Band in banden

Hur kommer man på att man ska skriva en bok om frackband?
– Det var någon på nationsarkivariernas sittning i december 2013 som nämnde att det skulle vara praktiskt att ha en bok som man kunde slå i för att hitta vad alla olika frackband tillhör för nationer, kårer och föreningar. Det tyckte jag lät spännande så jag började försöka göra en lista över de band som fanns i Uppsala för att katalogisera. Det visade sig vara ganska svårt så jag startade en facebookgrupp i januari 2014 så att folk skulle kunna skicka in bilder och beskrivningar på olika frackband. Från början var gruppen sluten, jag tänkte att det var för nördigt för att särskilt många skulle vara intresserade, men det rasade in bilder från hela Norden och Estland, så jag gjorde den öppen efter ett tag. I mars 2014 presenterade jag en pdf-katalog som jag hade sammanställt för Universitets- och Studenthistoriska Sällskapet, vars ordförande, Tom Lundin, föreslog att jag skulle göra en bok av katalogen. Det här är nu den åttonde boken i deras skriftserie.
Så vad är ett frackband egentligen?
– Det är ett band som bärs till frack eller frackklänning vid studentrelaterade tillställningar. Jag har fått kritik från en del kvinnor som inte tycker om ordet frackband, men jag hänvisar då till att de klänningar som banden bärs på brukar kallas frackklänningar. Det finns många namn för banden – nationsband, kårband, sektionsband – men jag har valt att använda frackband som samlingsord.
Vad fyller de för funktion?
– Framför allt finns det en gemenskapstanke med dem. Att man signalerar en tillhörighet till något. Sedan brukar man byta band med varandra om man kommer från olika akademiska vänföreningar till exempel, som en vänskapsgest. Det finns också en skröna om att man tidigare skulle ha hängt studentvärjan i frackbanden, men sidenband håller inte för det, så det är helt klart en myt.
Hur bestämmer man hur frackbandet ska se ut?
– Nationerna går vanligtvis efter landskapsfärgerna, men det finns inga riktlinjer för hur de får se ut. Det finns frackband i neongult, chockrosa, petroleumblå…band med sicksackmönster eller ränder på tvären. Men det ska helst finnas en tanke bakom färgkombinationerna, annars blir de lätt lika andra band. Tricolorer och bicolorer, alltså band med tre eller två färgränder utgör ungefär två tredjedelar av alla frackband.
Vem får göra ett frackband?
– Alla som vill. Ergo kan göra ett eget till exempel.
Vilken är den snyggaste designen du sett?
– De flesta frackband är snygga – jag gillar Uppsalateologernas band [gul, röd, vit, röd, gul – reds. anm.] till exempel – men det kan bli fula kombinationer om de inte matchar kläderna.
När får man inte bära banden?
– De ska endast bäras vid studentrelaterade tillställningar, men jag vet att vissa kompisgäng har haft dem på sig när de träffas för middagar utanför det akademiska, fast då är det vänner som har träffats under studietiden. På Nobelmiddagen bärs de, men det är ju en akademisk högtid också. Jag vet dock att en viss ständig sekreterare ibland kan skymtas med sitt hedersledamotband utanför det akademiska.
Är inte frackband ett lite märkligt ämne att nörda ner sig i?
– Egentligen är det inte konstigare än att nörda ner sig i frimärken eller pins.
Vem riktar sig boken till?
– Den riktar sig till alla som har ett intresse av att lära sig mer om frackband, men kanske framför allt till studentorganisationer och -föreningar som kan vilja ha en referensbok om de själva ska ta fram ett frackband. Sedan är ju också tanken att banden ska finnas dokumenterade för framtida referenser så att man vet vilka som har funnits och hur de har burits.