Foto: Sigrid AskerImprovisationsteatern upptar en stor del av Maximilian Hansens liv. Vid fototillfället märks det att han är van att skoja till det utan manus.

Vill gräva i missbrukets gåta

För fjärde gången får vi träffa Maximilian Hansen som vi följt sedan han började studera för snart två år sedan. Nu har han hittat sin nisch inom arkeologin men det är fortfarande teatern som tar mest tid i hans liv.

Foto: Sigrid AskerFem snabba:

Gör jag på valborg:
Titta på forsränningen, hänger lite i Ekonomikumparken och går hem när det börjar snöa.
Bästa tv-serie just nu:
Tittade om The Office nyligen, så fantastiskt bra.
Favoritapp på telefonen:
Asana (arbetsskada)
Längtar jag efter just nu:
Att badvädret ska komma!
Känslan efter att ha läst snart två år på utbildningen:
Vad fort det gått!

Läs tidigare intervjuer med Maximilian:

Del 1: Maximilian Hansen, 28 år

Del 2: Arkeologistudenten Maximilian

Del 3: Med blicken mot vuxnare horisonter

I entrén till Regionens hus, där vi stämt träff, tar Maximilian Hansen loss sin namnskylt. Han har varit på teaterfrukost, för att nätverka med andra som ägnar sig åt drama.

– Improvisationsteatern upptar mer av min tid än studierna, men säg inte det till min lärare, skämtar han när vi förflyttat oss till kaféet på Uppsala Konsert och Kongress.

Det har nu gått tio år sedan Maximilian och några kompisar från teaterprogrammet på Bolandgymnasiet startade improvisationsteatergruppen Prego, och han tycker fortfarande det är lika roligt. Teater utan manus låter svårt tycker jag, men Maximilian menar att vem som helst kan lära sig det.

– Alla har mer eller mindre koll på hur man berättar en historia. Redan som barn berättar man om saker som har hänt på dagis. Sedan kan man alltid förbättra tekniken.

Hans studier handlar om föremål som har historier att berätta. Maximilian läser nu sin fjärde termin på kandidatprogrammet i arkeologi och antik historia och ska om två veckor få vara med om sin första utgrävning. Kopplingen mellan det förflutna och nuet fortsätter att intressera Maximilian och valet av utbildning känns rätt. Sedan Ergo träffade honom förra gången har han börjat överväga att gå vidare till forskarutbildning efter examen. Han har nämligen hittat sin nisch.

– Jag är väldigt intresserad av beroende, i synnerhet alkoholberoende, och skrev min B-uppsats om det, berättar han.

Att man som arkeolog kan forska om missbruk är helt nytt för mig. Området är ännu ganska outforskat så det var en utmaning att hitta källor för uppsatsen, men Maximilian förklarar att det går att identifiera alkoholmissbruk i förhistorisk tid.

– Det är förstås lättast när det finns skriftliga källor. Texter från Egypten visar att man drack mycket, men att det fanns en gräns för vad som ansågs okej.

Man kan också titta på gravkontexter. En hövding i Tyskland har begravts med flera stora dryckeskärl och något som verkar vara ett dryckeskar. Det kan betyda att alkohol hade stor plats i hans liv. Maximilian vill bland annat studera likheter och skillnader mellan då och nu i synen på alkohol.

– Det som är socialt okej i dagens samhälle är ofta ett drickande som är mer än vad som är hälsosamt, säger han.

Själv avstår Maximilian
alkohol helt sedan många år, då han mår bättre utan. I synnerhet bland yngre upplever han att fylla tar mycket plats i livet. Normerna kring alkohol verkar kunna spåras långt tillbaka. Maximilian berättar om en teori som säger att människor blev bosatta för att kunna dricka.

– Det var enklare att framställa öl än bröd, och ett bättre sätt att tillvarata näringen. Dessutom tar alkohol bort bakterier. Det finns alltså många fördelar med alkohol, men när övergår bruk i missbruk? Jag kommer absolut att fortsätta på det här spåret med min C-uppsats, säger han.

Om lusten att forska kvarstår även efter kandidaten återstår att se, samtidigt som intresset för arkeologi är stort finns viss ambivalens till studier. Maximilian medger att han har lätt för att prokrastinera.

– Min fästmö är i sluttampen med sin masteruppsats i kulturgeografi och är ändå otroligt lugn. Hon är duktig på att studera helt enkelt. Jag gör allt i sista minuten.
När fästmön ska bli fru är ännu oklart. Eventuellt ska Maximilian se till att ta sin kandidatexamen innan det blir dags för bröllop. Ett bra skäl att inte prokrastinera kanske?