Tids nog får man cykelproblem

När tjeckiska utbytesstudenten Dominika Kaderábková anlände till Sverige i slutet av augusti förra året konstaterade hon snabbt att som student i Uppsala gör man bäst i att skaffa sig en cykel för att ta sig runt.
– Jag köpte min cykel några dagar efter att jag hade kommit till Uppsala. Den var helt ny och kostade 1 900 kronor, vilket var mycket pengar för mig.
Hon och en kompis besökte gemensamt en cykelhandlare i stan och gick därifrån med identiska cyklar. Men knappt hade det gått en vecka innan Dominika fick problem med bakhjulet.
– Det tycktes ha att göra med bromsarna och hur de var sammankopplade med hjulet som gav ifrån sig ett märkligt ljud när jag bromsade, säger hon.
Dominika återvände till cykelhandlaren som åtgärdade problemet gratis. Men att bakhjulet gav ifrån sig ett konstigt läte skulle visa sig bara vara det första av en rad problem hon skulle få med sin nya cykel.

Efter två veckor märkte Dominika att handtagen på styret inte satt fast som de skulle – de gick att vrida 360 grader. Även den här gången återvände hon till cykelhandlaren som åtgärdade problemet, men som också upplyste henne om att detta var ett vanligt problem med nya cyklar.
– Därefter gick pedalerna sönder – de lossnade när jag cyklade i en uppförsbacke så jag var tvungen att hoppa av cykeln.
Dominika upplevde att cykeln inte längre kändes säker att använda, därför beslutade hon att ta med sig en svensk kompis till cykelhandlare som kände till vilka rättigheter man har som konsument och som kunde förmedla till cykelhandlaren att hon ville få pengarna tillbaka för cykeln.
– Men de sa till min kompis att jag hade ljugit för henne och att det var mitt fel att cykeln hade gått sönder. De sa att jag var för tung för den, vilket inte är sant då det står i instruktionerna att den ska hålla för 120 kilo.

Dominika fick nog av cykelhandlaren och tog istället med sin cykel till en lokal verkstad i Flogsta där hon blev upplyst om att cykeln tycktes bestå av delar från andra cyklar.
– När vi jämförde den med min kompis cykel, den som hon hade köpt samtidigt som jag, upptäckte vi att styrena såg olika ut.
Efter ytterligare några turer hos cykelhandlaren (då hon bland annat blev informerad om att hon inte skulle kunna få 50 procent av cykelns ursprungliga pris om hon sålde tillbaka den till dem innan hon lämnade Sverige – vilket hon hade blivit lovad då hon köpte den – utan endast 25 procent) beslutade Dominika att anmäla dem till Allmänna reklamationsnämnden.
– Min kompis hjälpte mig att fylla i anmälan i november. Men cykelhandlaren har hittills inte svarat på den och vi blev upplysta om att även om nämnden beslutar att jag har rätt så är det inte bindande enligt lag, utan bara en rekommendation.
När det här publiceras har Dominika redan åkt tillbaka hem till Tjeckien. Den sista tiden hon spenderade i Uppsala fick hon låna en cykel av en kompis och ta sig runt till fots. De 1 900 kronorna hon la ut på sin cykel vet hon inte om hon någonsin kommer att få se igen.
– Jag skulle vilja avråda andra studenter från att köpa cykel innan de har kollat upp cykelhandlarens rykte och läst på om vilka rättigheter de har, säger hon.

Fotnot: Då vi inte har fått tag i ansvarig försäljare hos den berörda cykelhandlaren och ARN i skrivande stund inte har fattat något beslut efter Dominikas anmälan har vi valt att inte publicera namnet på cykelhandlaren.