Foto: Sandra GunnarssonMatilda Rosenkvist och Johanna Ekström presenterade sin rapport i vilken de granskat delar av kurslitteraturen på juristprogrammet.

Normkritisk blick på juridisk kurslitteratur

Befäster läroböckerna på universitetet negativa stereotyper? I projektet Litteraturgranskningen får studenter granska sin egen kurslitteratur ur ett normkritiskt perspektiv. I går släpptes den första rapporten, skriven av fyra juriststudenter som valt att titta närmare på kurslitteraturen som används på årskurs ett.

 

Litteraturgranskningen

Granskningen samordnas av Uppsala studentkårs jämlikhetsansvarige, Paul Bengtsson och ett särskilt utskott i Jämlikhetsgruppen. Granskningen utförs av arbetsgrupper av ideellt engagerade studenter.

Den första rapporten släpptes tors 17 september och var framtagen av fyra juriststudenter engagerade i föreningen Feministiska Juriststudenter. Författarna var Johanna Ekström, Carolina Englund, Clara Renman och Matilda Rosenkvist.

De böcker som låg till grund för granskningen var ”Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten, 2013, Fodran och skuld, 2011 samt seminarieuppgifter för terminskurs 2, Juridiska fakulteten, gällande våren 2015.  

 

För ganska exakt ett år sedan startade Uppsala studentkår Litteraturgranskningen. Ett projekt som syftar till att studenter själva ska granska kurslitteraturen som används på Uppsala Universitet ur ett normkritiskt perspektiv. I går, torsdag släpptes den första rapporten. Den var framtagen av fyra juriststudenter som valt att granska två böcker och ett antal seminarieuppgifter som används på juristprogrammets andra termin. 

– Det var intressant och roligt att skriva rapporten. När man läser böckerna och seminarieuppgifterna under utbildningen blir man upprörd över de dåliga exemplen, nu när vi skrev rapporten fick vi en chans att kanalisera det, säger Johanna Ekström, en av författarna till rapporten och medlem i föreningen Feministiska juriststudenter.

Frågeställningarna som låg till grund för granskningen berörde både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Studenterna undersökte bland annat hur många av personerna i exemplen som hade kvinnliga respektive manligt kodade namn. De tittade också närmare på hur de olika personerna beskrevs i förhållande till etnicitet och kön. Resultatet av granskningen var både positivt och negativt. Matilda Rosenkvist, en annan av rapportens författare, berättar att de hittade få direkta övertramp. Däremot var osynliggörandet ett problem i det granskade materialet.

– Vi har till exempel inte hittat något samkönat par, däremot många olikkönade par. I böckerna används oftast ”han” och ”hon”, vilket exkluderar många då det ger uttryck för en binär könsuppfattning, säger Matilda Rosenkvist, medlem i föreningen Feministiska juriststudenter.

De böcker ni har granskat hänvisar ju i många fall till lagen. Beror då inte problemen på hur lagen är utformad, snarare än hur författarna beskriver den?

– Jo, många gånger när vi upprördes över kurslitteraturen tittade vi i lagboken och såg att det var direkta citat. Men vi tycker att det vore bra om författarna kunde problematisera hur lagen ser ut. Det blir ju ett problem att vi inte lär oss att tänka kritiskt kring lagen, men det är ju ett större problem, som egentligen rör hela Uppsala universitets juristutbildning, säger Johanna Ekström.

Det var också seminarieuppgifterna, påhittade av lärare på juristutbildningen, som stack ut mest bland det granskade materialet. I rapporten beskrivs bland annat en uppgift där det förekommer en handikappad änka. Hennes man benämns med efternamn och det förekommer flera mindre framträdande personer i uppgiften som benämns med för- och efternamn. Författarna skriver: ”Hon introduceras i seminariet som ”hans handikappade änka” vilket ger bilden av att den avlidne mannen har huvudrollen och att änkan finns i förhållande till sin avlidna man”. Andra exempel var inte lika problematiska. Men efter att ha granskat ett flertal seminarieuppgifter framkom ett mönster. Flera beskrivningar var könssterotypa och personer med annan etnicitet förekom främst i diskrimineringssammanhang.

– Det är ju på ett sett positivt att vi hittade flest fel i seminarieuppgifterna, eftersom de är skrivna av lärare på institutionen. Då finns det ju en möjlighet att ändra på de här seminarieuppgifterna. Exemplet med änkan har vi redan klagat på, och den tror jag de har tagit bort nu, säger Johanna Ekström.

Litteraturgranskningen har finansierats med medel från Rådet för lika villkor vid Uppsala universitet. Projektet beviljades 150 000 kronor. Pengarna räcker till årsskiftet och man väntar nu på besked från Allmänna arvsfonden, där man sökt nya medel för att kunna fortsätta finansiera projektet. Tanken är att stora delar av kurslitteraturen som används på Uppsala universitet ska granskas.

– Det är flera arbetsgrupper och institutioner som har intresserat sig för projektet. Vi har redan nu en till rapport i pipelinen skriven av en student på psykologprogrammet, berättar Miranda Cox, vice ordförande i Uppsala studentkår.

Är litteraturen det största problemet på Uppsala universitet? Kan det inte vara så att fler känner sig diskriminerade av lärarna, snarare än av kurslitteraturen?

– Vi har ju redan en kontinuerlig studiebevakning och kommer inte att införa någon lärargranskning. Däremot gjordes det en arbetsmiljöundersökning för tre år sedan, där det framkom att det finns ett problem med psykisk ohälsa bland studenter – där kan diskriminering vara en stor faktor. Vi i styrelsen ska sätta oss ned nästa vecka och diskutera en uppföljande enkätundersökning med fokus på psykisk ohälsa, säger Miranda Cox.