Foto: Sigrid AskerDaniella Simonsson, Anna Ljungström, Hannah Doherty, Sara Tjellander och Lisa Nilsson vill hjälpa Uppsalas nationer att bli mer hållbara.

Nationer ska bli hållbara

Miljöpolicy är ingen självklarhet på Uppsalas nationer. Det försöker fem studenter på Cemus ändra på. Genom sitt projekt hoppas de skapa ringar på vattnet.

Gotlands får plus i kanten, men andra nationer har inte ens sopsortering. Det konstaterade Daniella Simonsson, Anna Ljungström, Hannah Doherty, Sara Tjellander och Lisa Nilsson när de gjorde research inför sin delkurs i hållbar utveckling A på Cemus (The Centre for Environment and Development Studies), som drivs av Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

– Delkursen handlar om projektledning. Vårt projekt går ut på att ge nationerna vägledning i sitt hållbarhetsarbete, berättar Anna Ljungström.

Ett övergripande problem konstaterade studenterna vara att nationerna saknar samarbete kring miljöfrågor. Det finns inga styrdokument för de ansvariga att utgå ifrån. Därför har gruppen jobbat fram ett förslag till en gemensam miljöpolicy samt en ”grön guide” med konkreta, handfasta tips.

– Tipsen är uppdelade i brons- silver- och guldnivå. Tanken är att man ska kunna börja där man befinner sig – det varierar mycket hur långt nationerna har kommit i sitt miljöarbete. Man ska kanske inte sätta upp solceller på taket innan man har en fungerande sopsortering, säger Anna Ljungström.

Sara Tjellander betonar att syftet med projektet inte är att peka finger. De är medvetna om att nationerna drivs ideellt och har begränsat med tid, engagemang och resurser.

– De har mycket annat på sin agenda. Just därför vill vi vara en resurs så att deras arbete underlättas.

Miljöpolicy och hållbarhet behöver inte vara kostnadskrävande, tvärtom, menar studenterna. I själva verket går ekologisk och ekonomisk hållbarhet hand i hand. Ett exempel på det är att man genom att minska matsvinnet både motverkar resursslöseri och spar pengar.

– Ett konkret tips är att designa menyer som överlappar varandra, så att samma ingredienser används i flera rätter. Stockholms nation har börjat sälja matlådor för att minska matsvinnet, det är jättebra, säger Lisa Nilsson.

Responsen från nationerna upplever de som positiv. När de frågade runt menade flera nationsaktiva att engagemanget för miljöfrågor saknades, men i efterhand konstaterar studenterna att den felande länken egentligen var att frågan aldrig hade lyfts ordentligt tidigare.

– Det fanns ett stort intresse när vi väl började prata om det. Vi fick hejarop från många, säger Lisa Nilsson.

– Helt naturligt egentligen, studenter är ofta miljömedvetna – cyklar och äter mycket vegetariskt, påpekar Anna Ljungström.

Alla är överens om att studenter har tillräckligt många val att göra i sin vardag och inte borde behöva ta ställning till vilken nation de ska välja utifrån miljöaspekter. Idealet är att hållbarhetsarbete genomsyrar hela nationsverksamheten. Ett viktigt syfte med att ha en gemensam miljöpolicy är att hela ansvaret då inte faller på individen.

– Nu är det väldigt mycket upp till enskilda kuratorer hur miljöarbetet ser ut, menar Daniella Simonsson.

Förhoppningen är att deras förslag på ett enat miljöarbete för nationerna ska ge ringar på vattnet. När de gick ut och informerade visade det sig att många inte visste att man kan ha ett miljöombud. Hannah Doherty upplever att engagemanget för miljöfrågor äntligen börjar prioriteras högre i samhället. Att väcka studenters intresse för hållbarhetssatsningar på arbetsplatser är särskilt viktigt.

– Vi är ju framtidens anställda.