiga bilden med denna myt. nbsp; nbsp;

Enligt Anneli Häyrén, forskare vid centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, och som vid tiden för invigningen var jämställdhetshandläggare på universitetet, tolkar dock konstverket enbart som avbildning av en våldtäkt. Hon kopplar starkt samman verket med en patriarkal maktstruktur generellt och menar att det är ytterst kränkande att som kvinnlig student behöva möta detta verk.
– Samtidigt som den första kritiska vågen kom mötte jag studenter på nationerna som blev utsatta för ett gäng ekonomstudenter som söp ner tjejer och tog hem dem för ”gang bangs”. Att tänka att samma studenter som blir utsatta för dessa övergrepp sen skall behöva träffa samma killar i dessa lokaler för att på likvärdiga grunder ha ett akademiskt samtal. Vad sprider det här verket då för kultur?

Inger Höjer Aspemyr från Statens konstråd, som är den myndighet som var en del i processen som ledde fram till beställandet av konstverket år 2000, hoppades att diskussionen skulle få handla om hur man nu kan arbeta vidare med konstverket efter den kritik den fått. Hon har tidigare erfarenhet av liknande kritik mot konst på andra universitetsområden, där man som sista åtgärd valt att flytta eller ta ner konst som uppfattats som kränkande av bland annat studenter.
– Jag kan tänka mig att man skulle kunna ta ner den gamla översättningen av Ovidius och istället beställa en ny text att ackompanjera konstverket med en nutida tolkning, säger Inger Höjer Aspemyr. nbsp;

Enligt Anneli Häyrén bör verket tas ned. Mikael Richter själv har däremot funderat på nya möjliga tillägg till verket, så som en skylt med budskapet ”Varning Texten är från en annan tidsepok och kan rubba din samtida genusuppfattning” som skulle kunna sättas upp i anslutning till konstverket. Något som Anneli Häyrén ställde sig aktivt emot.
– Det skulle vara ohyggligt arrogant mot debatten och betraktarna av konsten.