Kollage: Lina Svensk, foton: Therese Jansson.Berättelserna är inskickade av nuvarande och tidigare nationsaktiva samt besökare på nationerna.

"Jag känner mig kränkt, ledsen och smutsig"

Våldtäkter, sexuella trakasserier och flera vittnesmål om en kultur där kvinnliga nationsaktiva bedöms hårdare än manliga. 129 kvinnor, icke-binära och transpersoner har delat sina berättelser om upplevelser på nationerna.

Relaterade artiklar

#inationensintresse "Nationerna ska fostra en kultur där utsatta vågar träda fram och där allas berättelser blir tagna på allvar." 826 nationsmedlemmar har skrivit under uppropet som syftar till att skapa en trygg, inkluderande nationsmiljö fri från sexuella trakasserier.

*Berättelserna nedan publicerades även i UNT 4/1 och är sammanställda av initiativtagarna till Facebookgruppen #inationensintresse. Uppropet som undertecknats av 826 nationsmedlemmar kan du läsa här.

 

Han var nationsaktiv samtidigt som jag. Vi var på en nationsgemensam bal när han började bete sig annorlunda. Då jag blev obekväm i situationen bestämde jag mig för att gå hem. Han insisterade då att följa mig hem ”något kunde ju hända om jag gick hem själv”. Jag ville egentligen inte men lät mig övertalas för att jag inte orkade tjata. Han var ju ändå min vän. Innan han följde mig hem ville han snabbt hem till sig för att byta om. Han bodde nära så det skulle bara ta en minut. Jag följde med honom med tanken att jag kunde passa på att byta skor. Väl innanför hans dörr går allt väldigt fort, och jag måste erkänna att jag inte minns allt. Det jag minns starkast är att jag inte hann eller kunde säga nej. Sekunderna senare lägger han mig på sin säng, drar upp min klänning, tar av mina strumpbyxor och har oskyddad sex med mig. Jag är helt stilla, tyst, rädd och paralyserad. Jag minns att hans flickväns balklänning hänger på dörren och efter han är klar frågar han om vi inte kan göra det här igen... snart... Jag återfår min förmåga och skriker åt honom att jag aldrig vill göra det igen, tar gråtande på mig mina skor och går helt förstörd hem.

 

Jag anmäler inte.

 

Lägger skuld och skam på mig själv. När han blir kurator så försvinner jag från nationen, men jag är rädd för alla nya medlemmar han kommer manipulera.

 

~

 

Jag säger nej tydligt flera gånger och känner mig väldigt obekväm. Vill lämna rummet så går mot dörren men då trycker han upp mig mot dörren. Han vrider om låset och låser in oss, samtidigt som han tvångshånglar mig. Jag får panik, vrider mig loss och störtar ut. Där är festen slut och några styrelsemedlemmar städar. Jag skäms oerhört över att de ser oss komma ut ur lokalen.

 

~

 

Det är bal och en äldre, mer rutinerad nationsaktiv man går fram till mig. Han trycker sig mot mig, viskar i mitt öra "jag vill ha dig", varpå han böjer sig ner och biter mig hårt i halsen. Jag känner mig kränkt, ledsen och smutsig. Jag skulle vilja berätta för någon, men hans flickvän sitter i nationens trygghetsråd och jag pallar inte ta den fighten.

 

~

 

Vi drog i samlad trupp till en efterfest och jag småpratade lite med en högt uppsatt man på nationen. Han hade tidigare sålt droger till nära vänner till mig, och jag konfronterade honom angående detta. Han föreslog att vi "skulle prata vidare hemma hos mig", då jag bodde i närheten. Jag, skitfull, accepterade detta och vi hamnade hos mig. Vi pratade vidare, och han erbjöd mig ett piller, som jag tog emot. Han skulle gå på toa innan han gick, och jag gick och la mig. Snart började pillret verka. Det enda jag minns från resten av den natten är att han ligger på mig och har sex med mig, mot min vilja. Jag är fysiskt inkapabel till att göra motstånd, då jag är väldigt påverkad av både droger och alkohol. Vaknar nästa morgon, och går på exkursion med min kurs. Är fortfarande väldigt påverkad fram till klockan 17 den dagen, och då inser jag vad jag varit med om. Jag avslutade alla mina engagemang på nationen, som varit mitt hem, efter detta. Han är fortfarande högt uppsatt.

 

~

 

Kvinnliga kuratorer blir hårdare bedömda och ställda till svars när de gör något fel. Manliga kuratorer får stödinsatser och bemöts med sympati när de gör något fel.

 

~

 

Jag var recce, och tyckte fortfarande det var väldigt spännande med nationsvärlden. Min bordsherre var något äldre och började inviga mig i olika traditioner. Han bjöd på snaps och avec och drinkar under hela middagen. Efter middagen dansade vi lite, men sedan ville jag gå och umgås med mina vänner som jag gått till festen med. Han bad om att vi skulle hänga lite mer, och gav mig en till drink. Sedan började han prata om att vi skulle gå hem till honom. Han bodde granne med nationen vi var på. Jag sade att jag ville hitta mina vänner, men han tjatade och tjatade och till slut orkade jag inte säga nej längre. Jag tänkte att det skulle gå fort och att jag kunde komma tillbaka till festen sen. Väl hos honom hade jag tappat allt sug då fyllan kommit ikapp mig. Jag minns inte mycket, bara att hans rum var jättekallt. Jag låg på hans säng som en död fisk medan han försökte ha sex med mig. Till slut gav han upp och vi somnade. Morgonen efter låtsades han som om inget hade hänt. Jag gick hem med trasiga strumpbyxor och kände verkligen att det var en walk of shame.

 

~

 

Min första KMK-bal (sittning för engagerade från alla nationer) satt jag bredvid en bordsherre som redan under förrätten började tafsa mig på låret. Det hela fortsatte under middagen och när jag till slut sa till honom på riktigt svarade han bara att "fan vad oskön du är. Vid den här tiden på en sittning brukar jag redan ha handen under kjolen på min bordsdam". Det hela slutade med att han under en sång drog ner blixtlåset på min klänning. Detta trots att jag flera gånger sagt åt honom att sluta.

 

~

 

På nation, en festkväll. Går upp för en trappa, en kille går bakom mig. Helt plötsligt känner jag hans hand på min rumpa. VAD HAR GETT DIG RÄTTEN?

 

~

 

Nästan varje gång jag varit på nation har en eller flera killar tryckt sina stånd mot mig, kramat om mig bakifrån, hållit i mig, dragit i mig. Aldrig har någon frågat om det varit okej. Det sjuka är att jag inte reagerat på det tidigare, att beteendet varit så normaliserat att jag tänkt att det är så det är. Vill man dansa på nation så ingår tafs och tvångel. De få gånger det inte hänt har jag nästan undrat vad som varit fel.

 

~

 

”Men han har ju gjort så mycket för nationen”, säger styrelsen om hedersmedlemmen som kränkt nationens kvinnliga studenter sedan han skrev in sig som student på 60-talet.

 

~

 

På vår nation, precis som många på andra, finns ett herrsällskap. De smygfotar tjejer och lägger upp bilderna i en gruppchatt. Jag får höra att de skickat runt ett foto till varandra med en bild på mina bröst. När jag försöker konfrontera några av dem undrar de varför jag väljer att ha så mycket urringning ifall jag inte vill att någon ska prata om det. Min kropp känns inte längre min.

 

~

 

Föreningslivet på nationerna dryper av alkohol och sexuella närmanden, önskade och oönskade. Hela premissen är att damföreningar och herrföreningar ska finnas tillgängliga för varandra. Det skulle till exempel vara avklätt när vi serverade varandras sittningar. När männen klädde av sig var det en rolig grej, när kvinnorna klädde av sig var det sexigt (och en förutsättning för att vi skulle få vara med). Som 20-åring stod jag ut för att jag ville umgås med mina vänner, men det kändes totalfel. Hela strukturen gör det liksom möjligt för män att ta sig friheten att närma sig på ett oönskat sätt som man som tjej skakar av sig och skyller på sig själv, att man säkert råkat vara inbjudande.

~

 

 

Var ska man börja? Kanske när jag var recce och hela nationsvärlden öppnades för en under insparken. När jag fortfarande var en ovan klubbesökare och en man försåg sig med min kropp. Hur han höll fast mig och tryckte sin tunga in i min mun och mina vänner fysiskt fick dra mig loss från honom. Hur han sedan följde efter mig och vakterna ryckte på axlarna när jag pratade med dem om detta.

Eller hur en inte ens är trygg på en queerklubb. När toaletterna är "könslösa" för en kväll och grabbarna ser det som en invit att ragga även inne på toaletten. En kille påpekar att min lesbiska vän är snygg. Ber mig om hjälp att ragga på henne åt honom. Han blir förvånad när jag säger nej, att hon inte är intresserad av killar. Han stirrar på mig, undrar lite bitskt om hon och jag är tillsammans. När jag svarar nej fortsätter han att stöta på henne under kvällen.

Det finns så mycket mer. Så mycket i nationsvärlden som handlar om alkohol och hur männen tappar hämningarna. Händer som letar sig mot ens kropp. Män som dansar sig närmare, inte ser hur en själv slutar dansa och försöker ta sig därifrån. Ser den blotta existensen av en kvinna som en invit.

 

~

Herrsällskap har sittning på nationen. Jag står bakom baren under kvällen. Innan stängning kommer en äldre man fram till baren. Säger, uppenbart riktat till mig "Fem öl, fem shots och naken servitris tack"

 

~

 

Det är ju så mycket. När vi installerade seniorer på majmiddagen fick vi ta ett snack med våra inspektorer efter att närvarande reagerat (och inte för första gången) på att män fick längre tacktal med fler värdeord, som "fantastisk" och "imponerande", medan de kvinnor som blev installerade fick höra en kortare sammanfattning över vilka ämbeten det haft.

 

~

Jag upplever att det på flera nationer finns en kultur bland kuratorerna att nationen är ”mer förlåtande” med manliga kuratorer kontra kvinnliga. De kommer undan med att vara inkompetenta med att vara ”sköna snubbar”. I samma kultur ingår hur man på nationen talar om manliga kontra kvinnliga kuratorer. Allt för ofta nämns de positiva egenskaperna först när man talar om manliga kuratorer och tvärtom det som inte fungerat/fungerat dålig när man talar om de kvinnliga. Med detta kommer också den allt för vanliga förekomsten av en ”duktigt/flitig tjej” mellan de ”sköna snubbarna” som får städa upp i allt som förbisetts under snubben/snubbarnas kuratorsår. Då blir mannen ihågkommen som den förjävla roliga killen som höll kul tal tex. Medan kvinnan som spenderat sitt kuratorsår med att uppdatera styrdokument, stadgar och/eller strukturella projekt inte får ett uns av cred för sitt arbete- Hon var ju inte lika ”skön”.

 

~

Du får kämpa så mycket hårdare i nationsvärlden för att vara rolig som kvinna. Publiken är så mycket hårdare och mer kritiska not kvinnor på scen. Du behöver anstränga dig dubbelt så mycket för att dra garv medan en ”skön snubbe” kan dra enkla och dåliga skämt och ändå anses roligare. Inte alltför sällan hör jag män som snott mina skämt och använder dem som sina - De får credet och garven för mina skämt.

 

~

I styrelsen på den nation jag varit engagerad finns en otroligt stark sexism. Man hörsammar inte det kvinnliga ledamöter säger eller föreslår. Männen spenderar större delen av mötena till att ryggdunka varandra och smeka sina egna och varandras egon. Flera ggr har förslag från oss kvinnor bedömts som vara först när en av männen föreslår samma sak i andra ordalag.

 

Inofficiell rekrytering till styrelse och andra höga förtroendeposter på nationen pågår även på dessa mäns initiativ i diverse hemliga herrsällskap vilket leder till att de försöker påverka nationens styrelse från sin lilla herrklubb. Osmakligt är bara förnamnet.

 

~

När jag jobbat sittningar med ett särskilt hemligt herrsällskap har jag vid flertalet tillfällen fått utstå diverse sexuella ofredanden både fysiskt och psykiskt. Vid ett tillfälle när vi i serven skulle röja satt två äldre män i sällskapet kvar i mitten av salen och kommenterade och diskuterade högt mellan varandra om alla i servens kroppar. De pratade och pekade och ingen av oss kunde arbeta utan att undgå det de sa. ”Hon där hade en riktigt härlig bakdel” ”lite för stor för min smak, då föredrar jag hellre något sånt där!”

 

~

När den äldre, manlige nationsmedlemmen, med en öl i handen, hånler och avfärdar dig när du som utskänkare upplyser honom om att det är stängning och dags att lämna ölen och gå. När man får höra att man har "dålig attityd" och blir ignorerad när allt man vill bara är att låsa och gå hem. Man blir förminskad och betydelselös, för hans nöje är såklart viktigare.  När man dagen efter går till 1Q och namnger honom och då får höra att "det är inte mycket att göra, han är viktig". När du upptäcker att männen håller om varandra, hejar på varandra och skyler varandra. När du märker att de värderar dig utefter utseende och medgörlighet. Inte fan får man annat än en "dålig attityd".

 

~

På herrmiddag. Jag har en klänning som visar axlarna, för vi har ju klätt ut oss efter temat, och vi serverar. Ingen rör mig, men att vara i salen med fulla bröliga män som försöker få ögonkontakt och blinkar sådär överlägset-flirtigt gör mig så himla illa till mods att jag går direkt och byter om.

 

~

 

En av mina kuratorskollegor fick avgå innan fullbordat verksamhetsår. Jag hade vid det laget täckt upp för honom en hel del både med jobb och med muntliga försvar när andra klagade.  Han klev av och det blev genast synd om honom. Alla beklagade hans situation. Ingen i nationens styrelse eller heltidargrupp brydde sig om mig som var fast med hans jobb och mitt eget. Jag förväntades bara göra det- medan han fick all sympati. Till råga på allt fick jag höra från ledande personer på nationen att hela situationen var mitt fel och att jag borde ha hjälpt honom att göra sitt jobb så att han skulle fått sitta kvar. Det förstår ju nämligen en kvinna att hjälpa en inkompetent man men inte få något som helst erkännande för det.

 

~

 
Jag vet flera som inte vågat anmäla eller uttrycka sexuellt övergrepp eller utnyttjande på grund av status som förövaren haft på sin nation eller i sitt herrsällskap.

 

~

Möttes av den manliga hedersledamoten med ”Du vet säkert vem jag är!”, därefter frågade han om det fanns någon riktig kurator på plats (dvs en manlig kurator). Manliga kuratorer hänvisade han alltid till som ”mina chefer”, trots att nationens heltidsarvoderade arbetar utan inbördes hierarki.

 

~

 

Under min första termin i Uppsala fyller jag snällt på ett glas vin från andra sidan bordet till en kurator emeritus vid en av nationerna. Plötsligt säger han: "Kan inte fröken hälla upp vinet från den här sidan av bordet så jag kan beundra din behagliga bakdel under tiden?".

 

~

2012 startade jag och en kompis en namninsamling efter att en kvinnlig klubbverkare blivit antastad av manliga ämbetsmän. Det var bara killar i kuratelet och stämningen på nationen var rent ut sagt vidrig. Många liknande incidenter hade inträffat men de viftades bara bort av nationens ledning. Många skrev på insamlingen men drog sedan tillbaka sina underskrifter när kuratelet ställde dom mot väggen. Jag fick höra av dåvarande proinspektor (nuvarande inspektor) att kuratelet blev ledsna för att vi gått direkt till styrelsen. Om vi vänt oss till kuratelet först kanske det inte hade blivit så upprörd stämning, verkade andemeningen vara.  Några direkta åtgärder kan jag inte komma ihåg. Bara massa kränkta killar i maktposition. 

 

~

På en nation där jag representerade sålde de bara biljetter till par. På plats var bordsplaceringstavlan indelad i rosa och blå fält, strikt varannan kvinna (rosa) och man (blå). På sin plats fanns det dansprogram på herrarnas platser. Så herrarna kunde ”boka” damer till sin underhållning. Kvinnorna fick inga dansprogram.  Jag undrar om nationsmedlemmar i den här nationen som inte känner sig bekväm i könen ”man” eller ”kvinna” är välkomna på deras baler? Om man så föredrar, får man ta med en samkönad dejt? Jag var chockad över den förlegade inramningen av eventet och kände mig som dam som ett stycke kött alternativ ett stycke underhållning att bokas in till herrarna.

 

~

På vår nation finns en jämlikhetsgrupp som utrett sexuella trakasserier och dylikt på nationen mellan ämbetsverkarna. Gruppen tog frågan om två individer som upprepat gör sexuella närmanden utan uppmuntran till kuratelet varpå svaren blev typiska bortförklaringar som återfinns i våldtäktsmål, ”men det är bara när hen är full” och ”det har blivit bättre”. Att en utredning görs har föga verkan om ingenting sker i förbindelse till den. Fegt av kuratelet att inte prata med individerna bara för att de känner dem, tänk om rättssystemet skulle göra så för våldtäktsmän. Skitbra initiativ!

 

~

En gång när nationen hade klubb blev jag mitt på dansgolvet påhoppad bakifrån och tagen med strypgrepp. Jag lyckades på något sätt slita mig loss men minns inte om jag gjorde eller sa något till honom efteråt. Jag minns bara han och hans kompis hånskratt när de gick därifrån.

 

~

En man av ändå viss position kallade mig "jävla fitta" när jag inte lät honom bryta mot reglerna.

 

~

Kuratorsmiddag en sommar på en annan nation när vi alla fått i oss ett par groggar lyfter en kompis upp mig över axeln i en del av ett skojbråk. Känner hur någon slår till mig på rumpan, min reflex är ändå att sparka till den för mig okända killen men jag hoppar väldigt snabbt ner på marken igen.  Tjejkompisen jag berättade för tipsar att jag kommer ha roligare kväll om jag släpper det och med en killkompis slutar det med att jag får trösta då han blir arg att han inte hade sett och kunde gjort nått. Själv försöker jag släppa det och trots allt så hade jag ju ganska kort kjol.

 

~

 

Under mina första år som nationsaktiv brukade en kille dyka upp på diverse tillställningar, han var aktiv i någon förening och jobbade ganska mycket i baren. Vi blev vänner och hade roligt ihop.  En kväll på en klubb träffar jag honom för första gången på ganska länge så jag kramar honom. Han lyfter upp mig och drar undan mina trosor och sticker in ett finger. Jag blev helt chockad och börja försöka sprattla mig loss. Jag kom till sist loss och bara gick därifrån, jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera situationen. Om jag sa något så skulle ju knappast någon tro mig så jag lät bli och vi möttes då och då på nationen men vänner var vi inte längre.

 

~

Styrelseledamoten (man) som använder sig av härskartekniker, främst mot kvinnorna i styrelsen och som det utstrålade extra missnöje ifrån under terminen när nationen hade ett helt kvinnligt kuratel. Han lyssnade inte riktigt lika noga på vad kuratorerna hade att säga och var aldrig påläst om materialet i förväg utan satt och läste och diskuterade det med andra ledamöter samtidigt som någon av kuratorerna föredrog det.

 
Skattmästaren (man) som sitter och flirtar med unga tjejer ur ämbetsmannakåren på varje sittning och bjuder dem på extra snaps. Även de gånger hans fru är med och sitter några platser bort.

 

~

 

Jag och en manlig nationskollega har jobbat ihop och känt varandra väldigt länge, ibland har vi varit flörtiga med varandra men det har aldrig lett någonstans för att vi dejtat andra personer i omgångar och nu har vi inte träffats på säkert 1-2 år. För nått år sen tog han upp frågan med mig om jag ville träffa honom och ha en sexuell relation (typ KK), vilket jag inte var helt negativ till och jag sa att vi kunde kanske se vad det ledde om vi sågs någon gång. Sen har vi inte gjort det för vi umgås inte i samma kretsar längre och hela grejen rann ut i sanden. Sen från ingenstans började jag får kukbilder från samma kille, de kunde komma mitt i natten med frågan om jag var vaken eller önskningar om att han ville ha mig. Jag svarade aldrig på dessa uppmaningar men det kom nya bilder med jämna mellanrum, sen dog det ut efter ett tag. Jag berättade inget för någon, men en gång via sociala medier så uttryckte jag av en annan händelse mitt förakt mot grabbar som skickar kukbilder till tjejer oönskat. Då hörde min kollega av sig och bad om ursäkt för sitt beteende och jag tänkte att det var lite fint att jag hade nått iallafall en kille med mitt budskap, och förlät då min vän och kollega för jag tycker innerst inne att han är en snäll och trevlig kille. Någon månad senare får jag en ny kukbild skickad till mig från samma kille.

 

~

Det var en varm sommarkväll på en av nationernas klubbar. Jag hade precis varit ute och tagit lite luft och var påväg in till dansgolvet igen. Det var trångt med folk precis i porten in till nationen och plötsligt känner jag en hand under min kjol som letar sig in innanför mina trosor och försöker trycka sig in i mig. Det gick på några sekunder och sedan var personen borta i folkvimlet. Min kväll var såklart förstörd.

 

~

Första sittningen, första månaden på universitetet. Tjejen mitt emot mig är ordentligt berusad, killen bredvid henne bjuder ändå på snaps och drinkar, och det märks att hon knappt uppfattar vad som händer runtomkring henne. Han börjar prata om att "hjälpa henne hem", han flinar, han skämtar helt öppet om att hon skulle gå med på vad som helst i det här tillståndet. Hans killkompisar skrattar. Till slut hittar jag tjejens vänner, vi ringer en taxi åt henne. Killen och hans polare blir aggressiva, säger att vi inte ska lägga oss i, att vi är flator, bitterfittor, att vi är sura för att vi själva aldrig får ligga, etc. Sen går de därifrån. Ser dem fortfarande ute i nationslivet ofta, och drar alltid hem direkt.

 

~

 

Sexor efter arbetspass som gått ut på att sjunga de grövsta sånger om barn som är bra på att suga kuk då de inte har tänder... Hets till att strippa som välkomstritual... Mycket i det studentikosa nationsengagemanget präglas av en uråldrig machokultur och där exklusivitet, tradition, och gruppkänsla är så stark att inget ifrågasätt utan allt tolereras och ursäktas.

 

~

Det är så svårt att specificera, när det snarare rör sig om en genomgående, konstant närvarande känsla av förtryck än enskilda händelser (trots att dessa naturligtvis också sker). Det är strukturen på nationerna och dess ledningar, den historiska aspekten där män traditionellt har höjts till skyn medan kvinnor har agerat levande dekorationer på deras armar. Det är hur dessa uråldriga traditioner fortsätter livnäras än idag, i ett modernt samhälle som har kommit så väldigt mycket längre än sexistiska klädkoder, sexistiska spex, sexistiska kuratorer och sexistiska ämbets(män)en. Och sen självklart är det alla händer på opassande ställen på trånga dansgolv precis innan stängning, hotfulla ord i garderober och i kön till toaletten, han den där som tränger sig före i baren och kallar tjejerna som står i vägen för horor, och allt det där andra som man kan hitta på vilken bar eller klubb som helst, men som man kanske hoppas kunna få slippa på en plats där endast universitetsstuderande vistas.

 

~

Det var på en resa med övernattning för ett antal år sedan, med en förening i nationen där jag var aktiv. Av en händelse var jag enda tjejen som kunde vara med på resan. Det var andra natten, vi hade just haft en mycket försenad middag och jag var väldigt trött efter en lång dag, så jag hade gått och lagt mig medan de övriga fortsatte skråla, dricka och äta, jag hade inte druckit mycket alls.  Jag hade nyss somnat när jag vaknar av att en gestalt står över mig, minns inte om han skakade mig eller bara pratade men jag svarade automatiskt "Va?" "Det är bara jag" svarar han. Jag kände inte igen rösten men svarar igen per automatik "jaha/okej". Han börjar kyssa mig. Jag stelnar till och fattar inte vad som händer. Han tolkar min stillhet som att det är ok att fortsätta, gissar jag, och han drar bort täcket och lägger sig bredvid mig, snett lutad över mig för att fortsätta kyssas.
 
Jag är fullt påklädd i pyjamasbyxor och antingen lång t-shirt eller långärmad tröja. Han börjar leta sig in under min tröja och smeker mina bröst. Efter det är mitt minne väldigt suddigt.

 

Jag låg fortfarande still som en docka, det minns jag. Försökte desperat komma på vem det var av killarna som var inne hos mig men det var becksvart och omöjligt att se, han talade inte mer utan fortsatte bara sin grej med mig. Jag vågade inte eller kunde inte röra mig. (Först långt senare förstod jag att jag drabbats av det som kallas för frozen fright, vet inte vad den svenska beteckningen är men paralyserad av skräck är väl en bra beskrivning.)

Vid nåt tillfälle stannade han upp och drog ner mina byxor och trosor, trädde på sig en kondom som han tydligen hade med sig och låg med mig. Hur länge han höll på eller om han gjorde mig illa minns jag inte, för vid det laget hade jag zoomat ut helt.

Jag hade inte visat något intresse för honom eller någon annan innan, hade inte visat att jag ville ha sex eller sagt något alls undertiden han låg med mig. Han hade heller inte visat något intresse för mig innan och har inte låtsats om min existens efter det som hände.

Jag minns inte om han tände lyset vid något tillfälle eller om det var mörkt hela tiden men jag såg vem det var när han, utan ett ord, gick ut ur rummet när han var nöjd.

 
Jag bröt ihop totalt när han gått ut och jag kunde röra mig först när jag var säker på att han inte skulle komma in igen.

Det tog mig tills i år att förstå att det faktiskt var en våldtäkt.

~

 
Jag minns när representanter från universitetet inte hälsade på kvinnliga representanter från nationerna men hälsade på män genom att säga "broder".

 

~

Jag var väldigt ny på nationen och kände inte speciellt många. Sedan var det en kille som brukade komma fram och prata med mig i baren. Tyckte han verkade trevlig och han hade tydligen varit på nationen väldigt länge. Sedan var det en kväll som jag inte minns någonting av och som resulterar i att jag vaknar upp naken bredvid honom. Jag har märken runt hela min hals och jag minns absolut ingenting och hade ont. Jag smög därifrån och åkte sedan ner till nationen där de först skämtades om hela grejen. Jag kände mig super obekväm då jag inte såg de på samma sätt. Som tur hade jag en fantastisk 1Q och köksmästare som förstod och fråga om ja ville anmäla. Jag orkade inte då jag tidigare berättat detta för en annan Aktiv människa som misstrodde mig då han var den ”snälla” killen. Jag ångrar än idag att jag inte sa något då jag måste möta denna människa väldigt ofta på nationen.

 

~

Både jag och min pojkvän är nationsaktiva. När vi blev tillsammans var det mycket snack om att "jag var för snygg för honom", bilder på mig skickades runt i herrsällskapets gruppchatt och min pojkvän skulle svara på personliga frågor om min kropps utseende. Både quratorer och ämbetsmän deltog i det här. Jag kände mig så maktlös, sexualiserad och smutsig. Mitt utseende är inte deras att bedöma. Min kropp är inte deras att kommentera. Trots det så skämdes jag ändå, och började känna mig skyldig när jag använde feminina saker som smink och klänningar. Som att det är mitt eget fel att jag drar till mig fel sorts uppmärksamhet.

 

~

Styrelsemötens dagordning har diskuterats i förväg på herrsällskaps groggar.

 

~

För ett par år sedan kom det fram en kille till mig på en nationsklubb och frågade om han fick bjuda på en drink. Jag avböjde vänligt men bestämt. Efter det fick jag aldrig vara ifred. Vid varje tillfälle vi var på samma klubb var han och hans vänner väldigt på mig om att han skulle få bjuda mig på en drink eller följa med på efterfest. Jag kände mig extremt otrygg. I slutändan var det inte ens en fråga utan de tog tag hårt i min arm och sa "nu ska du följa med på efterfest". Även fast jag gång på gång upprepade att jag inte var intresserad.

 

~

Som mycket nationsaktiv har jag ofta fått frågan om vilka personer jag har legat med på nationen och fått höra skämt och kommentarer om mitt utseende, även när jag innehaft ledande positioner. Det har alltid varit en tydlig norm i hur man ska bete sig på nationen och att man ska vara "skön". Det är underförstått att det inkluderar att vara förlåtande och förstående i förhållande till "snedsteg" och "olyckor på fyllan".

 

~

Nationens andre kurator råkade höra när jag vägrade servera en gäst i baren som kom med sexistiska kommentarer, kallade mig ”lilla gumman” och högt klagade på kvinnliga barntenders. Fick en tillsägelse av 2Q som sa att jag alltid måste vara trevlig mot gästerna, och att jag skulle ”tåla lite skoj”.

 

~

Ett allt för vanligt exempel är att när vissa universitetsprogram ska hyra ens lokaler så får vi tjejer som personal liksom förbereda oss på att de kommer tafsa på oss, skämta om oss eller kalla oss hora/slampa/osv. Trots det fortsätter alla nationer att ta emot dessa program eftersom nationerna tjänar mycket pengar på dem. Det blir istället vi tjejer som måste bita ihop eller helt enkelt inte jobba dessa evenemang om vi inte står ut med trakasserierna.

 

~

 
Jag fick alltid försöka stå upp mot herrsällskap när de skulle göra bokningar på min nation, och eftersom mina kunder, manliga kollegor/engagerade och leverantörer ofta var medlem i deras sällskap så försökte de ofta gå över huvudet på mig för att få som de ville.

 

~

Av två manliga herrsällskap blev jag kallad ”lilla gumman” och ”tjejen” hela kvällen när jag skulle låsa upp deras möteslokaler och hämta den sprit de beställt.

 

~

 

Jag skulle arbeta under valborg, på champagnegaloppen. Min uppgift var att se till att barerna utomhus regelbundet tömdes på kontanter, jag var den enda som hade det ansvaret på det området. Med tusentals kronor i min magväska sprang jag runt bland tusentals berusade människor. Jag minns hur en kille griper tag om mina ben och sliter sönder mina strumpbyxor samtidigt som jag försöker klättra över en bardisk. På vägen tillbaka till kontoret måste jag slå bort män som vill ta på mig, krama mig, följa efter mig. Jag får armbåga mig fram, sparka bort killar som vägrade respektera att jag aldrig bjöd in till fysisk kontakt.

Jag bad vakterna följa med mig nästa vända, men möttes av total oförståelse. Resten av galoppen fick jag med hjärtat i halsgropen bege mig ut i folkhavet, där jag hoppades att inget värre skulle hända än sönderslitna kläder.

Det finns så många fler berättelser från nationsvärlden, men det som summerar det hela ganska väl är nationernas totala apati när det kommer till hantering av detta. Det är en konservativ värld där män värderas högre än kvinnor. De leder; vi följer.

 

~

Jag jobbade som klubbverkare på en av nationens större och mest kända fester. Jag kom in i stora salen för att plocka glas och möttes av en överförfriskad medlem på nationen, en som liksom var "en i gänget". "Får jag ta på dina bröst?" frågade han. Nej sa jag. "Är du säker??" frågar han, uppriktigt. Jag minns inte om jag sa nåt mer eller bara gick därifrån. Vi nämnde det aldrig efteråt och till denna dag förstår jag verkligen inte varför han just där och då ställde den frågan till just mig. Jag har svårt att ens se det som ett försök att ragga, det var ett så liksom kliniskt fokus på bara brösten. Var jag bara ett par bröst som gick förbi? Varför var det så förvånande för honom att jag sa nej?

 

~

Jag var med i en nationsförening där vi från början kändes som ett stort kompisgäng. Efter ca två år blev det dock tydligt att vi tjejer som varit med lika länge som de äldre killarna inte längre hade något värde. Tydligast var det på en intern fest där jag var med om att få en dörr till ett rum mer eller mindre slagen i ansiktet på mig. De som blev kvar utanför var de äldre tjejerna och de homosexuella killarna, i rummet innanför satt de äldre killarna och umgicks med de nya tjejerna. Det var tydligt att tjejernas enda värde var att vara snygga tillbehör och att ge komplimanger till de äldre killarna. Vi äldre tjejer och homosexuella var uppenbarligen inte längre intressanta. Vi var ju inte automatiskt imponerade av vad de äldre killarna gjort på nationen, många av oss hade ju gjort samma saker som dem, så då var vi för svårraggade.

 

~

Var aktiv som klubbverkare under början av min studietid. Mot slutet av perioden spenderade jag mer tid i jobblokalen med grabbarna i gänget än tidigare, då de vid ett tillfälle (tre stycken) beslutar sig för att omringa mig, jucka mot mig och göra slickrörelser med sina tungor. Försökte berätta för sittande kuratel, som bara var killar, men de ryckte bara på axlarna och sa nått i stil med "Boys will be boys". Det var inte förrän jag med hjälp av mina vänner lämnade in en official skrivelse om händelsen och hur utsatt jag känt mig, som jag fick någon typ av reaktion. Och till och med då behandlade äldre medlemmar, kvinnor som män, mig som att det var mitt fel. "Du får ju ta och knäa dom i skrevet". Som att det var mitt jobb.

 

~

Jag var på nation en kväll, det var klubb. Stod vid baren och försökte beställa en öl och så plötsligt kände jag att någon tog mig på rumpan. Jag såg vilken den var och omedelbart skrek åt honom ”vad fan håller du på med”. Han och han kompis skrattade åt mig. Jag gick till vakten när jag hade fått min öl och visade till honom vem den var som tafsade på mig. Vakten gjorde ingenting och jag såg senare hur de där killarna gick ifrån vakten och skrattade lite till. De blev inte utkastade, utan stannade där hela kvällen och hade hur kul som helst. Det var inte det sämsta som hänt någonsin men visar hur lite nationerna faktiskt bryr sig om trakasseri. Och det som gör mig ledsen var att precis bredvid mig när jag blev tafsad på fanns det en affisch där det stod ”ingen nation tolererar trakasserier”.

 

~

Var på konferens med övernattning utanför Uppsala med alla som jobbade på nationen under våren 2011. Under dagen hade vi givande och bra diskussioner och konferens som slutade med middag och fest på kvällen. Vi var en blandad grupp män och kvinnor som bastade i underkläder och drack öl tillsammans under natten i bastun utanför huset där vi sov, och jag blev väldigt full. Så full att jag lämnar mina kläder i bastun och går ut i knähög snö och underkläder till huset, för att sedan gå runt med filt runt mig inne i huset. Vi är inte många som fortfarande är vakna så sent, en handfull kanske, och till sist är vi bara två kvar. Jag är vid det här laget väldigt full och jättetrött, och vi lägger oss i soffan för att sova. Han ligger bakom mig och försöker dra av mig min filt. Jag håller i den, och försöker låtsas sova i hopp om att han ska sluta, han kan ju omöjligt fortsätta om han tror att jag sover. Men han slutar inte. Jag fryser till och undrar hur långt han kommer ta det. Han försöker "väcka" mig, men jag låsas sova vidare, lägga mig lite mer på mage och hoppas att han ska sluta. Men hans händer slutar inte utan fortsätter röra sig ner mot mina trosor, och till sist innanför dem. Jag är som förstelnad, full och skamsen. Jag minns inte när han slutar, men till sist gör han det, och vi somnar. Dagen efter försöker jag skämta bort skammen, känner mig otroligt dum och billig i brist på bättre ordval. Berättade inte för någon för rädslan att det skulle göra folk obekväma på nationen, och döma mig. 

Efter mitt eget #metoo-inlägg på facebook ringer min telefon på jobbet. Det är han som ringer, och jag vet precis varför. Vi har inte hörts på år. Och han vill be om ursäkt. Att han tänkt på det så många gånger. Det är ett väldigt tungt och krystat samtal som får mig att sätta mig på golvet i kopiatorrummet på jobbet. En del av mig har alltid vetat att han gjorde fel, men en del fick liksom äntligen ett kvitto på att det va hans fel och inte mitt.

 

~

Jag jobbade mycket i köket på en stor nation och ville gärna vara den sköna tjejen man kunde skämta om allt med. Vet inte hur många sexistiska skämt jag har fått höra på min och andra tjejers bekostnad och hur många jag dragit tillbaka för att jag skulle vinna respekt hos de manliga kockarna. Vad jag minns var det extra kul att skämta om att ”stoppa upp saker” i allmänhet (se ovanstående rättika).

 

~

 

This has been really hard for me to deal with for almost three years now, but I think it's finally time to share this story.

I feel awful and ashamed for bringing my friend to Sweden and to the nation, and I felt even worse when I continued working there after what happened to her. I felt super guilty, especially when the guy, now curator, came back to the nation after having been away for a while. I had told myself it was ok to continue working there because he seemed to have left. Well, he came back.  I was in Valnämnden at the time, but only heard about him suddenly showing up and signing up for the election an hour before Landskap. I was confused and panicked. I told the then first curator that I didn't see him as fit to run, but because she never listened to me and to be honest, everyone was so consumed by the idea of needing more people to work, she just brushed it off by saying something like "well we'll see about that later, we need people in the clubwork".  I went to the then third curator and told her the whole story, and she was sympathetic but didn't do anything. She cursed men and called the guy an asshole, but let him run for clubworker anyway. I felt stunned by noone listening when I told them that someone who wanted to be a clubworker at the nation had sexually assaulted someone at that same nation.

When he then of course went on to be elected, I tried to avoid him at all costs. At one gasque my sångbok was going around the table and he felt that he could just take it and write an apology about "hooking up with my friend". That was disgusting, but I realized he didn't see what he had done as assault. He thought I avoided him because he had "fooled around" with my friend in the pantry. I wasn't the victim of his assault but I felt awful. I can't even imagine how my friend would've felt had she actually lived in Uppsala and heard about how he just continued his life normally.

The day after the notorius sexa where everything started almost three years ago, my friend told me what had happened in the pantry and how it had continued after she had said no. She was too upset to explain it in detail, and even if we've talked about this two times after that day, she never told me exactly what had happened, and the few details I know, I feel are not mine to share. What I do know for sure is that she said no and he continued. She was in a dark room in a basement, with loud music and drunk people everywhere and a stranger putting his hands on her against her will. That must have been terrifying.

This guy's conquest in the pantry went on to become one of those nation legends. People heard he "had sex" in there and found it hilarious, and I don't blame them for that, as I've also laughed at so many similar stories. But obviously for me hearing people laugh at this and lift him up on a pedastal as this cool and wild guy who goes around having sex all over the nation was disgusting. It became his "thing" in his clubwork and I think it was even referred to in their clubwork's spex or some other occasion.

I tried to continue ignoring him, but what hurt me the most was seeing my close friends becoming close friends with him. Some of them I had even told about what had happened. The guy tried to be nice to me. Whenever he tried to hug me I felt dirty and ashamed and didn't mention to my assaulted friend that I sometimes hung out in a group that he was a part of.
Then finally one of my nation friends told him why I never talked to him. I think this was already about 1,5 years after the whole thing. I wasn't there so I don't know exactly how he had reacted, but apparently he had understood that no amount of apologizing could fix it, so he, thank god, left me alone. To that day, he hadn't realized that what he had done was not ok. But even after realizing this, he continued his life (as far as I can tell) as nothing had changed. He then went on to apply to become a curator of the nation in whose basement he had put his hands where they did not belong.
Obviously I am not the victim here, and the stress this has caused me is nothing compared to what my friend has had to go through. But nonetheless, after years of working through this, when this guy became a curator I finally realized it was time to change nations and just overall delete him from my life, so I did.

 
I don't know if this story really is mine to share, but the last time we talked about this with my friend I told her how hard it had been for me to continue without feeling guilty for what happened to her, and she thanked me for trying to stop him from working there and that she understood how I had felt. But she was also glad I didn't quit the nation right away, as it was at the time still such a big part of my life, and even with this guys there, brought me a lot of joy. The last time I went to the nation I sat down with some old clubworkers at Fika on a sunny Sunday. We talked about our semesters in the clubwork, really walked down memory lane. And of course, soon someone took up the now curator having sex in the pantry. After years it was still a topic of conversation I had to sit through.

 

~

 

När jag jobbade i klubben och vid stängning springer en kille fram till mig och stoppar huvudet mellan mina bröst. Alla skrattar och han springer därifrån nöjd över sin prestation.

 

~

 

När en manlig hedersledamot kommenterade mitt ”nya” utseende (jag hade gått ner x antal kilon) och kollade rakt ner i min urringning samtidigt.

 

~

Hånglade med en kille efter att jag jobbat bar under en vårbal. En nationskollega jobbade då i köket, och var full, trött och väldigt irriterad. Den killen nästan alla var lite rädda för eftersom att han kunde bli så himla arg och ställa till scener när som helst. Han ser mig hångla med killen som han känner, och börjar kalla mig alla möjliga vidriga saker när jag kommer in i köket. Jag var lite berusad själv, och har balls nog att säga ifrån att han i princip kan fuck off. När jag vänder mig om för att gå ser jag i ögonvrån att han ser rött och kastar sig genom rummet för att försöka slå mig, varpå en annan kille hinner komma emellan och håller fast honom. Jag går med extremt bultande hjärta vidare ut ur köket och pekar finger bakåt utan att vända mig om. Det är andra gången han försökt slå mig.

 

~

Jag började märka att det manliga ordenssällskapet fungerade som en valberedning för nationsstyrelsen. En efter en, föreslogs ordensbröder att väljas till styrelsen. Till och med våran inspektor scoutade nya styrelseledamöter i det hemliga sällskapet.

 

~

Under min andra termin som engagerad skulle en av mina vänner arbeta på en sittning för ett semi-hemligt herrsällskap med koppling till min nation. Jag och en annan vän skulle möta upp henne i och med att hon slutade men vi var lite tidiga. Vi går därför upp bakvägen till baren för att inte störa sittningen. Väl framme i baren står ett gäng män i 35 års åldern. När de får syn på mig och min vän utbrister de "ÅH här kommer brudarna" medan de tittade på oss som om vi var byte. Jag och min vän var båda 20 när det hände. Det är långt ifrån det värsta som jag hört om på nationen men vill ändå dela med mig av den enkla anledningen att det var första gången i nationslivet som jag inte kände mig bekväm med att vara kvinna. Jag kände mig som ett objekt, ovälkommen bortsett från min kropp. Det var inte unga grabbar som inte lärt sig hur en beter sig, det var vuxna män med fru och barn hemma.  

 

~

Jag var nyligen tillträdd på min heltidspost som hovmästare. Mitt första tilldelade uppdrag av kuratorerna på nationen var att jag skulle vara utskänkningsansvarig på en kräftskiva, för ett av de hemliga herrsällskapen som finns. Fick inga instruktioner mer än "sitt i baren och vakta bara, vi måste ha någon nykter på plats som serverar alkohol". Det slutar med att jag är bartender och häller upp dryck efter beställning. Kvällen går, och "kom och häng med oss på andra sidan" och som ny vill man ju vara "skön och hänga". Vilket jag gjorde. Kvällen fortskrider, killarna blir fullare och det slutar med att en börjar ta på min rumpa och smeka mig. Jag skrattar nervöst, för jag vet inte hur jag ska reagera, och går därifrån. Känner mig illa till mods, men skakar av mig allt. Senare väljer jag att berätta för en av de äldre killarna i sällskapet, som själv jobbat på nationen jag jobbar på om vad han som tafsat gjort mot mig, och får tillbaka: "Men varför sa du inte bara 'Nej' till honom, så han fattade?". Ja, varför sa jag bara inte nej.  Skämdes den dagen.

 

~

Jag var aktiv i en studentförening där många väldigt patriarkala traditioner verkar ha ärvts ned genom åren. På en av föreningen anordnad middag blev plötsligt alla kvinnor, efter mycket alkohol, utkastade ur middagsrummet medan männen sjöng bland annat "Theobald Thor" och gjorde helikoptern, alltså knäppte upp byxorna och stod på stolarna för att snurra sina kön. Många av dessa män arbetar ihop idag och har framgångsrika karriärer. Kvinnorna fnissade mest och tyckte att det var roligt. Jag kände mig mest förvirrad och besvärad. Både av själva beteendet men också av att männen upplevde sig ha rätt att kasta ut hälften av de deltagande.

 

~

På nationspuben. Sitter med en kompis och dricker öl när två män kommer fram. Den ena går på mest. Han frågar ingående om privata saker och blir arg när jag säger att jag är förlovad och pekar på min vänstra hand. Han menar att det inte förbjuder honom att prata med mig. Allt han fått veta är mitt förnamn. Nästa dag har han skickat en vänförfrågan på Facebook, hur han hittat mig har jag ingen aning om.

 

~

Har fått höra många gånger att det är viktigt att inte förstöra för sig själv. Att de vi träffar i studentvärlden kommer att utgöra våra professionella nätverk och kontakter i framtiden. Att hålla hemligheter och gamla traditioner som inte ser bra ut för oss själva ingår i det. Även att hålla "viktiga" individer bakom ryggen. För våra kommande karriärers skull. För att ingen ska sänka oss på arbetsmarknaden innan vi ens kommit ut.

 

~

De "hemliga" manliga sällskapen verkar ibland tro sig ha frikort från moderna och jämställda värderingar. Tradition och konservatism blir norm och synen på kvinnor förlegad, kvar i början på1900-talet. Vid frågan till manliga medlemmar om varför de etablerade och prestigefyllda sällskapen inte ska hänga med i tiden och bli jämställda och öppna upp för kvinnliga medlemmar på lika villkor får man många sexistiska svar. T.ex "det går ju inte, då kan vi ju inte slappna av tillsammans - om kvinnor är med funderar man ju på att ligga med dem hela tiden". Kvinnor är dock välkomna att följa med som respektive till manlig medlem vid vissa middagar. Han får medalj för trogen tjänst/bedrift. Hon får medalj för bedriften att dyka upp som date på middagen. Många kvinnor verkar sätta stor prestige i att samla på sig dessa "kuttersmycke"-medaljer, vilket befäster strukturerna och männens beteende gentemot det andra könet. Dags för kuttersmyckebojkott och krav på att bli sedd som en individ kapabel till egna bedrifter?

 

~

Det är sorgligt att det har hänt så många saker under mina nationsaktiva år att mycket har fallit i glömska och att det är svårt att välja vilka historier jag vill dela med mig av.

Dels finns det gästerna, både nationsaktiva “viktiga” äldre män och andra män i alla åldrar, som ifrågasatte min auktoritet och min personals befogenheter till den nivå att min kvinnliga bartender grät efteråt. Gäster som inte slutade argumentera förrän min betydligt äldre och manliga kollega steg in i diskussionen med exakt samma argument. En hedersledamot och långtida aktiv som mobbade mig till att få köpa den där sista GT med nedlåtande argument om att jag inte borde neka honom för att jag personligen berövade nationen pengar som den akut behövde.

 

 ~

Jag jobbade på en sittning med ett av de större herrsällskapen i Uppsala. Mot slutet av kvällen pågick en VIP-avec i ett rum vid sidan av. Jag och några av de andra tjejerna som jobbat den kvällen gick in till VIP-avecen för att få medalj, eftersom sällskapet ifråga alltid medaljerar personalen som jobbar på deras tillställningar. Bör tilläggas att detta var inte långt efter att boken "Den ofrivillige monarken" släppts, med efterföljande samhällsdebatt. När vi kommer in i rummet där VIP-avecen pågår utbrister en av de i sällskapet som varit ansvariga under kvällen och som nu sitter och dricker sin avec: "Och här kommer kaffeflickorna!!!" Att få en sådan kommentar kastad i ansiktet på sig efter att man tillbringat kvällen med att passa upp på dem fick mig att känna mig både förnedrad och arg.

 

~

 

På dansgolvet på nationen. Får ögonkontakt med en kille jag tycker är snygg. Det tar inte mer än en sekund förrän han greppat tag om min nacke och tryckt in sin tunga i mun och hals medan han håller fast mig med resten av kroppen så att jag inte kommer loss. Han smakar starkt av Minttu och jag har inte haft någon kontroll alls. Känner stark förvirring över det som hände och skam när jag chockat går därifrån. Eftersom jag först tyckte han var snygg. Kan fortfarande inte dricka Minttu.

 

 

~

 

Äldre klubbverkarkollegor som drog sexskämt på min bekostnad. Det tog mig lång tid innan jag sa ifrån och skämten upphörde, men inte innan jag fick höra “men varför skrattade du om du blev obekväm av det?”.

 

~

Jag skulle representera på en gask på en nation och blev i förväg tillsagd att eftersom jag skulle sitta bredvid deras före detta inspektor gjorde jag bäst i att inte ha så urringat på mig. Inte för att det kan verka opassande med utmanande kläder, utan för att mannen ifråga är ökänd för att inte kunna hålla vare sig blicken eller händerna i styr.

 

~

Nyligen besökte jag en nation för att gå på en gasque. Under ett flertal tillfällen hade verser i snapsvisor ändrats om för att tillfredställa den något grabbiga stämning som genomsyrat sittningen. Vid ett tillfälle sade en sånganförande att endast killar bör sjunga i en viss vers då det handlade om önskan efter en flickvän. Vi var då några som uppmärksammade honom på att alla faktiskt inte är heterosexuella.

 
Men det var inte förrän sista sången som jag skulle komma att tappa hakan. I vanlig ordning sjöngs O gamle klang. Näst sista versen har en rad som går "och vad han än må mista", varpå en skara killar stolt ställer sig upp och fullkomligt brölar "FISTA!" medan de dunkar näven i luften. Jag tittade på en tjej som satt snett mitt emot mig och vi såg nog båda lika förvånade och besvikna ut över det vi just fått erfara. Men eftersom detta var del av sittningens jargong var det ingen som sa något.

 

~

Jag har varit med om en del händelser genom åren. Det senaste hände när jag jobbade på en fest för en herrförening. En äldre man, som dessutom är senior på samma nation där jag är aktiv, drog in mig i en "kram". Trots att jag mycket tydligt visade att jag inte ville kramas genom att trycka bort honom från mig och be honom släppa mig, höll han kvar mig. Han kysste mig på kinden och ville tydligen tacka mig för ett bra jobb. När jag till slut tog mig loss och försökte gå därifrån slog han till mig på rumpan. När jag skrek åt honom låtsades han vara oförstående. Ingen i omgivningen reagerade.

Jag kontaktade ansvariga i föreningen efter det som hänt. De gav ett bra bemötande och, efter att ha kollat med mig om det var okej, pratade de med den äldre mannen som då ville be om "ursäkt". Han "förstod att han hade gjort fel, men ville att jag skulle veta att han egentligen hade goda intentioner, eftersom han ville tacka mig för ett bra jobb som kurator". Han visste inte ens vilken kuratorspost jag faktiskt hade eller vad jag hette. Fin ursäkt.

Han hade sen dessutom mage att be mig att även berätta om hans "goda intentioner" om jag pratar om det som hände. Känner mig taggad att möta den personen i framtiden. Så vitt jag vet är han fortfarande medlem i föreningen.

 

~

Han är ordningsvakt på nationen och under hela min tid som nationsaktiv har han jobbat på nationens klubbar och släpp. Jag jobbade ofta i dörren och i garderoben, självvalt från min sida eftersom det var det jag tyckte var roligast. Jag hade därmed ett nära samarbete med ordningsvakterna, det är allmänt känt att den här ordningsvakten har ett "gubbig" och ett förlegat sätt att skämt om allt möjligt.  Men jag upplevde det ändå att han höll det på en rimlig nivå och han respekterade när jag sa ifrån.  (Det slog mig aldrig då att jag faktiskt inte skulle behöva säga ifrån, att den där jargongen inte var okej alls..) En kväll stod jag i dörren och han kom som gäst. Han kramade om mig, inget konstigt egentligen eftersom det är så vi brukade hälsa på varandra.  Men han var märkbart berusad och kramade om mig lite för länge och lite för hårt för att det skulle kännas bra. Han var nära mitt ansikte och slickade mig samtidigt i örat. Jag knuffade bort honom, sa; "men va fan.." men jag skrattade och det gjorde han också.  Jag blev chockad och illa till mods men skojade sedan bort det med mina nationsvänner. "Typiskt honom... han var ju full... som att det skulle göra det okej? Jag snuddade också vid tanken att jag fick skylla mig själv, jag brukade ju skoja och retas med honom, jag hade kanske givit honom "fel" signaler... Ju mer jag tänker på det ju argare blir jag!

 

~

En utekväll på nation för ungefär två år sedan går en kille fram till min vän på dansgolvet, och grabbar tag i hennes bröst. Alltså ställer sig framför henne, sträcker fram händerna och bara klämmer på dem, som att han har all rätt i världen att göra just det. När vi andra kommit över chocken av att någon betett sig såhär uppseendeväckande kränkande puttar vi iväg honom och försöker föra honom bort mot en vakt. Hans händer sträcker sig mot min kompis och hennes bröst, bara famlar efter dem. När han inte får tag på dem söker hans händer sig istället till min kropp då jag försöker leda honom bort. Han tar på min midja och rumpa trots att jag gång på gång tar bort hans händer. Som tur var hittade vi en ämbetsverkare och en vakt som lyckades få honom utslängd.  

 

~

Det ska inte vara okej att behöva känna sig osäker varje gång man går ut. Stundtals gånger då man känner en killes stånd tryckas mot ens rumpa eller rygg och de förväntar sig att man ska gilla det. En annan kille som dansar snuskigt, klängande och obehagligt med en som blir arg för att man vill därifrån. Eller varför inte en snubbe som kommer och försöker krama en i släppkön och sedan förföljer en ända vägen fram till ens port? Det har även varit två killar som hade mig och min kompis som varsin måltavla. Jag blev räddad av en kompis, men min kompis hade inte lika tur och blev tvångskysst. Alla dessa visslingar och äckliga blickar man får som asiat också för att asiater har speciell "image" i porrhemsidor.

 

~

Sittningsvisorna som haglade runt omkring en i det interna nationslivet, de som stundtals handlade om kvinnor man kände. "Om man gör si eller så får man ta'na i analen/ligga med den häxan/ta på hennes småglin"... Usch! Och nästan alltid sjungna av en "spexig skön snubbe" på fyllan.

 

~

Jag minns min studentkorridor som jag bodde i med sex andra nationsmedlemmar. Jag trivdes jättebra... tills mitt ex ovälkommet bestämde sig för att flytta dit, trots att det fanns MASSVIS med andra lediga rum. Jag blev arg och ledsen. Måste han komma och förstöra? Efter att han flyttade in ville jag knappt gå ut i korridorsköket. Jag kunde absolut inte ha killar på besök på mitt rum, för då började det: Först ringde det på min telefon (jag drog ur jacket). Han fortsatte med att ringa på mobilen (jag stängde av den). Sedan började han med att knacka på min korridorsdörr (jag öppnade inte). Därefter gick han ut och knackade han på mitt fönster utifrån.

Till slut blev jag så trött på detta så jag gick till nationens kuratel och berättade hur det stod till. De ordnade så att jag fick byta korridorsrum och Andre kurator som var en genuint schysst snubbe gav den jobbige killen en varning. Utan ett sådant respektfullt bemötande från kuratelet hade jag suttit fast där och troligen inte blivit långvarig i Uppsala. SÅ viktigt är det att inte ha sexister på maktpositioner.

 

~

Jag har varit på nationsklubb ytterst få gånger och endast mitt första år i Uppsala. Vid vartenda tillfälle har jag antingen blivit tagen på rumpan eller fått en hand mellan benen. Vid det senaste tillfället, nu cirka 5 år sedan, stod jag på ett väldigt fullt dansgolv när en kille i kostym och backslick kommer fram och frågar vad jag studerar. Jag berättar, varpå han säger att det är ett jäkla slöseri att tjejer får plugga. När jag frågar om han skämtar går han närmre, sliter tag i mitt hår och drar mig till sitt ansikte. Han halvspottar i mitt öra att jag inte hör hemma där, att jag har gjort fel val i livet, samtidigt som han viskar oerhört nervärderande och hotfulla kommentarer som får mig att må illa. Jag minns att ilskan bubblade då han hela tiden står han med ena handen i fickan, ler brett och ser allmänt nonchalant ut. Jag är för chockad för att säga något och börjar även få panik av att bli fasthållen då jag har varit med om värre situationer innan. När jag försöker gå griper han tag i min nacke, borrar in naglarna i skinnet och håller fast så hårt att jag får blåmärken som jag vill minnas varade i en vecka, och fortsätter såklart viska vidrigheter. Till slut släpper han mig och går nöjt tillbaka till sina kompisar som har sett på hela tiden. Det hela varade i två-tre minuter. Ingen i omgivningen reagerade, och jag kommer ihåg att jag intalade mig själv att det måste ha sett ut som att han flörtade, fastän mitt ansikte var vridet i smärta. Jag visste att min klasskamrat jobbade som vakt den kvällen och gick därför snabbt iväg från dansgolvet för att hitta honom, men lyckas inte i vimlet och orkar inte stanna kvar så jag går hem, rädd för att han ska följa efter då han bland annat hotat om våldtäkt.

 

~

Minns en sittning där jag satt bredvid en kille som studerade någon form av biologi. Han var väldigt flirtig och väldigt påträngande. Jag avvisade hans närmanden tydligt men utan att vara otrevlig.

Kort efter sittningen började han dyka upp på nationen där jag var förtroendevald. Han hade med blommor och presenter som jag inte tog emot. Jag sa att jag inte var intresserad och försökte skaka av honom. Jag berättade hur det låg till för en killkompis, vilket jag än idag är glad för.

Biologen dök nämligen upp en gång till, oinbjuden och oanmäld, på ett arbetspass där jag och min killkompis var personalansvariga. Som tur var förstod min killkompis snabbt läget, talade om för biologen att han inte var välkommen, att han skulle hålla sig på sin tilldelade plats hela morgonen och inte sätta sin fot i samma rum som mig. Jag mådde illa. Det var min arbetsplats och jag kände mig förföljd. Utan det hjälp och stöd jag fick från min vän hade det känts än mer obehagligt.

Förstår fortfarande inte varför inte vissa kan greppa att ett "nej" är ett "nej".

 

~

Serverade vid en sittning för ett manligt herrsällskap för första gången på min studentnation. Efter att middagen var färdig skulle en full stormästare fästa medaljer på alla serverande tjejers bröst, men han såg ju till att "missa" med händerna en del. Jag tog medaljen och slängde den. Serverade aldrig sällskapet mer. En mer gubbsjuk samling än detta herrsällskap får man leta efter.

 

~

Arbetade som klubbverkare på min studentnation. En av mina manlige kolleger hade efterfest med sina herrsällskapsvänner i ett av de andra rummen på nationen. Jag var ansvarig utskänkare, det hade varit en otroligt stressig och strulig kväll och natt med besök från myndigheterna, och det sista vi behövde när vi skulle stänga ner verksamheten var en massa fulla herrar i frack som brölade omkring i huset efter stängningsdags. Jag bad vänligt de säkerhetsvakter som var kvar att säga åt efterfesterna att gå hem.

Min manlige kollega upprördes tydligen storligen över mitt beslut att avvisa dem från den plats som jag för kvällen hade ansvar för. Han ropade okvädingsord efter mig, orerade om vilket dåligt jobb jag gjorde och hur värdelös och oskön jag var.

Kul att veta att det var den killen och hans herrsällskapsvänner som ingick i kärnan till den förening som jag själv skulle ta över på nationen terminen efter. Behöver väl inte säga att jag aldrig någonsin kände mig välkommen där.

 

~

För några år sen, i ett DJ-pass på nation, kom det fram en kille (ganska sent på kvällen), och önskade en låt. Han var aggressiv from start, men verkade inte berusad. Han önskade iaf en låt, som inte var helt orimlig, så jag jobbade mig faktiskt upp i tempo så att jag kunde spela den. Efter ca 10 min kommer han tillbaka, mer aggressiv och mer eller mindre KRÄVER att jag ska spela hans önskning. Jag försöker snällt förklara att låten han önskar går i ett annat tempo och att jag jobbar mig upp till den, så den kommer snart. Han går då närmre, kommer in bakom mitt bås (som jag försöker hålla ganska stängd), tar hårt tag i mitt hår och i min arm och säger i mitt öra, medan han drar hela mitt huvud bakåt i en enorm kraft, att jag inte är annat än hans lilla hora och hans betjänt som ska göra precis som han säger annars kommer han vänta på mig utanför och sätta mig på plats.

Min spontana reaktion, när han förolämpat mig i vad som kändes som ett bra tag, var att med styrkan från hela min kropp putta ut honom. Så med nån sjuk kraft som jag fick där och då, flög han ganska långt och in i människosamlingen igen. Tror till och med han han ha trillat på någon och fallit på golvet. Det var bara 15 min till stängning så jag ville bara spela klart och gå därifrån.

Jag såg honom inte efter att jag knuffat honom, så jag trodde han hade gått. Ca 2 minuter senare dyker han upp, den här gången framför mitt bås, med leende läppar och typ hämndkänsla i ögonen. Jag blir livrädd, börjar fiffla med telefonen för o smsa klubbchefen. Jag tittar alltså ner i telefonen när jag plötsligt känner en sjuk smäll. Själva dj-båset står på hjul och det jag känner är alltså att han med hela sin kraft knuffar båset så hårt att den smäller i min mage och jag knuffas bakåt och slår i huvudet på väggen bakom. När jag återfår fokus ser jag honom i publikhavet med långfingret pekandes på mig. Jag försöker återigen kalla på hjälp via min telefon, och under hela tiden jag försöker göra det (samtidigt som jag försöker sköta mitt jobb) står han kvar där. I kanske 2-3 minuter och bara pekar fuck you till mig. Helt still. Med ett leende på läpparna.

En vakt som klubbchefen skickat, kommer och när jag ska peka på honom är han borta. Jag hade sett honom för bara 5 sekunder ser. Jag fick panik över att ha tappat bort honom för det innebar att han kunde vara vart som helst, väntandes på mig.

Vi stängde iaf, och när vakten (som jag har stort förtroende för) tömt dansgolvet pratade vi om vad som hade hänt. Jag skulle försöka beskriva killen, men han hade liksom så vanliga attribut att det nästan var omöjligt att särskilja honom. Jag vet att jag och den vakten höll på att försöka identifiera honom i flera veckor, utan resultat. I flera månader efter, när jag tyckte mig se honom på dansgolvet, fick jag sån panik, men hade svårt att veta om det verkligen var han.

Mina manliga dj-kollegor som spelar på samma golv förstår inte varför jag har ett helt stängt bås när jag spelar. Dom brukar ha en glipa så att kompisar kan hänga och folk kan komma o snacka med dom. Dom tycker jag är "tråkig" som inte "interagerar med dansgolvet". Jag riskerar inte detta igen. Vidrig maktstruktur.

 

~

Jag har under många år tyckt att det varit kul att göra en del affischer och liknande för min nation. Allt material jag har gjort har inte alltid varit helt klockrent då jag är en självlärd amatör som gör det som en hobby, men jag har oftast fått postiiv feedback på vad jag har producerat.  För något år sedan kom en yngre kille till nationen och började jobba, han gick då på gymnasiet och läste kurser i photoshop och annan adobe-mjukvara inom sitt program. Jag välkomnade honom till att hjälpa till med att producera grafik för nationen, men ofta höll han inte deadlinen som gjorde att jag och andra personer i sista minuten fick göra hans jobb. När han själv inte hade fått göra en affisch så pratade han högt och lågt om hur dessa affischer "var så jävla fula" och att de som gör dem inte vet vad de håller på med. Det var något som ofta sårade mig och mina kvinnliga affischmakar-kollegor för det oftast i vår närhet han uttryckte sig såhär.   Vid flera tillfällen när vi pratade om grafik mer allmänt tryckte han ner mina alster och skulle mansplaina för mig allt från "vilka färger som går ihop" till hur adobe-programmen funkade. Sjukt tröttsamt, även om jag är självlärd så har jag jobbat med de flesta av de här programmen i snart fem års tid och tycker mig behärska dem rätt bra. Oavsett vad jag gjorde så kritiserade han mig, och andra kvinnor som jobbade med det här på nationen, men när vi försökte kritisera honom eller få honom att sluta hålla på såhär var han väldigt duktig på att vända kritiken bort från sig och fick det att handla bl a om ageism eftersom jag är sex år äldre än honom.   Senare när jag var i en ledarroll på nationen så jobbade den här killen ofta i baren. När jag skulle komma och beställa så berättade han ofta för andra han jobbade tillsammans i baren med, ofta personal som var ny, om hur han tyckte det att var kul att barstoppa personer som har eller haft min roll. Detta gjorde mig obekväm och för mig var det inte ett dugg roligt, särskilt när jag ofta bara skulle beställa mat och ingen dryck eller alkolfritt till min burgare. Eftersom mina tre närmaste förträdare också var kvinnor blev jag väldigt förnärmad över att han verkade ha en bild över att om man hade posten jag hade så var man automatiskt också typ en alkoliserad brud. Fel på så många sätt!

 

~

Jag har fått höra från manliga medlemmar av samma nation som jag att "Du hade kunnat vara snygg om du bara går ner i vikt", fick också berättat för mig att min kompis "var typ perfekt, men hon hade behövt gå ner fem kilo för att jag skulle kunna ragga på henne". Allt sagt helt out of the blue under en fest, utan att vi pratat om varken personers utseende, träning, vikt eller ragg innan. Varför tror dessa män att det överhuvudtaget skulle vara okej att kritisera mitt, och andras, utseende och vikt?!

 

~

 

Jag var under många år medlem i en av Uppsalas nationer när de manliga aktiva medlemmarna gav varandra en femkrona varje gång ytterligare en av dem lyckats ligga med samma tjej. Buksvågerskap typ, medan tjejerna betraktades som lössläppta.

 

~

Jag är överviktig och hör inte till dem som räknas som "snygga", något som kanske räddat mig några gånger, men långtifrån alltid. Jag vill berätta om min första, och sista, KMK-bal (fest för engagerade på nationerna, admins anm.) Bordsplaceringen är gjord så att vi inte ska sitta med folk vi redan känner, jag hamnar mellan två killar som totalt ignorerar mig, trots mina försök till konversation.  Båda killarna är mer intresserade av "snygga tjejen" på andra sidan bordet. Jag känner mig så förudmjukad och tillbringar resten av sittningen med att mest titta ner i bordet. Senare på kvällen/natten när jag dansar tillsammans med mina kompisar så känner jag hur någon ställer sig bakom mig och börjar jucka mot mig. Av erfarenhet vet jag att om jag bara flyttar på mig  så ger de flesta killar upp, jag är inte värd besväret. Men den här gången följer han efter, så jag vänder mig om för att säga till honom att sluta och ser att det är min bordsherre. Jag blir så arg, jag duger tydligen inte att prata med, men det här duger jag till?! Jag ber honom dra åt helvete och lämna mig ifred och får då höra att jag är en "jävla fet hora" som ska vara tacksam över att "få nåt". Jag kan inte med ord säga hur glad jag är över att jag inte var ensam den där kvällen. Jag har aldrig mer gått på en gasque eller bal där jag riskerar att hamna med folk jag inte känner och litar på.

 

~

Min allra första gask, jag var helt ny vid nationen och började lära känna folk, gick jag hem med en kille. Trodde inte det var någon stor grej. Dagen efter när jag skulle jobba i puben visste alla på hela nationen om det. Han var hjälten och jag var ett äckel. Intalade mig att det berodde på att jag var ny på nationen, men några år senare när jag efter en annan gask gick hem med en kille hände samma sak igen. Han blev hjälte och började också recensera mig inför andra killar på nationen. ”Hon är bra på det här men mindre bra på det här”. Där och då började mitt nationsengagemang avta.

 

~

På min nation jobbade klubbverkarna två och två under varje pass. Ett år jobbade alla kvinnliga klubbverkare aldrig själva med en av de manliga klubbverkarna. Så fort en kvinna blev schemalagd att jobba med den mannen skrev en annan kvinnlig klubbverkare upp sig på att jobba samma pass. Anledningen fick vi veta efteråt var att han försökt hålla fast och kyssa folk under låsrundan. De kände sig inte trygga runt honom. Att ingen av de kvinnorna kände att de kunde lyfta detta på nationen under tiden det pågick är det jag är mest missnöjd med under min tid som kurator.

 

~

När en klubbarrangör (som jag aldrig pratat med tidigare då, men vi kom att arrangera klubben tillsammans sen) kommenterade en rättika som jag skalade i köket med ”har du pullat dig själv med den där någon gång?”. Jag var 19 år han var 30 någonting. Det här är en historia som jag dragit upp många gånger som ”crazy shit people say” men jag har aldrig kunnat glömma den kommentaren och hur sårad jag blev. Vem tycker att det är okej att säga något sånt?

 

~

 

 
Jag har aldrig känt mig otrygg på min nation och tänkte att allt ovanstående var sånt man fick tåla. Jag upplever liknande sexism i arbetslivet nu men har blivit mycket bättre på att säga till. En kombination av att ha blivit äldre, mer självsäker och tröttare på allt kanske. Jag tänkte också att situationen på nationerna skulle ha förbättrats de senaste åren men var på en middag igår med ett gäng som är aktiva på min nation just nu och det var tydligt att det är precis lika illa som när jag var som mest aktiv.

 

~

 

När en manlig nationskompis var helt övertygad under en utekväll om att vi skulle ligga en kväll och inte slutade att dra mig nära honom och tjata om att vi skulle hångla ”för att jag hånglar så bra”. Jag sa åt honom till slut att han ville sluta men han fortsatte så jag och min kompis undvek honom resten av kvällen.

 

~

En högt uppsatt man som sitter i min nations styrelse försöker ofta ragga på de kvinnliga reccarna som blir engagerade, och om han inte raggar på de nya så pratar han ändå om deras utseende "Hon är så sjukt snygg", "Hennes leende får mig att vilja runka" osv. Det senare citatet blev även med i nationens årliga skvallertidning. Tycker det är sjukt och opassande, särskilt när han är mer än 15 år äldre än de här tjejerna och i en tydlig maktpostition. Det som stör mig mest är att folk, både män och kvinnor, på nationen verkar se mellan fingrarna eller skratta åt det för att han ha varit stormästare i ett hemligt herrsällskap så man "vet" att han "bara skämtar och vill vara rolig" för att han är en av de "bra killarna". Inte ett dugg kul. Nu har jag hört att den här mannen planerar att bli nationens Inspektor i framtiden. Avskyvärt.

 

~

På en sittning med en damförening skulle jag ta upp en sång. Jag valde att lära deltagarna en ny vers på en gammal sång och kallade verserna för "kill- och tjejverser" vilket fick en av tjejerna att öppet anklaga mig för att inte vara vara "tillräckligt feministisk" och "heteronormativ". Senare på kvällen, på släppet när det var både killar och tjejer närvarande gick samma tjej fram till mig och drog ner min klänning framför alla så hela mitt ena bröst exponerades. Jag kollade bara på henne, hon sa "ojdå" och gick därifrån.

 

~

En killkompis berättade att några av killarna på nationen jag var aktiv på hade en tävling om vem som kunde ligga med mig först, då jag inte legat med någon på nationen och därför sågs som en "utmaning".

 

~

 

När en manlig styrelseledamot kommenterade anklagelser om sexuella trakasserier i samband med uthyrningar till herrsällskap på nationen med ” folk beter sig ibland illa åt när de dricker sprit, särskilt män… tafsande herrsällskap vill jag inte tillhöra och undrar om det varit problem mer än en gång?”

 

~

Spelade i en studentorkester på en av Uppsalas nationer med mestadels manliga musiker. Vid vissa tillfällen plockade vi in en gammal medlem som vikarie och varje gång fälldes det sliskiga kommentarer och han skulle alltid kramas, klappa mig om ryggen och hela tiden stå för nära. Vid ett annat tillfälle valde en annan musiker att kommentera min skjorta (som var lite genomskinlig) genom att fråga om jag valde att klä mig så för att jag ville att killar skulle kolla på mina bröst. Kom mig inte för att svara någonting. Kommer ihåg alla gånger då jag kände mig tråkig och pryd för att jag inte skrattade med i alla snuskiga sånger eller hur osysterlig jag kände mig när jag inte vågade säga något om de ständiga sexistiska skämten om vår helt kvinnliga dansgrupp.

 

~

Jag var på nation för ungefär sju år sen och började prata med en kille som gjorde utbytestermin från Australien. Sa han. Vi pratade endast den kvällen men några helger senare efter att vi sprungit på varandra flera festkvällar följde jag med honom hem för mer vin och mer surr. Det var nollningsperiod och jag som fadder var utklädd från topp till tå så jag kände mig lite dum men tänkte vafan, skit samma, han verkar så trevlig!

Vi hade väldigt trevligt också, till en början. Efter någon timme sa jag att jag skulle hem och sova. Då sa han att jag kunde sova kvar. Att vi inte behövde göra något sexuellt om jag inte ville. Så jag sov kvar. Jag vaknade någon timme senare av att han hade handen innanför min trosor, inne i mig. Jag sa att jag inte ville men han fortsatte och jag frös till. Så vi hade sex. Jag tänkte att om jag låtsas att jag gillar det så tar det slut fortare och det borde inte räknas som ett övergrepp då. Det tog slut och han klädde på sig sina kläder och jag klädde på mig mina utklädningskläder och svalde skammen. Han frågade om han fick följa mig en bit så jag inte skulle gå själv. Jag vågade inte säga nej så han gick med mig genom stan en bit. Jag ville bara spy.

Han hörde av sig några gånger efter men jag svarade att jag inte var intresserad eller svarade inte alls och sen såg jag inte honom på något år.

Tills han dök upp på en nation jag var på. Jag fick höra på omvägar att han hade börjat jobba på en krog i stan och hjälpte till på vissa nationer. Han hade blivit buddie med flera högt uppsatta snubbar på olika av nationer, samt alla vakter. Det kom fram att han hette något annat, va från ett annat land och absolut inte arbetade med det han sagt till mig.

 
Varje gång han var ute ställde han sig i ett hörn några meter ifrån och stirrade mot mig. I flera timmar kunde han stå så. Bytte jag plats, följde han efter. Någon gång gick han efter mig och när jag vände mig om och skrek åt honom att dra åt helvete tog han ett hårt tag i min arm och frågade varför jag dissade honom tidigare. Varför jag inte hade svarat när han hörde av sig. Sen försvann han spårlöst igen i ett par år.

Tills jag såg honom igen ett par gånger en sommar ute på nation. Igen. Han fortsatte följa efter och stirra ut mig de gångerna vi var på samma ställe. Han blev vän med killkompisar till mig och bara "råkade dyka upp överallt", jag bad dem att inte umgås med honom men jag hade ingen förklaring när de frågade "varför?". Helt plötsligt jobbade han på restaurangen bredvid butiken jag jobbade på. Han gick ibland fram och tillbaka och stirrade in utanför fönstret. Han tog kontakt via sociala medier med de andra tjejerna jag jobbade med och raggade på dem. Han skickade vänförfrågningar till massor av mina vänner. Jag varnade alla men hade aldrig något bra svar när de frågade "varför?" mer än att han var obehaglig och en dålig kille.

Jag träffade på denna man första gången för sju år sen. Senast i somras hade vi en konfrontation på nation igen. Han var hela tiden, vart jag än var, ca fem meter ifrån mig. Till slut lackade min polare ur och bad honom dra åt helvete. När jag och mina vänner sen lämnade stället tittar vi bakom oss. Då kommer han gående med en vän. Fem meter bakom oss. Jag tappade det totalt. Vände mig om och skrek allt jag någonsin velat skrika. Mina vänner som inte visste bakgrunden försökte backa mig utan att förstå. Till slut flinar han åt mig. Tittar på mina vänner och säger "varför försvarar ni henne, allt hon säger är bs. Vi hade ju sex ihop, fråga henne själv. Hon säger bara såhär för att jag inte är intresserad av henne längre." All luft gick ur mig. Skammen sköljde över mig. Igen. Jag vände bara och gick därifrån. Och jag grät otrösterligt.

Denna man är fortfarande i den här stan. Han får jobb på nationer, restauranger och krogar. Han är vän med "alla i branschen"; ägare, personal och vakter och har således ett starkt nätverk, av främst män, som gör honom untouchable. Han har förstört hela mitt vuxna liv. Gjort mig rädd, skamfylld och paranoid, totalt med avsaknad av tillit till män. Samtidigt som han går förbi kön på alla ställen i uppsala med högburen hatt.

 

~

När jag för några år sedan påbörjade mina studier i Uppsala hade mitt program likt de flesta, en inspark. En kväll vara alla insparkslag ute och dansade på nation. Vi hade fyra faddrar i vårt lag varav en kille var tillsammans med en av de andra faddrarna. Jag hade en bra relation till båda, men just denna kväll råkade jag stå och dansa med killen och några andra på det stora dansgolvet. Mitt under fuldansen när vi alla står och fjantar oss tar han plötsligt sin hand under min kjol och liksom greppar mitt underliv. Jag blev totalt ställd och reagerade inte mer än att försöka skratta bort det.  Efter det kände jag mig inte bekväm nog att vara mer på några fler insparksaktiviteter...

 

~

Jag jobbade på nation när en kille som också jobbade där började visa intresse för mig. Bjöd ut mig på dejter och jag sa nej. Han fortsatte skriva till mig hela tiden, fråga om jag ville ses och jag slingrade mig alltid ur. Då började han dyka upp på nationen varje gång jag jobbade, även fast han inte jobbade. Gav mig alltid komplimanger och tog på mig på opassande sätt när han böjde sig fram för att säga saker i mitt öra. En kväll hade han väl tröttnat på att jag alltid sa nej till hans inviter så då skrev han helt enkelt att han skulle komma och hämta mig den kvällen och att vi skulle åka hem till honom oavsett om jag ville eller inte. Jag sa nej igen, flera gånger tills han tillslut lyssnade. Men han fortsatte dyka upp på jobbet tills jag slutade plugga.

 

~

 

Jag är på en fördrink med ämbetsmän där tjejerna kollade på dokusåpa i ett korridorsrum och killarna grabbade sig i ett annat. Jag valde att hänga med killarna eftersom jag inte var intresserad av tv-programmet. Killarna tittade på porriga musikvideos och slängde ur sig misogyni. Jag visade mitt missnöje och började tjafsa med en av killarna om något jag inte ens minns, antagligen typ användandet av ordet "hora" som var vanligt i detta gäng. Det var som att han och de andra bestämde sig för att provocera mig resten av sittningen. Vid bordet satt de och slog vad om vem som skulle få omkull en persons lillasyster som var på besök. En kille slickade på tjejerna runt omkring, på deras händer, armar och i deras ansikten (låter helt sjukt, men det är sant). En kille skrev "Man får inte säga hora" i min sångbok. Det var en hemsk kväll där jag som inte höll med, som inte skrattade, upplevde att jag lockade fram det här beteendet genom att markera att det inte vara okej. Efter det här var det ingen ur det gänget som frågade om jag ville gå på sittning mer. 

 

~

 

En person i sextioårsåldern som satt i nationens styrelse var alltid lite för närgången när han var full, men samtidigt var han också en otroligt bra vän och ett bra stöd som lyssnade och gav råd när jag hade problem med mina ämbeten och folk jag arbetade med på nationen. Eftersom han också var en god vän så vande jag mig vid att ducka eller dyka undan när han kom och skulle säga adjö (och ville kramas och kindpussas, men han brukade ofta "missa" kinden) och att skratta bort när han sade "om jag bara vore trettio år yngre...!"  En kväll så gick han dock för långt. En sen kväll på nationen kysste han mig på ett väldigt närgånget sätt och jag var för full och chockerade för att reagera vid tillfället. Jag kände mig både antastad av honom och äcklad av mig själv och mådde otroligt dåligt av det.   Dagen efter skickade han ett sms dar han tackade "för en angenäm stund" och jag svarade bara "nu pratar vi aldrig mer om det här igen" och tog bort sms:et. Jag förstod inte hur han hade mage att påtala det som om det vore något helt normalt och inte ett misstag på fyllan (som är en dålig, men bättre, ursäkt). Till saken hör att personens fru och barn också är engagerade i nationen och har varit det under lång tid så det är inget som med lätthet går att ta upp med andra på nationen.  Till sist, när jag hört att personen varit så här närgången mot flera andra, så tog jag ändå upp det två år senare genom att kontakta nationens dåvarande 1Q som in sin tur tog upp det med Inspektor. Det ledde till att han inte ställde upp till omval i styrelsen, och det var väl kanske bra för alla framtida aktiva som nu inte behöver drabbas.   För egen del känner jag dock att den gemenskap jag tidigare känt inom en särskild verksamhet på nationen är som bortblåst och att jag helt enkelt är en persona non grata i det sammanhanget. Det känns ledsamt och tråkigt att de andra inom den verksamheten verkar ha valt att inte ta ställning alls och de verkar tycka att jag sabbat gemenskapen genom att säga ifrån.

 

~

Jag följde med min dåvarande pojkvän på bal med Det Hemliga Manliga Sällskapet. Där träffade vi vad jag trodde var även mina vänner och kollegor, men tvingades där och då inse att trots mina många år som nationsaktiv så var min enda merit i dessa personers ögon att jag var flickvän till en i Det Hemliga Manliga Sällskapet. Jag har nog aldrig tidigare känt mig så förminskad.

 

~

Under en klubbkväll på nation hängde jag mycket med en högt uppsatt person inom en annan nation. Vi hade kul tillsammans och jag uppskattade att hänga med honom. Samtidigt kände jag mig tvungen att klargöra att jag har pojkvän, en är dessvärre van vid att sådant häng annars kan feltolkas.  Kvällen fortsätter och jag går hem. Han ringer senare och säger att han är för full för att hitta hem. Han var i närheten av där jag bodde och jag sa att han kunde sova på soffan eller i min rumskompis säng eftersom hon inte var hemma. Han kommer upp till lägenheten och vi somnar i varsin säng.  Jag vaknar senare av att han ligger tätt bakom mig. Han har tagit av sina kläder och dragit ner mina trosor. Han försöker ha sex med mig men får inte upp och in den. Jag blir paff och frågar vad fan han håller på med. Han säger ojdå, lägger sig i den andra sängen igen och somnar om.  Jag är så chockad att jag inte vet vad jag ska göra. På något sätt tänker jag att eftersom det inte ”hände något” är det ok att han sover kvar. Efter ett tag somnar jag om men vaknar snart igen av att han är bakom, och denna gång även i, mig.  Jag blir rädd och får extremt hög puls. Jag säger åt honom att dra därifrån men han insisterar på att han kan kontrollera sig och sova kvar. Efter ett tag får jag honom ändå att lämna lägenheten.  Jag ringer min pojkvän mitt i natten och bryter ihop. Av rädsla att bli anklagad för att ha druckit för mycket alkohol och för att ha ”bjudit in” honom vågar jag dock inte berätta exakt vad som har hänt. Jag berättar istället en osann version av vad som hände den kvällen, en version jag i över fyra år lyckats intala mig är sann. En version som lyckats förneka vad som hände men som inte lyckats hantera panikreaktion de gånger jag sett honom i nationssammanhang.  Efter att ha läst andras upplevelser i nationsuppropet har minnet av den där kvällen åter gjort sig påmint. Minnet triggade återigen en eskalerande panik, utan att jag förstod varför. Långsamt började jag inse vad det egentligen var som hände den där natten. Ett sexuellt övergrepp. Ett sexuellt jävla övergrepp som jag inte har erkänt för någon av mina vänner eller min dåvarande pojkvän. Inte ens för mig själv. Förrän nu.

 

~

För några år sedan satt jag och mina vänner (i klar majoritet tjejer) på en uteservering på en av nationerna. Det var mycket folk och vi delade bord med ett stort killgäng. Efter ett tag kunde vi inte undgå att höra att de här killarna pratade om helt sjuka grejer. Tex att män som är hemma med barn är "bögiga" och att de alltid låg med sina tjejer fast de inte ville. De var ju män och fick bestämma. Samtalet fortsatte sjukt länge och till slut sa vi till att de inte kunde prata sådär. De svarade med att namnge en av oss och att de visste vem hon var. Stämningen blev obehaglig. När de en stund senare öppet började heila sa vi till de som jobbade på nationen att de borde bli utslängda. Vi skyndade oss samtidigt därifrån. Strax där efter blev de utslängda och började springa efter oss och skrika saker efter oss. Allt var väldigt läskigt och obehagligt. Vi sprang in på en annan nation för att komma undan. En stund senare när vi trodde att allt var lugnt gick en av oss för att köpa cigg. Killarna kom då plötsligt tillbaka mot henne samtidigt som de gång på gång skrek "hora, hora". Som tur var uppfattade några ordningsvakter utanför en civil krog situationen och körde iväg dem. Sjukt obehaglig upplevelse hela grejen! En av männen visade sig sedan dessutom vara kurator på en nation.

 

~

 

Oönskade skämt, sexuella anspelningar från andra aktiva, högre uppsatta och vid tillfällen vakter. Kollegor på alla nivåer som förutsätter att jag som tjej inte kan lyfta det där racket med glas eller tömma kartongpressen utan hjälp av en man. Herrmiddagar med sånger med texter om att det är bra att vara man för då kan man odla skägg och får högre lön. Att min starka reaktion inte fick särskilt stort gehör av kuratel och bortförklaras med att det bara är ett skämt och i ett internt sammanhang.

 

~

Jag jobbade på en nationspub i Uppsala under ca ett år. Det hände då flera gånger att andra som jobbade raggade på mig, alltid när jag var ensam med dem och när jag på grund av ansvar inte kunde gå därifrån. När jag inte ville ge dem mitt nummer eller gå ut med dem fortsatte de att stirra på mig och le, ibland fram tills mitt pass var slut. En gång var jag fast med en sådan kille i köket i fem timmar. Efter det slutade jag jobba i köket.  Det obehagligaste jag varit med om var  en kväll när jag satt ensam i insläppet var två killar på väg att gå. Jag tittade upp för att notera hur många som lämnade lokalen. En av killarna gick då in igen för att hämta något. Den andra killen stod kvar. Han var full och började säga att jag var intresserad av hans vän och undrade varför jag var intresserad av vännen och inte honom. Min enda interaktion med honom och hans vän hade alltså varit att notera att de var på väg att gå.  Situationen var väldigt obehaglig eftersom vi var ensamma, han var väldigt upprörd, märkbart påverkad och verkade reagera på avvisning med att bli aggressiv. Samtidigt var en av de få instruktionerna jag fått från pubansvarig att jag absolut aldrig fick lämna dörren obevakad. Jag kände därför att jag inte hade något annat val än att stanna, försöka lugna killen och hoppas på att någon skulle komma. När han tyckte att jag svarade undvikande trängde han in mig i ett hörn och begärde att jag skulle kyssa honom för att bevisa att jag inte var intresserad av hans vän. Jag förklarade att jag jobbade och att det inte alls var lämpligt. Jag vågade inte säga eller visa att jag tyckte att han var obehaglig eftersom minsta antydan till att jag inte var intresserad gjorde honom ännu argare. Han var helt övertygad om att jag var intresserad av hans vän och fortsatte insistera att jag skulle bevisa att jag inte var det. När jag inte ville böjde han sig över mig och försökte kyssa mig. Jag var tvungen att trycka honom ifrån mig och vända bort huvudet medan jag samtidigt fortsatte försöka övertyga honom att sluta. Jag var jätterädd för vad han skulle göra om jag uttryckte mig på fel sätt och sa rakt ut att jag verkligen inte ville kyssa honom.  Det hela slutade först när hans vän kom tillbaka och de gick.

 

 

~

Jag har upplevt att jag som kvinnlig kurator döms mycket hårdare än mina manliga kollegor. När de har en dålig dag eller beter sig illa, då ska det sättas in stödinsatser och ”men de menade ju inget illa…”, om jag har en dålig dag så får jag höra att det är viktigt att jag skärper mig och utför mitt jobb.

 

~

Jag var i puben på en annan nation än den jag tillhörde. Min kompis var engagerad där. En man i sällskapet (en nationsaktiv på den nationen) vägrade titta på mig eller svara mig när jag pratade. Jag blev irriterad och frågade varför han inte svarade på mina frågor eller tittade på mig. Han förklarade (utan att titta på mig) att han inte pratar med kvinnor, att kvinnor inte borde ha rätten att varken plugga, rösta eller köra bil.. Jag blev förbannad och resten i gänget sa att jag bara skulle släppa det för jag gjorde det bara värre. Efter ett tags grälande stormade jag ut.

 

~

Jag orkar inte riktigt snacka om det men jag har blivit våldtagen av en snubbe som har varit all feminist och asskön i nationslivet.

 

~

Det var under min första termin på nationen och vår sittande vaktchef och föredetta aktiv på nationen hade varit på sittning på övervåningen samtidigt som restaurangen var öppen på nedervåningen. Jag var där och åt middag i restaurangen. Jag hade träffat honom några gånger då jag jobbat på vår klubb och när han kom ner från sin sittning för att köpa mer öl samtidigt som jag stod i baren för att göra detsamma blev jag väldigt glad över att han hejade på mig. Det kändes häftigt att en vakt visste vem jag var. När han har köpt sin öl och vänder sig om för att gå går han fram till mig och tar mig på brösten. Aggressivt och framför både bartendern, flera serviser och kvällens chef. Samtliga såg och jag sa arg ”sluta vad gör du?”. Han skrattade och gick vidare och ingen i personalen gjorde någonting.

 

~

Jag var på en fulsittning på nationen och var lite för full. Detta märkte såklart mina vänner och jag fortsatte att dricka vatten. När jag märkte att det inte räkte bestämde jag mig för att gå hem. Den här kvällen är suddig och jag får ångest över att tänka på det men min nästa minnesbild efter jag har beslutat mig att gå hem till mig själv är att jag sitter på pakethållare till en annan ämbetsverkares cykel och blir skjutsad mot en helt annan stadsdel än var jag bor. Jag har aldrig varit intresserad av den här killen och han har aldrig visat något intresse för mig. När jag vaknade nästa dag är jag säker på att vi har haft sex. Jag är öm i underlivet och inser att det inte finns någon chans i världen att jag var medveten nog om att ge samtycke till det här. Han har snarare tagit sig friheten då jag inte har kunnat säga nej. Jag har aldrig velat berätta för någon annan att det här hände då jag är helt säker på att få responsen ”det är ditt fel eftersom du var för full”.

 

~

 Min första sittning med klubbmästarkonventet (gemensam sittning för nationerna) om ny klubbverkare hamnade jag bredvid tre män från en annan nation. De var inte alls intresserad av att prata med mig eller kvinnan jag satt bredvid. Förrän de hade druckit några snaps. Då lutade sig han som satt bredvid mig närmre, lade handen högt upp på mitt lår och "viskade" i mitt öra; våra heltidare har sagt att vi får poäng om vi super vår bordsdam redlös och extrapoäng om vi sedan ligger med henne. Sedan tittade han ner i min urringning och skrattade.

 

~

För några år sedan, när jag fortfarande bodde i Uppsala och var i allra högsta grad väldigt aktiv på nationen, så sökte jag och min bästa vän ett ämbete tillsammans. Officiellt så sökte man var för sig men inofficiellt visste alla att man sökte tillsammans eftersom man skulle jobba så tätt ihop.

 
När valdagen sedan kom så minns jag hur förvånad jag var över hur många killar med fullmakter som var där och röstade. Förklaringen kom när min bästa vän och en annan tjej blev valda och jag råkade höra några av killarna stå och diskutera det hela efteråt. Jag hade slunkit in på toaletten för att torka envisa tårar när jag hör de prata om mig utanför dörren. "Det fattar hon väl själv att vi inte kan ha ett fult fetto som ansikte utåt för den här nationen" och "Vilken tur att vi hann samla ihop tillräckligt många fullmakter från grabbarna" var bara några av de saker som sades. Grabbarna. Det är alltså grabbarna i nationens herrsällskap som tror sig stå över alla andra. Fullt av äckliga gamla nationsrävar som tror att de kan komma tillbaka och bete sig som svin bara för att de varit kurator eller haft en heltidstjänst.

Nej det är klart att grabbarna i herrföreningen inte kunde tillåt att en fet ful tjej hade ett så pass viktigt och synligt ämbete. Vad är erfarenhet och kunskap mot utseende? Ingenting i deras ögon. Trots att jag jobbade häcken av mig i restaurangen och alltid ställde upp om någon var sjuk. Jag var inte värd mer än tuggummit under deras skor och de såg till att jag visste om det. När man fick en hand på brösten eller mellan benen så skulle man vara tacksam över att någon överhuvudtaget kunde tänka sig att "offra sig". Att man skulle vara glad för att ens få ligga.

 

~

 

De 3–4 gångerna jag blivit kallat hora av manliga gäster i baren för att jag barstoppat dem eller bara haft problem med att öppna en öl.

 

~

 

De 13 nationernas inspektorer samlas för inspektorslunch en gång per termin. Samtliga inspektorer är professorer vid universitetet och rektor deltar vid lunchen. Den här gången är temat jämlikhet, ett önskemål som framförts av en av fåtalet kvinnliga inspektorer. Hela samtalet decimeras till att handla om huruvida kvinnliga studenter har rätt att uppröras över att bordsvisan "Feta fransyskor" sjungs vid nationerna. De mest högljudda manliga inspektorerna dundrar över varje försök att föra en vettig diskussion. De kvinnliga inspektorerna får knappt komma till tals.

 

~

Den första insikten jag fick av hur konservativt och annorlunda Uppsalas studentbubbla är när jag serverade herrsällskapet som inte tillåter målningar av kvinnor i salen, har en "lilla gumman"-inställning samt klappar servitriserna på rumpan.

 

~

 

Killen som hade ryktet om sig att ligga runt hade varit aktiv på nationen länge och var tjenis med ämbetsmän av flera generationer, vakter mm. Han var erkänd mytoman, men vi gjorde en deal om att han berättade efteråt vad han ljugit om skulle jag kunna lita på honom. Men vi hade en destruktiv relation där jag idag anser att jag blev utsatt för både psykiska och sexuella övergrepp. När jag lyckades bryta möttes jag av plötslig kyla på nationen. Han hade snackat, men exakt vad han hade spridit för rykten vet jag inte än idag. Troligtvis kryddade historier om att jag var psykiskt instabil. När jag till slut valde att kliva av mitt ämbete i förtid verkade första kuratorn inte ett dugg förvånad. Hela samtalet tog 3 min. Det var som att det var väntat att jag skulle lämna nationen. 

 

Det här är ett nedslag i min korta tid på nationen. Där fanns en enormt stark inomgruppsidealisering som var härlig när man fick vara med å ena sidan, men ledde till extrem social kontroll och unkna maktstrukturer när någon gick utanför nationens osynliga regler. Som kvinna skulle man klappa medhårs och skratta bort äckligt beteende. När jag gick av mitt ämbete slutade till och med mina tidigare nationsvänner att hälsa på mig på gatan. Och då hade jag bara uttryckt åsikter om att vara en mer inkluderande nation, markerat mot dåligt beteende och råkat dejta två nationsaktiva varav en troligtvis spred rykten om mig för att hämnas. Det räckte för att jag inte skulle passa in.

 

~

Ganska ny på posten som vice kårordförande sitter jag vid honnören på en höstbal eller liknande. Duktig flicka som jag är ägnar jag middagen åt att prata studentinflytande med professorn som jag har till bordet, och som denna kväll får en fin utmärkelse av nationen i fråga. Minns särskilt att vi talade om hur viktigt det är att studenterna engageras i institutionsstyrelserna. Känner mig verkligen nöjd med kvällen och som att jag faktiskt förvaltat det förtroende jag fått. Han lyssnade ju! Han tog mig på allvar!   När professorn ska gå hem senare på kvällen letar han upp mig eftersom han och hans fru så gärna vill tacka för trevligt sällskap. Då. Bakom ryggen på sin fru som pratar vidare om hur trevlig kvällen har varit passar han på att tafsa mig på rumpan. Så jävla nöjd med sig själv går han sen därifrån med sin fru.   Jag är först helt förstenad men blir sen mest ledsen. Förnedrad helt enkelt. Satt på plats.  Jag tar upp det här några veckor senare med nationens förste kurator och han tar det faktiskt på största allvar. Han pratar med mig flera gånger i ärendet och vill gå vidare med frågan. Det har också framkommit att han har tafsat på någon mer under kvällen. Jag vägrar dock göra "en affär" av det. Vågar inte. Orkar inte. Professorn i fråga blev något år senare vald till en hög post inom universitetet.

 

~

 

Under en bal satt herrföreningen och hade sin privata skål. Jag jobbade på den och befann mig i rummet intill. Plötsligt hörde jag hur de pratade om vilka tjejer de skulle få omkull under natten och tjingade tjejerna. EN kille av de ca tio som befann sig i rummet backade tjejerna. Jag slängde upp dörren och skällde ut dem efter noter.

 

~

En av de manliga kuratorerna utsatte mig för sexuella trakasserier vid ett flertal gånger. Jag kände mig otrygg och rädd att gå till nationen som var min arbetsplats för att jag visste att han var där. Till slut samlade jag mod och sa ifrån. Jag ser det som ett mycket allvarligt beteende från en kurator och att de andra kuratorerna backade honom - alla som satt i kuratelet var män. Jag kände mig utsatt och utnyttjad på nationen. En mycket otrygg plats att vara på.   Mina rättigheter som student och att jag arbetade på en nation verkar inte finnas. Jag vände mig till unionen men de kunde inte hjälpa mig eftersom att en nation ses som en ideell organisation. Jag vände mig även till studentkåren utan något stöd de beskrev det som att nationen själva är ansvariga för detta. Det finns mycket hierarkier och de säger att de jobbar med jämdställdhetsfrågor men så ser det inte ut i praktiken.  Jag vände mig till inspektorn på nationen och hon svarade mig:  ”Vad han och kuratelet väljer att göra lägger jag mig inte i och jag kan förstås inte bestämma vad styrelsen beslutar om”  Hur kommer denna nation att verka för att förhindra att fler personer inte utsätts? Vilken arbetsplats vill nationen vara?   Jag önskar att det borde finnas en person på varje nation eller inom universitetet som kan hjälpa personer som utsätts för sexuella trakasserier på en nation. Jag fick inte den hjälp eller stöd som jag hade behövt. Det verkar vara en plats där allt är tillåtet och inga konsekvenser ges. Jag önskar att medier granskar inte bara vad som sker på Universitetet utan på nationerna vid Uppsala Universitet.

 

~

Minns en hedersledamot, som det första han gör vid sittningar är att studera sina bordsdamers urringning och le belåtet om han ser något ”trevligt”, sen kom en eventuell handskakning och ett "god kväll" (i bästa fall).

 

~

Min kille hade ingen studiebakgrund när vi träffades och jag var den som introducerade honom till nationsvärlden och peppade honom att ta upp högre studier. Snabbt blev han väldigt aktiv på sin nation och efter ett tag jobbade han som heltidsarvoderad. Vid det laget var han även inneboende hos mig eftersom mitt boende låg centralt, han bodde utanför stan. Vårt förhållande var inte särskilt bra och jag kände att han var en bromskloss i mitt liv, han bodde i mitt hem, åt min mat och jag fick till och med hjälpa honom med hans studier. Samtidigt skötte jag mina heltidsstudier och extrajobb. Jag var hans ”kap” och han var mitt dåliga samvete för jag kunde inte älska honom tillbaka. Jag var less och utan sexlust och kände att jag mest hade husfridssex för att han skulle sluta tjata, vilket i sig är väldigt destruktivt.

 

En kväll skulle jag och en killkompis ha en middag hemma hos mig, min kille var och jobbade på en sittning. Jag och min killkompis hade jättekul och blev väldigt fulla. Sent på småtimmarna slängde jag mig på min säng och märkte att min kjol hade åkt upp men jag var för full och illamående för att orka göra något åt det. Liggandes på mage som en klubbad säl sträckte jag upp ett vingligt finger och sluddrade till min kompis ”det är väldigt fint av dig att inte utnyttja mig i denna utsatta situation”. Han tittade på mig med en road min och sa ”eh nej det är ingen risk”, vi var ju båda medvetna om att jag ju inte direkt var attraktiv i mitt tillstånd, och vår relation var helt asexuell. Sen sa han att det nog var läge att runda av, gick hem och jag sprang och kräktes på toa innan jag däckade i min säng. När jag vaknar nästa morgon ligger min pojkvän bredvid mig i sängen. Jag har inte ens märkt när han kom hem. Han ser skamsen ut och vill berätta något.  Han säger ”när jag kom hem så låg du ju och sov...” ”Ja jag var helt plakat, jag hade däckat efter min och X alla drinkar” ”Jo du låg ju där och...och då passade jag på lite...” Jag minns att jag bara stirrade på honom. ”Hade du sex med mig?” ”Ja du låg ju där..men jag ångrade mig efter ett tag och slutade”. Då kände jag bara förakt och tomhet. Att han kunde sjunka så lågt. Han visste att om han hade väckt mig och frågat om samtycke så hade jag som vanligt inte velat så han passade på. Ironin i hela situationen. Här skämtar jag med min killkompis om att det är fint av honom att inte förgripa sig på mig när jag är full. Och så kommer min egen pojkvän sedan tre år hem och gör precis det.  Nästa dag berättade jag om händelsen för min killkompis, jag tänkte då att det var humoristiskt i sin ironi. Jag minns att han reagerade med att se bekymrad men jag skrattade bort det. Några månader senare gjorde jag äntligen slut med min kille, inte pga denna händelse utan en annan situation där jag inte tyckte han agerade jämställt.  Min kille hade planerat ett frieri och blev helt förkrossad när jag gjorde slut.

 

Vi gick till och med i parterapi efter separationen (mitt initiativ och min bekostnad) och jag nämnde aldrig händelsen. Någonstans visste jag att det var tabu och att terapeuten skulle se annorlunda på honom om jag berättade. Jag berättade inte för någon av våra bekanta för att inte ge mitt ex ett rykte i nationsvärlden.  Först efter några år kröp insikten om vad han gjort in i mig. Vad för spår det lämnat i mig. Hur det gjort mig väldigt stressad och otrygg i mina senare relationer eftersom jag inte litar på män. Jag känner att min sexualitet blir tagen gisslan i en parrelation och jag har knappt någon sexlust alls. Hur jag inte litar på män eftersom han kunde säga sig älska mig och samtidigt förgripa sig på mig och tycka att han fortfarande kunde se oss leva tillsammans.   Jag tog kontakt med honom för att prata om det till slut. Jag behövde inte ens säga vad jag ville prata om, han visste precis. Jag sa att jag ville prata om det där som hände. ”Du menar när jag våldtog dig?” svarade han stilla. Det var första gången någon gav min upplevelse dess rätta namn. ”För det är det det var, juridiskt var det jag gjorde en våldtäkt” Efter det kände jag bara en stor tom sorg. För vad jag berövats av min tillit och sexualitet.  Han sa att han försökt förtränga det men sen varit tvungen att erkänna för sig själv. Hur det är det han ångrat djupast av allt han gjort i sitt liv. Den enda förklaring han kunde ge till sitt agerande var att han gjorde det för att han kunde. Och fortfarande skyddar jag honom mot andras fördömande genom att vara anonym. För att han ska kunna fortsätta att vara verksam på sin nation.

 

~

 

På konferens med ämbetsmän med nationen tas jämlikhetsarbete upp som diskussionsämne. Rasism finns absolut inte på nationen enligt ämbetsmännen och visst är det jämställt. Kanske borde man se över texterna i sångboken bara. Den lilla kritik jag och en annan person vågar lyfta hänger tyst i luften ett tag innan man går vidare med att prata om något annat. 

 

~

 
Jag minns en herrmiddag när jargongen eskalerade till att stor del av männen som var där började dansa, skrika och göra sieg heil-tecken under groggen efter middagen utan att märka att flera tog extremt illa upp och verkligen inte trivdes i stämningen.

 

~

Var på nation men en tjejkompis och går förbi några gemensamma vänner som sitter på golvet mot en vägg och vi sätter oss på huk framför dem för att utbyta ett par ord. Plötsligt tar någon tag i mig och jag rycks ner i famnarna på tre killar som satt bredvid våra vänner. Jag och min tjejkompis känner ingen av de här killarna, de luktar alkohol och de börjar kyssa min hals och upp mot min haka samtidigt som jag desperat försöker ta mig loss, och skriker "släpp mig!", "nej!" och "sluta!" förgäves. Killarna är starka och fler och håller fast i mina handleder men jag lyckas ta mig loss efter vad som känns som en evighet men antagligen var 30 sekunder. Jag rycker loss min vän och går bara därifrån som att ingenting har hänt. Jag reflekterar inte ens över vad som hänt förrän dagen efter när jag berättar vad som hände för mina killkompisar och de reagerar mycket starkt. Först då slutar jag avfärda det som "sånt man får stå ut med på nation om man är tjej"

 

~

Min dåvarande kille var med i Det Hemliga Manliga Sällskapet. När vi gick på gasque tillsammans hälsade manliga gäster i alla åldrar, även viktiga personer som hedersmedlemmar och inspektorer och skattmästare, på honom med Det Hemliga Manliga Sällskapets hemliga hälsning: en vinkning som ser ut som att man viftar bort en fluga man har i ansiktet. De hälsade på honom med sin hemliga hälsning trots att jag närvarade. De trodde att jag inte lade märke till hälsningen för att jag inte kände till den. Jag kände mig förminskad varje gång.

 

~

 

 

Hur jag som kurator på omväg fick höra att jag var en bitch medan min manliga kuratorskollega var en kille man verkligen kunde lita på. Jag skulle säga att vi hade samma ledarstil.

 

~

2013 när jag var ny ämbetsman på min nation gick jag på fest och hamnade bredvid en äldre, manlig medlem som sitter i nationens styrelse. "Hur länge har du varit på nationen nu? Ett år? Det är sjukt att vi inte har legat ännu" sa han. Som om jag inte hade en egen vilja. Idag sitter han kvar i våran nations styrelse och utnyttjar sin maktposition för att få ligga med alla nya studentskor som blir medlemmar. Jag äcklas när jag hör honom sitta och bedöma de 15 år yngre studenternas utseende.

 

~

 

Hur andra aktiva medvetet försökte provocera mig och se vem som fick störst reaktion enbart på grund av att de kände till mina politiska åsikter. Till slut orkade jag inte längre och slutade säga ifrån när någon sa något som störde mig. Allt för att inte vara den jobbiga “lättkränkta” tjejen. Förväntningen att jag som tjej (och kanske som individ också) alltid ska vara glad. Att en liten hint om att något stör mig inte räckte när skämten gick för långt. Att jag måste bli arg på riktigt, vilket alltid tas emot med förvåning.

 

~

 

Jag följde med som damsällskap på en middag som anordnades av en herrförening som tillhör en av nationerna. I dörren fick vi damer varsin ros. Våra manliga sällskap fick ett bordsprogram så att de skulle kunna ta hand om oss hela kvällen. Under middagen ställde sig alla män på stolarna och sjöng en sång om att de minsann är riktiga män som tar sig friheten att pussa flickorna. Efter detta hölls talet till kvinnan. Talet liknade kvinnan vid en ros: hon är vacker men kan också sticka dig, så behandla henne varsamt.

 

~

Jag gillar att sjunga filuriga och djärva texter, men att sitta på gasque efter gasque och sjunga texter som förminskar och objektifierar kvinnor. Att fråga efter förändring av texterna, men det går inte för "det är tradition" och man ska inte vara så tråkig och reta upp sig på allt, speciellt texter som inte "betyder någonting".

 
Att gå ut med en kilkompis på nation. Att han inte förstår att jag inte vill dela med mig av mitt kärleksliv eller berätta om jag fått ragg efter han gått hem eller inte. För jag tycker inte att han har något med det att göra. Att han inte respekterar mina gränser. Att, innan han går, ber en annan (manlig) bekant till oss båda att ta hand om lilla mig. Jag svarar att jag är mycket kapabel att ta hand om mig själv. Att båda två då skrattar och säger oj vad uppkäftig hon ska vara. Att förstå att han tafsar på en, fast han hat flickvän. Att först efter me too börja se detta och skämmas, men sen bli förbannad. För man trodde man var fri från orättvisa, men det är man inte. Och inse hur lite ens manliga vän, som man känt länge nu, respekterar en.

 
Att bli glad när det är styrdans och inte dansgolv, för då vet man att man kan dansa med okända personer, utan att det är ett löfte om att man ska ligga i kväll. Att inte söka ögonkontakt, för man ORKAR INTE än en gång känna sig sådär obehaglig till mods och behöva säga NEJ JAG VILL INTE LIGGA JAG VILL BARA DANSA. Att kallas upptight och snobbig bara för att man inte orkar dela med sig av sig själv till alla.

 

~

 

Killen jag dejtar när jag kommer till nationen som recce är otrogen och gör slut. Efter några månader börjar jag dejta en annan kille som är aktiv inom samma nationsförening. Han har ett rykte om sig att ha legat med många på nationen. Ändå blir jag shamead och stämplad som "lättfotad". En ämbetsman verkade tro att jag var lovligt byte. Han brukade ge mig intensiva blickar på sittningar som gjorde mg obekväm. 

 

~

 

När jag var heltidare på nation så var det en av mina manliga kollegor som var väldigt svår att jobba med för att han inte lyssnade eller värderade de kvinnliga kollegornas åsikter lika högt som de manligas och kunde gå emot det vi bestämt tillsammans om det kom in en man som innehaft heltidsposter på nationen tidigare och kritiserade våra gemensamma beslut. Efter tre veckor gick jag och min kollega till vår närmsta ansvarig för att vi ville ta tag i problemet så tidigt som möjligt för att det inte skulle eskalera. Vi förklarade vad vi upplevt och utryckte att vi tyckte att det var jobbigt och försvårade möjligheten för oss att göra ett bra jobb. Svaret vi fick var att efter som vi satt på posten i endast en termin fanns det inte tillräckligt med tid att ändra någons världsbild. vår närmsta ansvarig var ledsen men såg inte att han hade någon möjlighet att ta tag i det. Jag påpekade då att det kanske kunde vara bra att ta tagit detta då denna person kunde söka fler och större poster på nation så får jag svaret att det inte fanns så mycket att göra något åt.

I efterhand har jag tänkt en del på detta och det som gjort mig mest ledsen med det hela är att min närmsta ansvariga inte ville ta den konflikten och i och med det beslutet så blev konsekvensen att vi tjejer fick jobba med någon som var i vissa lägen omöjlig att ha och göra med utan stöd från nationen.

Att tillägga denna person sökte fler poster på nationen efter vi gick av och är fortfarande aktiv. Och är fortfarande svår att ha att göra med som kvinna...

 

~

 

Det var sommar och jag var på ett 04släpp. Jag går uppför trappan inne på nationen när en okänd kille plötsligt kör upp två fingrar i mig. Jag fryser till och han lutar sig fram och säger "titta vilken perfekt fingringslängd det var på den här kjolen", skrattar till och försvinner upp.

När chocken lagt sig blir jag arg och försöker hitta honom, men ser aldrig till honom.

 

~

 

En klubbkväll på en av nationerna. Jag såg en tjej märkbart berusad. En vakt tog tag i henne (jag trodde han skulle kasta ut henne) men han ledde in henne i ett rum och låste. Jag följde efter och bankade på dörren men han öppnade inte. Jag sprang ner till de andra vakterna i dörren men de bara skrattade åt mig. Meddelade kuratelet detta dagen efter men de gjorde inget. 

 

~

 

En kille jag känt i många år och som är väldigt aktiv i en nation, hade hela sommaren börjat göra inviter och rakt ut sagt "kom nu så går vi hem och ligger" när vi möttes ute. Jag sa nej gång på gång på gång.  En kväll var jag väldigt full och hade tappat bort mina vänner. Jag minns bara att jag träffat honom tidigare under kvällen - klipp till att jag vaknar på morgonen i hans säng. Naken.  När han ser att jag är vaken och förvirringen jag utstrålar säger han: "Jag sa ju att du skulle ge med dig tillsist. Nu är du äcklig på riktigt". Och skrattar. Jag försöker skämta bort allt men är uppenbart skärrad och går hem. Han hälsar fortfarande ute som om ingenting har hänt.

 

~

Jag satt ett halvår som heltidare på en av nationerna där jag hade en post som inte har haft så många kvinnliga sittande. En stor anledning tror jag är pga att posten innebär att du är ansvarig för tekniken på nationen, men det är bara en gissning. Jag skulle kunna berätta om alla de gånger som män inte valt att lyssna på mig när jag berättar om saker som går eller inte går utan bara är inttresserade av att prata med "någon som är ansvarig" och då hajat till då jag sagt att jag, och inte en man, är det. Men det är inte vad jag tänkt berätta om i den här texten.

 
Jag var på en middag som var i slutet sällskap med andra aktiva och folk som gått av. Det blev en blöt kväll med lite för mycket snaps. Jag satt brevid en kille som var väldigt hetsig och konstant fyllde på mitt glas. Jag hade kunnat ana oro här men tänkte att det var i ett säkert sammanhang och personen i fråga inte var något hot. Middagen börjar lida mot sitt slut och jag har blivit ordentligt onykter, på gränsen till blackout och har därmed svårt att säga nej till mer alkohol när personen i fråga hetsar mer. Sittningen bryts och här har jag en minneslucka. När det klarnar upp litegranna så står jag på en avlägsen plats med killen jag satt brevid på middagen. Inga andra är i närheten. Jag minns inte vad vi pratade om eller hur vi kom dit men jag minns hur han började göra närmanden och fast jag sa nej upprepade gånger så ger han sig på mig. Blackout igen. Det nästa jag minna är att jag ligger på marken och han är på mig, går ner på mig. Han tar med mig till ett mer avskiljt rum som går att låsa så "vi inte blir störda". Jag vaknar på morgonen och skäms något otroligt. Går därifrån med en klump i magen. Fick i efterhand reda på att han hade en flickvän men att "han inte hade gjort något om det inte hade vart bra hemma". Tack för den. Jag känner mig utnyttjad och smutsig. Han har vid senare tillfällen sagt saker som "jag är inte klar med dig" och ringt upprepade gånger om nätterna. Sagt att jag har provocerat honom och att jag uppenbarligen "ville ha det eftersom att jag haft åtsittande kläder och urringat".

 
Till en början tänkte jag inte så mycket på saken. Tänkte mer att det är sånt som händer och att ja, jag har ju faktiskt haft lite tajta byxor då och då. Mer ju mer jag tänker på saken så blir det bara värre. Önskar att den kvällen inte hade hänt.

 

~

Jag var heltidsengagerad på nation för några år sedan. Två år efter att jag gått av som kurator var jag på en luciagasque för att stötta vid traderingen av min efterträdares efterträdare. Jag blev, i egenskap av "gammal" kurator placerad på honnören, bredvid en av våra skattemästare. Han har varit skattemästare på nationen i över 10 år. När jag var kurator la jag fram många förslag till styrelsen (där han satt), jag förde oväsen, framförde åsikter, fick igenom förslag, gjorde min röst hörd, mejlade honom flera gånger osv. Ändå fick jag intrycket av att han inte riktigt lyssnade på mig, och att han aldrig riktigt visste vem jag var eller vad jag hette.

På lussegasquen vände han sig mot mig när vi skulle bänka oss och räckte fram handen för att hälsa. Som om vi aldrig hade setts förut, trots att det bara var knappt 2 år sedan vi hördes mycket ofta.

Jag hade haft full förståelse för om han inte hade kommit ihåg mitt namn, men att inte minnas mig (eller vilja minnas) när han mycket väl mindes mina manliga (herrsällskaps-)kollegor gjorde mig helt paff och fick mig att känna mig väldigt dum eftersom jag förväntade mig att han skulle minnas lilla obetydliga mig.

Kanske inte ett glasklart exempel på trakasserier, men väl på strukturer och sexism, eller? 

 

~

Jag var länge aktiv inom nationsvärlden och hade flera positioner inom organisationen som tidigare upptagits av majoriteten män. Jag har fått stor uppskattning, många lärdomar och minnen för livet. Men det var konstant något som skavde inom mig. Jag såg mina manliga motsvarigheter och vänner upptas i andra exkluderande gemenskaper och jag såg kvinnor motta kommentarer som ”vem tillhör du då?” när vi deltog vid herrsällskapens tillställningar. Jag såg manliga egon växa, börja försvara och förneka sina privilegier och kräva mer från oss kvinnor och nationsvärlden.

På Uppsala universitet mötte jag, som kvinna med invandrade arbetarföräldrar, för första gången begränsningar som beror på saker jag inte kan kontrollera. Helt enkelt att kvinnor går till vänster och männen till höger.

När ett hemligt herrsällskap framförde en stor spexföreställning kände jag många män som var centrala inom organisationen. Känslorna jag fått efter alla småhändelser av orättvisa fick mig att skriva ett inlägg på en blogg. Detta lästes av många av sällskapets medlemmar och jag möttes av främst ilska och uppgivenhet från dem. Någon enstaka hejade på, men bara i stängda rum. Många av mina nära manliga vänner, däribland min bästa, svarade med att sluta prata med mig och jag osynliggjordes.

 

~

Det var på en sexa på nationen där jag jobbade på som servitris och senare blev aktiv. Jag satt vid ett bord med ett par manliga kollegor i restaurangen och snackade innan festen skulle börja. Jag satt med ryggen mot honom när han kom upp bakom mig. Han sträckte sig över mina axlar, började ta på mig och kupera mina bröst. Jag fick panik inombords, frös helt och bokstavligen kunde inte röra mig. Jag förstod inte vad som hände och jag kunde inte se vem som gjorde det. När jag vände mig om till slut såg jag att det var en av äldre kockarna som även var aktiv på nationen, han som alltid sa "hej sötnos" eller "hej gumman" när vi sågs på nationen. Det var som jag inte kunde prata, fast inombords ville jag bara skrika. Alla andra runt bordet sa inget. "Det var ju bara ett skämt", sa han när han hade slutat ta på mig. Jag gick hem med panik inombords.