Foto: Sandra GunnarssonHelena Backman, bibliotekarie på Carolina Rediviva, visar kanonkulor och glas från den så kallade ”Planersamlingen” . Samlingen såldes till Uppsala universitetsbibliotek för exakt 100 år sedan, men härstammar från 1600-talet. Kanske kommer de visas på någon utställning i framtiden, tills vidare förvaras de i säkra rum på biblioteket.

Kanonkul men lite hemligt på Carolina Rediviva

Glas värdiga en kung och stenar som antagligen förstört någonting i slaget vid Lützen – det finns inte bara böcker, kartor och gamla skrifter på Carolina Rediviva.

Foto: Sandra GunnarssonSköra glas med kungens symboler.

Foto: Sandra GunnarssonKanonkulor i vadd. De ser intakta ut när de ligger i sin låda, men helt runda är de inte utan saknar skärvor på undersidan.

Bibliotekarie Helena Backman ber mig låsa in jacka och väska i ett digitalt skåp utanför kart-  och bildenhetens läsesal en trappa ner i Carolinabiblioteket. Väl inne måste även namn och ärende för besöket skrivas ned i vad som liknar en gästbok. Det är noggrant med säkerheten. På bordet ligger ett par vita handskar som Helena Backman tar på sig.

– Det var lite nervöst att plocka fram de här glasen, de är så sköra. De är från 1600-talet och ingår i den så kallade Planersamlingen, säger hon och visar ett av glasen.

Dryckeskärlen är dekorerade med vasakärvar, tre kronor, lejon och andra symboler värdiga en kung. De har kommit till Uppsala tack vare den Lützenfödda Oskar Planer som på 1800-talet började samla saker som berörde Gustav II Adolf och slaget vid Lützen. Hans outtröttliga samlariver resulterade i en mängd föremål – allt från autografer, böcker och tidskrifter till mynt, medaljer och vapen. När Planer kände sig färdig med samlingen kontaktade han ärkebiskopen och överbibliotekarien vid Uppsalas universitetsbibliotek och undrade om de var intresserade. Priset var högt men tack vare att mecenaten Ernst A Kellberg gick in med pengar, kunde universitetet förvärva materialet år 1917. Summan som krävdes var 40 000 kronor vilket idag skulle motsvara drygt en miljon. Numera finns stora delar av samlingen på Carolina Rediviva och vid myntkabinettet i Universitetshuset.

Helena Backmans varsamma hantering och det faktum att jag inte får röra glasen vittnar om deras värde. Men som fan av Antikrundan kan jag inte låta bli att ställa den karaktäristiska men också lite skämmiga frågan om hur mycket man skulle få för dem på marknaden idag.

– Det vågar jag inte svara på alls. De är ju värdefulla som en del av en samling och ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Men de kommer ju aldrig komma ut på försäljning och därför är det ingen idé att skylta med värdet, säger Helena Backman.

Bredvid glasen har hon ställt fram en låda med föremål som inte är lika sköra. Nedbäddade i gammal vadd ligger tre kanonkulor. Lite oväntat för mig, som dock inte är speciellt militärt bevandrad, är att de inte är av järn och att de är ”trasiga”.

– Dessa är av sten, antagligen avfyrade då de saknar skärvor. De är insamlade i Lützen och troligt är att de användes då.

Kanonkulor på ett bibliotek? Ja, lite oväntat är det nog. Det är svårt att inte bli nyfiken på vad som finns mer i gömmorna, det känns som att jag entrat en skattkammare. Och jag är inte ensam om att intressera mig för samlingarna. Helena Backman berättar att det händer relativt ofta att tv-produktioner vänder sig till biblioteket för att få se olika föremål.

– Nyligen var det ett tv-team här och filmade krigsbyten från Polen. Jag tror det kommer visas på svensk och polsk tv.

Innan jag går kan jag inte låta bli att bläddra lite i gästboken som ligger öppen. Där syns ett känt namn som antagligen inte ingår i den produktionen. Jag utropar namnet högt ” har HAN varit här?!”

– Mmm det är från en annan tv-kanal och det är nog hemligt.

Jag respekterar, vet ju hur jobbigt det är när ens nyhet plockas upp av typ UNT. Är väl bara och vänta tills det kommer på TV.