Foto: Lina KarlssonFörfattaren Philip Birk är även lärarstudent. Att lyckas kombinera dessa åtaganden kräver struktur, menar han.

Lär ut historia med deckare

Många är vi med drömmar om att en dag ge ut en alldeles egen bok. Desto färre är de som omvandlar drömmarna till verklighet. Vi har träffat en av dem: Philip Birk är historielärarstudent och romanförfattare – samtidigt.

Vid 24 har Philip Birk redan gett ut flertalet böcker. Den senaste är deckaren Kyldygnet – del ett i en trilogi om konsttjuven Tom Grip, som ges ut av Historiska Media. Utöver Kyldygnet har två historiska äventyrsromaner getts ut, men då på egen hand. Att senaste boken plockats upp av ett förlag känns lyxigt, säger Philip.
–Utan förlag står man för hela maskineriet själv. Nu kan jag lägga större fokus på själva skrivandet och behöver inte vara min egen allt i allo.
Kyldygnet är den första deckaren Philip skriver. Det är även den bästa berättelse han producerat hittills, enligt honom själv. Inom deckargenren har han hittat sitt element.
–Jag är bra på att hålla ett högt tempo och bygga spänning, snarare än på minutiösa miljö- eller karaktärsporträtt. Då tror jag att deckargenren passar perfekt.

När utbroderade skildringar reduceras till ett fåtal meningar till förmån för ett högre tempo är det desto viktigare att de blir korrekta, menar Philip. Bakom varje kapitel ligger otaliga timmar research. Philip har exempelvis besökt och noga rekat på alla platser där Kyldygnet utspelar sig. Senast styrdes kosan mot Amsterdam för research till uppföljaren. Berättelsen har även kompletterats med en gedigen mängd noggrant återgiven fakta, och kuriosan om olika platser och skeenden duggar tätt. Philips historiska intresse är närvarande i hela hans författarskap. Även plugget till lärare lämnar spår. Ett mål för Philip är att väva in kunskap i skrivandet utan att det känns påträngande. Eller som han själv uttrycker det: ”smyglära ut saker utan att det märks”.

Att det krävs oceaner av tid, jobb och pappersarbete att ge ut en bok kan man gissa sig till. På frågan hur det kommer sig att just Philip faktiskt tog sig an utmaningen som många nog skulle bäva inför för att uppfylla sina författardrömmar, blir svaret att han är målinriktad.
–Jag har alltid skrivit. Särskilt under gymnasiet skrev jag ned massvis av små historier.  Efterstudenten satt jag på en massa material, tillräckligt för att sno ihop till en bok. Då gjorde jag det. Jag tror nog inte jag är mer talangfull än någon annan, snarare har jag en jävla arbetsmoral. Jag är bra på att sätta mig ner och jobba stenhårt för att nå mina mål.
För att kunna kombinera heltidsstudier med att skriva deckare OCH historiska krönikor i Ergo då krävs dock mer än en stark vilja. Enligt Philip är det en fin balansgång som fordrar en god portion självdisciplin  struktur. Dock måste kreativitetsflowet få utrymme vid behov.
– Jag kanske avsätter måndag till att plugga och tisdag till att skriva. Men vaknar jag på måndagen och känner ”jävlar, idag är jag het” –då skriver jag. Jag är strukturerad men flexibel, skulle man kunna säga.

Strukturerad eller inte har Philips författarskap krävt uppoffringar. Främst får det sociala livet ta stryk. Med vännerna i hemstaden Varberg och flickvännen i London hålls kontakten flitigt, men i Uppsala är det svårare.
– Vissa dagar känns det surt att kolla ut genom fönstret och se kompisgäng dra förbi, särskilt om skrivandet går trögt. Men det är priset jag betalar.
Flytet går i vågor. Just nu jobbar Philip med sin B-uppsats. Då blir det mindre skrivet i övrigt.
– Just nu har jag dock hamnat i en svacka där det inte går bra med varken eller –antagligen ett tecken på att man inte borde kombinera plugg och skrivande såhär. Tyvärr tjänar jag inte så bra än att jag kan välja det ena, säger han och skrattar.

Ska man tro övervägande delen av recensionerna av Kyldygnet är en välbetald framtid kanske inte alltför avlägsen. Enligt Ergos recensent Fredrik Sixtensson blir Philip exempelvis ”allmängods tids nog”. För Philip har den positiva responsen varit överväldigande.
– Jag har verkligen haft tur. Eller ’tur’ och ’tur’ – jag har jobbat skithårt för det här.
Berömmet sporrar honom att skriva ännu bättre. Passande nu när han dessutom har en press på sig, då han ska skriva en uppföljare.
– Just tvåan känns svårast också. Bok två är ju typ alltid den sämsta i en bokserie. Eller?
Philips flit verkar alltså löna sig, och framgångssagan fortsätter. Inte nog med att en uppföljare är på g: nyligen annonserades att Kyldygnet ska ges ut i Tyskland.
– Det känns verkligen helt osannolikt att något jag hittat på inne i mitt huvud ska översättas till ett språk jag inte ens förstår.