Ett svenskt studenthem för alla

Varje år kommer 41 000 utländska studenter till Paris. Men livet som student är mer än de positiva aspekterna. Ett av de största problemen – liksom i många andra studentstäder runt om i världen – är bristen på bostäder: efterfrågan är fem gånger så stor som utbudet.

Vid stationen ”Cité Universitaire” i Paris trängs folkmassor ut ur RER B, Paris motsvarighet till pendeltåget. Doft av bränt gummi och vinterkyla. På huvudgatan utanför tunnelbaneutgången hänger en blytung himmel som ett täcke där inget solljus har möjlighet att ta sig igenom. På andra sidan vägen reser sig en stor stenbyggnad och slåss om färgskalan med den gråa himlen. Knappt urskiljbart var byggnadens tak slutar och himmel tar vid. Bostadssituationen i Paris kan tyckas lika grå. Dyrt och svårt. Finns det något är det oftast i nedgångna lägenheter, speciellt om du kommer från ett annat land än Frankrike och inte känner till reglerna. Ofta saknas bostad överhuvudtaget – eller så hamnar studenterna i en liten håla utanför Paris, något som organisationen Cité Universitaire kan bistå med. Där finns ”La maison Suedoise” – svenska studenthemmet. De hjälper nyanlända studenter med allt från studier i den mån det går, till att söka bostadsbidrag.

”Cité Internationale Universitaire” – Paris internationella studentstad där det svenska studenthemmet är ett av de minsta husen – byggdes inte bara för att kunna erbjuda internationella studenter möjlighet till ett bekvämt boende: huvudsyftet var att främja internationell fredssträvan. År 1925 stod den första delen av citéen klar. Det svenska studenthemmet har funnits sedan 1931 och erbjuder idag husrum för studenter av alla nationaliteter.

Hemmets stora ingång är kantad av två stora frostiga gräsplättar. För att komma in som besökare ringer man på en dörrklocka vid porten.
En av de boende är medicinstudenten Niklas Fälldin, 26 år, från Lund. Han kom till Paris i slutet av januari. I december började han leta lägenhet.
– Jag blev tipsad om att söka hit av en bekant. Jag tänkte först leta efter någon typ av kollektiv, som det finns en hel del av, säger han.

Niklas Fälldin skriver masteruppsats i klinisk psykiatri och arbetar på Hôpital Sainte-Anne i södra Paris.
– Jobbet ligger precis vid det svenska studenthemmet. Så det är lagom och bra. Det finns risk att man blir för bekväm här.
Han fortsätter:
– Jag håller på att leta nytt boende. Det är inte för att jag inte trivs, men jag pratar för mycket svenska här. Jag skulle vilja bo med franska personer, eller kanske lite mer centralt.

Niklas Fälldin tycker att det görs alldeles för lite åt boendefrågan i Paris, vilket ibland resulterar i nödlösningar.
– Till exempel finns det komplex, med i princip bara tak över huvudet, där de stuvar in studenter. Det jag har hört om övriga Frankrike är att många bor med sina föräldrar till uppemot 25-årsåldern, vilket inte är så vanligt i Sverige.

Tio procent av studenterna i Paris bor i kollektiv, medan 35 procent fortfarande bor kvar hos föräldrarna.
Inne på svenska studenthemmet trängs bokhyllor längs väggarna. Stora fönster vetter mot grönområden och träd. I receptionen, som ligger vid svenskhusets ingång, sitter Åsa Ekwall. Hon har varit chef för det svenska studenthemmet sedan i somras och bor på hemmet – något hon även gjorde för över 20 år sedan, berättar hon.
– Det var 1988-1989, som student. Nu är jag tillbaka.
Hon sätter sig vid ett katederbord och bläddrar i några broschyrer som handlar om studenthemmet. En trave med papper och böcker ligger framför henne och vid rummets ena ände står arbetsbordet med dator. Utanför fönstret har det börjat skymma.
– Vi har valt en internationell och fransksvensk miljö. Häften kommer från andra länder än Sverige och personalen är tvåspråkig eller pratar bara franska, säger Åsa Ekwall.

På studenthemmets övervåning i närheten av toaletterna som delas av de boende, finns en anslagstavla med namn på alla studenter på hemmet, med nationaliteten skriven under. Fransk, svensk, tysk. Det finns 46 platser i studenthemmet, de flesta är enkelrum och några dubbelrum. Det stora rummet i mitten av övervåningen är hemmets hjärta.
– Det finns inga långa korridorer. Studenterna som bor här säger att det verkligen känns som ett hem, säger Åsa Ekwall.

Studenthemmets interiör kännetecknas av högt i tak och trägolv och stora fönster. Husen är omgivet av en lugn miljö. Små gångvägar leder mellan de olika byggnaderna. Hela den internationella citéen har möjlighet att ta emot upp till 6 000 studenter.
– Nästan varje dag kommer någon i tårar som inte fått tag i något boende, Några har rest runt i andra länder och fått boende på plats. Så är det inte med Paris, säger Åsa Ekwall och berättar att det inte var lätt på 1980-talet heller:
– Med mycket tjat och gnat så kom jag och min dåvarande pojkvän in här.

Hon reser sig och placerar sig framför datorn. Än är inte arbetsdagen slut. Utanför hägrar eftermiddagsmörkret. Det är tyst i det svenska studenthemmet.
Den svåra bostadssituationen i Paris och andra internationella storstäder kommer antagligen inte bli mycket bättre under den närmaste tiden. Men kanske att Citée Internationale blir en hjälp på vägen när de nu planerar en utbyggnad för att kunna husera ännu fler studenter. nbsp;