Foto: Lina SvenskInstitutionens prefekt och universitetet centralt arbetar gemensamt med hur man ska hantera frågan om professorns dom. ”I och med att tingsrätten och hovrätten gjorde olika bedömningar så är det extra viktigt för oss att invänta att domen vinner laga kraft innan vi gör någonting,” säger prefekten.

Professor döms i hovrätten – fallet splittrar institutionen

En pågående rättsprocess mellan två anställda har under en lång tid skapat konflikter och negativt präglat arbetsmiljön vid en av Uppsala universitets institutioner. Nu har den ena parten i målet, en professor, dömts för ringa misshandel och hemfridsbrott i hovrätten. Ergo har pratat med flera anställda vid institutionen som menar att ledningen har lagt locket på vad gäller konflikten och domslutet.
– Det går inte att bara köra ner huvudet i sanden.

En professor vid Uppsala universitet dömdes i slutet av oktober för ringa misshandel och hemfridsbrott i Svea hovrätt. Målsägande i ärendet är professorns före detta partner som är anställd vid samma institution. Brotten begicks för flera år sedan i parternas före detta gemensamma hem och när fallet togs upp i tingsrätten friades professorn från båda anklagelserna, men har alltså nu, ett knappt år senare, fällts i hovrätten efter överklagande.
De personer som Ergo har varit i kontakt med menar att de flesta anställda vid institutionen, och även många av dess studenter, känner till domslutet, men att man från institutionsledningens håll inte har informerat om det.
– Det går någon slags visklek kors och tvärs. Jag vet inte alls hur man har resonerat från ledningens håll kring om man över huvud taget kan, bör och vill informera om det här, men personalen pratar ju med varandra, säger en anställd.
Konflikten bakom rättsprocessen har dock varit en källa till dispyter vid institutionen sedan långt innan både tingsrättens och hovrättens domar föll.
– Det är förstås en väldigt tragisk historia i grunden och de båda inblandade har vänner på institutionen som har hjälpt dem på olika sätt genom den här processen. De här två personerna kan inte längre vistas i samma rum, säger en annan anställd.
Flera av Ergos källor vittnar om att stora delar av personalstyrkan har valt sida i konflikten och att det i sig har påverkat arbetsmiljön negativt, inte bara för de direkt inblandade, utan även för andra anställda som har upplevt sig hotade och trakasserade för att de har tagit ställning.
– Det gjordes någon form av utredning för ett tag sedan för att avgöra om det här utgjorde en arbetsmiljöfråga eller inte, men då kom man fram till att det inte gjorde det på oklara grunder, säger en person.
En annan menar att den utsatta kvinnan var i kontakt med facket för att få hjälp, men utan framgång.
– Facket gör ingenting åt någonting. Arbetsmiljökonflikter dyker upp hela tiden och då har man på ena sidan en institutionsledning som står handfallen och på den andra ett fack som inte gör någonting. Man är väldigt utsatt som anställd.

Förutom den polarisering konflikten har lett till anser många av de Ergo pratar med att frågan i högsta grad berör arbetsplatsen för att flera medarbetare närvarade när hemfridsbrottet begicks. I domen framgår att två personer, en anställd vid institutionen och en före detta anställd, var med vid brottstillfället (de är dock varken anklagade eller dömda för brottet ska understrykas).
– Vad som inte framgår av domen är att professorn även tog med sig sina doktorander. Detta har prefekten informerats om, men inte sagt någonting om, uppger en källa.
Andra anställda bekräftar detta, oberoende av varandra:
– Trots att han släpade med sig sina doktorander hävdar arbetsgivaren att det här inte har en millimeter med arbetsplatsen att göra. Vid vilken annan institution som helst hade man fått sparken för en sådan sak. Men den här institutionen har en lång tradition av att inte göra sig av med en enda professor oavsett hur bedrövligt de har betett sig.
– Det är oerhört anmärkningsvärt att man som professor får med sig sina doktorander på något som är av brottslig karaktär. Att över huvud taget dra in doktoranderna i något som rör ens privatliv när det är så här pass infekterat är extremt oprofessionellt.

Prefekten (som har arbetsgivaransvar) vid den berörda institutionen uppger till Ergo att de känner till domen och att de arbetar med frågan på sedvanligt sätt.
– Det är jag och universitetet centralt som arbetar med det här, men det är viktigt att komma ihåg att det egentligen inte finns någon dom förrän den har vunnit laga kraft. Under tiden jobbar vi med att ta reda på hur man förfar vid ett sådant här fall som förstås är delikat för alla inblandade.
Prefekten framhåller att de rent arbetsrättsligt inte har rätt att ingripa om det inte visar sig att domslutet tydligt påverkar professorns arbete.
– Skulle bedömningen vara att det gör det så finns flera möjliga åtgärder man kan vidta.
Som jag har förstått det har de anställda inte fått någon officiell information om domen från ledningen?
– Nej, det beror på att det är en så pass känslig fråga, precis som alla personalärenden är. I och med att tingsrätten och hovrätten gjorde olika bedömningar så är det extra viktigt för oss att invänta att domen vinner laga kraft innan vi gör någonting. Vi får inte kränka någon.
Det verkar ju dock som att den här konflikten har påverkat arbetsmiljön vid institutionen under en lång tid.
– Det kan jag inte kommentera, men generellt har vi en väldigt god arbetsmiljö. När något sådant här händer surras det ju förstås väldigt mycket, vilket jag inte kan styra över. Men kommer någon till mig så påminner jag dem om att det här är oerhört känsligt och jobbigt som det är för de inblandade utan att folk pratar runt med varandra och att man därför måste hålla sig till den konkreta fakta som finns.
Prefekten vill inte kommentera uppgifterna om att professorn skulle ha tagit med sina doktorander när han begick hemfridsbrottet.

De anställda Ergo har pratat med har förståelse för att det är en väldigt känslig fråga och att det därför är en svår uppgift ledningen har framför sig när det kommer till att informera om domen, men de flesta är överens om att det på något sätt borde kommuniceras:
– Att gå ut till de anställda och berätta om att man känner till det och att man hanterar det vore ett bra sätt att få slut på skitsnacket. Det räcker med att de informerar om att de är medvetna om problemet och att de försäkrar de anställda om att de hanterar det på bästa sätt.
– Jag kan inte säga på rak arm hur ledningen borde ha agerat när domen blev känd, men det går inte att bara köra ner huvudet i sanden. Hela situationen, inte bara domen, är ett känt faktum och berör både anställda och många studenter, och då måste man gå ut och säga att man känner till det här och att man hanterar det efter bästa förmåga.
– Framför allt är det viktigt att man över huvud taget pratar om det. Det ska inte vara en icke-fråga, en stor elefant i rummet som det är nu.

Fotnot: Den dömda professorn är fortfarande i tjänst. När det här går i tryck (13/11) är det ännu inte känt om domen kommer att överklagas.