UU <3 näringslivet
”UU+ABB = tillsammans för en bättre värld”. Det var namnet på den föreläsning som hölls i samband med firandet av ABB och universitetets nya samarbetsavtal i februari i år. Inför en fullsatt föreläsningssal på Ångström talade företrädare för industriföretaget om sina positiva erfarenheter av Uppsala universitet.
– Vi älskar Uppsala, och vi behöver er, sa VD:n Johan Söderström.
Avtalet innebär bland annat öronmärkta praktikplatser och sommarjobb för Uppsalastudenterna och ett fördjupat samarbete kring forskning. nbsp;Detta samtidigt som universitetets internrevision i en rapport för 2015 varnar för riskerna i att svensk forskning blir för styrd av externa intressenter, både ekonomiskt och resultatmässigt.
Men prorektor Anders Malmberg menar att det inte finns någon konflikt mellan ett oberoende universitetet och ett ökat samarbete med kommersiella aktörer.
– Det finns ingen självklar motsättning. Som universitet ska vi i alla sammanhang värna vår autonomi och akademiska integritet. Men vi ska samtidigt vara öppna för och samverka med näringsliv och samhälle.
Anders Malmberg spår även att det kommer att bli fler avtal som liknar det med ABB längre fram.
shy; shy;– Vi har ju ett väldigt starkt partnerskap med Akademiska sjukhuset, och vi diskuterar även om vi ska sluta ett brett samverkansavtal med Uppsala kommun. Även avtal med andra privata företag kan säkert bli aktuella i framtiden.
Avtalet med ABB har beskrivits i positiva ordalag, även bland lokala medier. Men Anders Malmberg menar att det trots allt finns en öppen debatt kring för- och nackdelarna kring näringslivets intressen i högre utbildning.
– Ja det tycker jag. När vi i olika sammanhang pratar om universitetets samverkansstrategi tycker jag att medvetenheten om potentiella intressekonflikter är stor.
Sharon Rider, professor i teoretisk filosofi, ser samverkan med företag som en del av en pågående trend. Hon betonar att hon inte kan uttala sig om avtalet med ABB, men generellt har det vuxit fram en ny syn på vad lärosäten ska vara för studenterna.
– Lärosätet ses mer och mer som en instans där ungdomen ska skaffa sig yrkesträning för att möta arbetsmarknadens behov. nbsp;Men universitetet bör ha högre ambitioner. Till skillnad från yrkesförberedelsen, är vetenskap och bildning inte till för dagens arbetsmarknad, utan morgondagens. Ingen vet hur världen kommer att se ut om 20 eller 50 år. Det är synd om studenterna om de får en utbildning som är anpassad till en verklighet som inte gäller då, och saknar verktyg att hantera den värld de går till mötes.
Sharon Rider pekar också på universitetets ansvar att slå vakt om sitt uppdrag.
– Om man talar väldigt allmänt så kan det finnas en risk för att man suddar ut gränsen mellan universitetsutbildning och annan verksamhet. En akademisk utbildning ska vila på vetenskaplig grund och bedrivas i syfte att främja kunskapsutveckling. Den principen måste vara oförhandlingsbar från universitetets sida. Det finns ju uppenbara fördelar, precis som det finns en poäng med VFU för lärarstudenter. Man kan tänka likadant med företag så länge utbildningen får ett vetenskapligt innehåll.
Av tradition har storföretag främst haft samarbeten inom naturvetenskapliga och tekniska områden. Att de nu även börjar få upp ögonen för satsningar inom humaniora kan vara både bra och dåligt menar Sharon Rider.
– Det handlar om vilken inställning de har. Ibland missuppfattar man vad humaniora är, det ska vara något av en språksnickare eller någon som hittar på rolig PR. Risken finns att det påverkar humanisternas syn på den egna rollen, det blir inte så mycket betoning på analys, sakargument eller forskningsanknytning. Men det beror på vilka krav som ställs från de ingående parterna.
Sharon Rider tycker också att frågan om privata intressen på landets lärosäten är en något nedprioriterad fråga.
shy;– Mer allmänt kan man säga att politiker till exempel pratar mindre om effekterna av kommodifieringen (när något omvandlas till en standardprodukt, reds. anm.) av den högre utbildning än man gör när det gäller sjukvård och skola.
Lars-Eric Larsson är biträdande näringslivschef på Uppsala universitets innovationskontor. Han anser inte att oberoendet för universitetet inskränks av att man samarbetar med näringslivet.
– Snarare tvärtom. Det stärker friheten, vi söker inte samarbete med industrin för att bli styrda utan för att visa värdet av fri forskning.
Men det finns tillfällen då externa aktörer kan vara kontroversiella, medger Lars-Eric Larsson.
– Internt finns det debatt. Alla älskar inte det vi gör. En del ser farhågor med att man skulle bli styrd och beroende av industrin. De ser risker med att det påverkar forskning och hur man redovisar resultat. Men då är man helt fel ute om man hamnar där, industrisamarbeten handlar inte om att företagen kan kräva att vi ska redovisa på ett visst sätt. Vi gör inte inskränkningar i publiceringsrätten till exempel.
Även andra typer av utomstående aktörer utanför det privata näringslivet kan vara kontroversiella.
– För några år sedan hade vi besök från den amerikanska flottan som tittade på forskning på Ångström, då var det några forskare som reste frågor om vi ska ställa upp på det.
I framtiden ser han gärna mer och bredare samarbeten med privata företag.
– Det hoppas jag Behovet och intresset ökar. nbsp; Vi behöver inspiration och anknytning till arbetslivet, företagen behöver ny kunskap och möjlighet att rekrytera arbetskraft. De inom teknik och naturvetenskapliga området är mer vana vid sådana här samarbeten, företagen där har nästan sina egna universitet som KTH och Chalmers som de sedan länge har nära relationer till. Det har varit svårare för de humanistiska ämnena att få företagen att se nyttan av att samarbeta. Men jag tror att de kommer att växa även där i takt med att företagen i ökande omfattning marknadsför koncept och tjänster snarare än bara enskilda produkter.
