Foto: Staffan ClaessonLäkarstudenten Solmaz Mizanaghasi har hållit på med crossfit i drygt en månad och är helt såld på sporten. Nu drömmer hon om en karriär som kirurg på dagarna och crossfitinstruktör på kvällarna.

Lyfter sig starkare

För fjärde gången får vi träffa Solmaz Mizanghasi som vi följt sedan hon började studera för snart två år sedan. Hon har efter en tuff tid hittat glädjen i träningsformen crossfit – och fått ett nytt självförtroende på köpet.

Foto: Staffan ClaessonFem snabba:

Gör jag på valborg:
Träffar bästa vänner och bara umgås.
Bästa tv-serie just nu:
Inget just nu.
Favoritapp på telefonen:
Instagram och Facebook:)
Längtar jag efter just nu:
Sommaren (har tid att utvecklas när det gäller crossfit), kliniken och lite annat.
Känslan efter att ha läst snart två år på utbildningen:
Glad, väldigt taggad och ser fram emot kliniken.

Läs tidigare intervjuer med Solmaz:

Del 1: Solmaz Mizanaghasi, 21 år

Del 2: Läkarstudenten Solmaz

Del 3: Har funnit vardagen bortom studierna

 

Dagens träningspass är avslutat när vi träffar läkarstudenten Solmaz Mizanaghasi på CrossFit Vanheim ute i Boländerna. Trots att hon redan kört en intensiv timme, är hon pepp på att visa alla de olika övningarna hon lärt sig under den dryga månad hon hållit på med sporten.

– I början tog jag 35 kilo, men idag la jag på och la på – tillslut lyfte jag 75 kilo. Det märks att jag blivit starkare, säger hon och visar ett marklyft.

Tidigare har hon tränat både dans och på gym, men aldrig blivit så glad och upplyft som av crossfit. Med värme i rösten berättar Solmaz om hur coacherna brukar peppa henne när hon ligger helt utpumpad av trötthet på golvet.

– Man känner sig så välkommen. Även om man inte kan göra alla rörelser, kan man anpassa dem till sin egen nivå. Efteråt känner man sig så glad.

Men vägen fram till att finna denna sport, var inte enbart positiv. Det var i vintras som Solmaz förstod att hon utvecklat en ätstörning. Hon hoppade över måltider och tränade på gym. Samtidigt kunde hon äta upp ett kilo godis i ett svep. Under de två senaste åren har hon både gått upp och ner ett tjugotal kilo, två gånger.

– Jag satte min kropp på svält och då blir ju suget starkare. Jag drabbades av binge eating disorder.

Det var efter att ha delat erfarenheten med en kompis som hon förstod att hon behövde förändra sitt förhållningssätt till mat och träning. Då hon provat på crossfit tidigare, sökte hon upp ett ställe i Uppsala och började gå dit regelbundet. Fortfarande inte helt sund, men hon fick snart ytterligare en insikt som hjälpte henne på vägen.

– Jag testade att deffa, men då orkade jag inte lyfta någonting. Då insåg jag att jag måste äta för att orka. Att bra mat ger energi.

Idag åker hon till träningslokalen
så fort tid ges. Men det är ett späckat schema hon har – förutom att Solmaz läser läkarprogrammets termin fyra med många obligatoriska timmar per dag, arbetar hon även som amanuens på kursen klinisk anatomi. I rollen ingår bland annat att hjälpa yngre kursare med dissektioner.

– Ibland brukar de säga ”men Solmaz du har håret i” när jag djupdyker för att se något inne i kroppen. Så mycket tycker jag om det!

Det är alltså lik vi pratar om här?

– Ja.

Vi lämnar ämnet och jag frågar henne hur det går med gitarrlektionerna som hon tog senast min kollega träffade henne. Nja, gitarren spelar hon fortfarande – men inte så seriöst som tidigare. Däremot har hon väckt liv i en barndomsdröm och börjat ta sånglektioner.

– Jag började sjunga när jag var åtta år. Då sa jag till min mamma att jag ville vara med i sångtävlingar. Men det fanns inga sådana i Iran. Nu är jag mycket mer blyg, så när jag tar sånglektioner är det bara jag och min lärare som hör.

Jag frågar vad hon gillar att sjunga. Hon nämner en låt av Foo Fighters som ”passar hennes röst”. Jag ber henne att nynna, kanske jag känner igen?

– Nja, jag är ju ganska blyg, säger hon och tar sedan efter några sekunders tvekan toner som är allt annat än ”nynn”.

Akustiken i den tomma träningslokalen lyfter hennes oväntat mörka röst. Det låter väldigt bra.
Solmaz ser lite chockad ut efteråt.

– Jag brukade skämmas för att göra saker som jag inte kunde, jag tyckte det var pinsamt. Men nu efter att jag börjat med crossfit, bryr jag mig inte lika mycket om jag inte kan eller om det blir fel. Då får det bli det, säger hon och fortsätter:

– Det där var första gången jag vågade sjunga för någon annan än min sånglärare.

Misstänker du att du har en ätstörning kan du kontakta Studenthälsan eller Ätstörningsenheten för vuxna vid Akademiska sjukhuset.