Foto: Sigrid AskerRebecca Oskarsson tycker om att byta it- studierna mot tid med sin islandshäst Hekla, som har lärt henne mycket om livet.

"Hästar har lärt mig mycket om livet"

Som hästägare kan man inte stanna inomhus bara för att det är dåligt väder. Men civilingenjörsstudenten Rebecca Oskarsson tycker att hennes Hekla är värd alla uppoffringar.

Snön yr över åkrarna på vägen mot Håga, där Rebecca Oskarsson, 22, har sin islandshäst Hekla uppstallad. Vissa dagar är turen till stallet mindre lockande än andra. Hekla verkar dock tämligen oberörd av kylan, som den islänning hon är har hon lagt på sig en tjock vinterpäls och är väl rustad för vintern. Till skillnad från de andra hästarna i hagen behöver hon inte ha täcke på sig. Rebecca är inte heller den som klagar.

– Ibland skulle det förstås vara skönt att stanna inne i värmen, men man måste orka helt enkelt. Att ha häst är ett jättebra sätt att koppla bort studierna. Det är skönt att göra avbrott i tentaplugg för att komma hit, säger hon och kliar Hekla i pannan.

På gårdsplanen utanför stallbyggnaden kratsar Rebecca Heklas hovar, som är fulla med snö. Vädret gör att det inte blir så mycket ridning för tillfället, men Rebecca är ändå här nästan varje dag. Skötseln tar mycket tid och stallet har ett schema som innebär att hästägarna turas om att fodra ut hästarna morgnar och kvällar.

– Det blir i snitt två timmar per dag i stallet. För mig som inte kommer från Uppsala har det betytt att jag fått kompisar även utanför universitet, säger Rebecca.

Hästintresset föddes under uppväxten i Ammarnäs i Lappland. Rebeccas mamma hade två kompisar som ägde islandshästar och eftersom det inte fanns någon ridskola på rimligt avstånd fick Rebecca börja rida hos dem. Islandshästen sticker ut med sina fem gångarter i stället för tre. Mankhöjden är i genomsnitt 136 centimeter men den räknas inte som ponny, eftersom den är stark nog att bära vuxna män. När man tävlar med islandshäst är det inte i vanliga dressyr- och hoppklasser utan i speciella gångartstävlingar.

– Jag har fortsatt på islandshästspåret hela livet, gick islandshästgymnasium i Jämtland. När jag började rida var det islandshästar som fanns att tillgå, och jag trivs verkligen med den här livsstilen, berättar Rebecca.

Hekla är hennes första egna häst, som hon skaffade för sex år sedan i gymnasiet. Hon är tolv år och en stabil häst som tycker om att bli klappad och pysslad med. Samtidigt är hon ingenting för nybörjare, utan sätter gärna sin ryttare på prov. Hekla är döpt efter en isländsk vulkan som enligt folktron är ingången till helvetet, berättar Rebecca.

– Det passar hennes humör. Visst har jag känt att hon är ”till salu” några gånger men när man har klarat prövningarna är hon jättefin. Hekla är en av de absolut roligaste hästarna jag har ridit.

Det var 2013 Rebecca kom till Uppsala för att utbilda sig till civilingenjör inom it. Då var Hekla dräktig, så hon fick vara kvar i Ammarnäs tills hon fölat och fölet vuxit upp. Rebecca saknade henne jättemycket, men säger att det finns fördelar med att inte ha en häst att åka till varje dag när man precis har flyttat till en ny ort för att plugga.

– Man vill ju gå insparker, skaffa nya kompisar och ta reda på vilken affär det är bäst att handla i. Jag skulle nog inte ha haft lika många vänner i Uppsala om jag haft med mig Hekla från början. Samtidigt var det hela tiden en tidsfråga innan hon skulle komma hit.

Rebecca bodde tidigare i Flogsta men har nu flyttat till Majklockan. Hon känner sig lyckligt lottad som fick en plats för Hekla nära hemmet, och dessutom i ett stall med god stämning. Andra har fått köa länge för att få stallplats. Dessutom har hon en medryttare som avlastar henne, så att hon kan besöka pojkvännen i Stockholm. Även om det innebär en del pusslande och kan bli tufft ekonomiskt tycker Rebecca inte att det är några större problem att kombinera hästlivet med studentlivet.

– Jag kan ju inte köpa en ny klänning till varje gasque och måste avstå från en del nöjen för att jag inte har tid eller råd. Men det är ju något jag själv har valt. Hekla går alltid först, utgifter som rör henne är det första jag betalar.

Visst har det funnits tankar på att arbeta med hästar på heltid, men det är svårt att tjäna pengar på islandshästar – som är vad hon brinner för. Rebecca siktar därför på att jobba med it och ägna sig åt sitt största intresse på fritiden.

– It är också ett stort intresse. Det är kul få röra sig i två så pass olika världar, säger hon.

Däremot är Rebecca övertygad om att hennes erfarenheter från stallvärlden kan vara en tillgång på arbetsmarknaden. Den som har haft ansvar för hästar har automatiskt utvecklat arbetsmoral och ledaregenskaper, samt är van vid tidiga morgnar och långa arbetsdagar.

– Hästar har lärt mig mycket om livet. De är ärliga och ger tillbaka vad de får. Svarar inte hästen som man vill har man gett fel signaler, säger Rebecca och klappar om Hekla.