Vem kommer in på nationen?
Tänk dig att du är ute på nation och några glas in på kvällen upptäcker att det inte finns någon toalett. När du sedan försöker ta dig därifrån, för att leta upp en toalett någon annanstans, måste du be om hjälp för att komma ut ur byggnaden, vilket i och för sig förutsätter att du lyckats ta dig in från första början, något som inte är helt självklart. Så ser det i nuläget ut på flera av Uppsalas nationer för personer som använder sig av hjulförsedda hjälpmedel.
De flesta av Uppsalas nationshus är väldigt gamla (det äldsta, Västgöta, byggdes redan 1604) och har därför strikta varsamhetskrav på sig när det kommer till vilka typer av tillgänglighetsmodifieringar som får göras på byggnaden i form av, till exempel, breddade dörrkarmar, ramper och ut- och tillbyggnader av anpassade toaletter. En fullt godtagbar förklaring till varför de är så pass dåligt anpassade som de är, men som är till liten tröst för studenter med någon typ av fysisk funktionsnedsättning som försämrar deras möjligheter att ta sig in på nationerna.
Civilingenjörsstudenten Carl Boström har en cp-skada som begränsar hans rörlighet, vilket gör att han behöver hjälp av en assistent och en rollator de gånger han inte kommer in i byggnader obehindrat och utan hjälp kan ta sig runt med sin elscooter. Han är medlem i Uplands nation där han bara har varit en gång, när han skrev in sig.
– Då gick jag in via trappan på S:t Larsgatan. En assistent bar in min rollator och hjälpte mig upp för trappan, berättar han.
I många fall går det inte ens att ta sig in på nationerna utan att be någon i personalen om hjälp, vilket vi blev varse när vi besökte hälften av Uppsalas nationer för att testa hur tillgängliga de är. Det, och att inte kunna hänga med personerna i sitt sällskap när de byter våning lite då och då, är den sämsta aspekten med att besöka nationerna menar Carl Boström. Och det har hänt att han har undvikit att följa med på nation just på grund av att de inte är tillräckligt tillgängliga.
– Jag är nog inte så intresserad ändå, men det är klart det påverkar till det negativa.
Den nation som Carl Boström tycker är bäst anpassad av de han har besökt är V-Dala.
– De hade en undangömd HWC och där slapp man även rörelser mellan våningarna, säger han.
Värmlands nation hamnar också bland de som är bäst tillgänglighetsanpassade.
Trots att de varsamhetskrav som finns på byggnaderna försvårar nationsutgång för honom, har Carl Boström förståelse för att det är svårt att anpassa husen då åtgärderna skulle bli väldigt stora och kostsamma på så gamla hus, men han tycker ändå att det finns vissa aspekter som skulle kunna förbättras utan att det behöver medföra några större kostnader.
– De kan jobba mer med information och undangömda ramper och instruktioner till hur man får någon att lägga ut ramperna när man är där. Jag tycker även att man ska tänka igenom om man behöver lås på hissar exempelvis – om kodlås finns till hissar kanske vi som behöver använda dem kan få ta del av koden så att vi kan bli mer självständiga när vi vill röra oss mellan olika våningar.
Här kan du ta del av det tillgänglighetstest Ergo genomförde tillsammans med Carl Boström i mars då vi besökte universitetets lokaler och olika campusområden.