Flaskpost från Campus Gotland
Havet är stilla och genom ett tunt molntäcke skymtar konturerna från Gotlandsfärjan som sakta glider iväg mot fastlandet. Vinden sveper förbi där jag står på strandpromenaden och blickar ut mot oändligheten, men med ryggen mot Visbys kullerstensgator känner jag mig ändå varm. Ljudet från vågorna får mig att tänka tillbaka på de milda septemberdagarna som välkomnade mig då jag först klev iland och blev gotlänning. Ja, för det sade hon till oss att vi hade blivit – konferencieren för den välkomstceremoni som hölls då höstterminen precis hade börjat efter samgåendet mellan Uppsala universitet och Högskolan på Gotland. Visby välkomnade oss med varma sensommarkvällar och nattbad, soliga förmiddagar i Almedalsparken och saffransglass i hamnen. Jag hade lämnat Uppsala bakom mig för att börja mitt liv som student innanför ringmurens trygga portar och genom kandidatprogrammet Liberal Arts skulle jag få ta del av Uppsala universitets undervisning i världsarvsstadens pittoreska miljö. Det kunde inte bli bättre.
Verkligheten gör sig påmind då en havsvind sveper över min tunna jacka och jag inser med ens att jag borde ha väntat med att packa undan vinterkläderna hemma i kollektivet. För att undkomma kylan traskar jag tillbaka mot innerstaden. Snart kan jag se studentkårens torn resa sig bakom träden. I kårhuset Rindiborgen arbetar studentkårens ordförande Felix Thålin. Han är positivt inställd till samgåendet mellan Uppsala universitet och Högskolan på Gotland, och berättar att han sett en stor ökning i antalet kåraktiva sedan dess. Som student i Visby behöver du aldrig känna dig ensam, menar Felix Thålin:
– Man märker hur det blir en annan typ av gemenskap på ett litet campus. Här umgås speldesigners med arkeologer och ekologer och sociala grupper blandas med varandra. Vårt inofficiella måtto här på kåren är ”På Gotland är man inte en i mängden utan en i gemenskapen”.
Ambitionen med samgåendet har, enligt Felix Thålin, inte varit att göra ett ”mini-Uppsala”, utan snarare att kombinera det bästa av två världar. Vanan att kalla Campus Gotland för ”högskolan” sitter dock fortfarande i, och Rindis ordförande tror att det kommer att ta ett tag innan man genomgående börjar referera till högskolan som Campus Gotland.
Trots att Felix Thålin talar väl om samgåendet överlag så påpekar han även att det uppstått en del problematik i själva processen:
– En av svårigheterna rör de moment där man håller gemensamma föreläsningar med Uppsala universitet via videokonferens. Tekniken och kunskapen om hur man använder den har ännu inte kommit upp till den nivå att det fungerar problemfritt.
Förändringen har lett till att många studenter, vars kurser har dessa distansmoment, upplever att deras utbildning påverkats negativt, berättar han vidare. nbsp; Felix Thålin menar även att det uppstått vissa kulturkrockar mellan de två lärosätena:
– När det har varit tal om att förändra en utbildning eller skapa nya rutiner har tankarna kring tillvägagångssätten skiljt sig åt .
Felix Thålin avslutar med att säga att Rindi jobbar för att skapa en förbättring genom att ta till sig och förmedla studenternas synpunkter.
– Samgåendet är fortfarande i startfasen och förhoppningsvis kommer problemen att lösa sig med tiden, säger han .
Bara några minuters promenad från kårhuset och Campus Gotland ligger S:t Hansgatan. Här, precis bakom stora torget och nattklubben Munkkällaren, ligger ett blekrosa hus i en sluttning vars gränder leder till havet. Bakom vandrarhemmets dörr, som pryds av ett litet beslag med ingraveringen ”Visby Logi”, bor Nora Hansson. Hon är en av de studenter som, liksom jag själv, valt att lämna hemstaden för att uppleva studentlivet på annan ort.
– Det kändes tråkigt att flytta hemifrån och bara gå från en dörr till en annan, säger Nora Hansson, där hon sitter i vandrarhemmets gemensamma kök och doftar på ångan från en kopp te.
– Jag ville få ett litet äventyr innan jag blev student i Uppsala eftersom jag har bott där i hela mitt liv.
Hon har bryggt en kanna Earl Grey som står framför oss på köksbordet. Solen har nästan försvunnit bakom horisonten och skymningen kastar grå skuggor över hustaken.
När Nora Hansson sökte boende ville hon helst bo i korridor på Mejerigatan, som man kan säga är Visbys motsvarighet till Flogsta i Uppsala. Det var dock ganska svårt att få ett rum där, berättar hon, och hon känner sig ändå nöjd – trots att det ibland är väldigt speciellt att bo i ett vandrarhem:
– En gång var jag tvungen att sitta och äta frukost med fyra hockeydomare och en annan dag visade det sig att jag fått en granne som roade sig med att spela bongotrumma om kvällarna, säger Nora Hansson och skrattar.
– Men här bor jag innanför murarna som jag ville från början och jag har nära till allt. Det riktiga korridorslivet får vänta tills jag flyttar hem till Uppsala, säger hon.
Förutom de studenter som bor på Mejerigatan finns det även många som bor i kollektiv eller i små gårdshus som gömmer sig bakom murgrönan i privatpersoners trädgårdar. Man kan även bo i något av de andra studentområdena, som det på Ravinstigen, där det går att hyra enrumslägenheter med utsikt över havet.
I Nora Hanssons rum är fönsternischerna djupa och där kan hon sitta och betrakta hur kvinnan på andra sidan gatan tillverkar sin keramik som hon sedan säljer i den lilla butiken nedanför. När Nora Hansson inte är hemma i sitt rum och pluggar, brukar hon sitta i Almedalsbiblioteket eller på små fik, gå på skrivarkvällar som anordnas i biblioteket med jämna mellanrum eller ta promenader längs havet. Hon brukar även stå i baren på studentkåren under pubkvällar. Hon älskar den sociala biten och känner att det är väldigt lätt att få kontakt med andra studenter som pluggar på Campus Gotland. nbsp; nbsp;
Precis intill fönstret på Nora Hanssons skrivbord, bredvid en bok med Shakespeares samlade verk, ligger en kullersten:
– Jag tog med den från Uppsala när jag flyttade hit. Jag ville ha med mig en del av min hemstad, säger hon med ett blygt leende. Men jag ska lägga tillbaka den när jag flyttar hem till Uppsala igen, då behöver jag den inte längre.
När jag lämnar Visby Logi har solen gått ned och ljuset från de små husen som kantar kullerstensgatorna lyser inbjudande när jag passerar dem. En bit ned på gatan, förbi valv och småbutiker, ligger Antikvariat Drotten som ägs av Göran Waltå, litteraturvetare vid Campus Gotland. Han är nöjd med samgåendet mellan lärosätena: nbsp;
– Det är väldigt positivt att högskolan numera förknippas med Uppsala universitet då det ger prestige och lockar nya studenter. Personligen tycker jag att allting har blivit bättre sedan sammanslagningen och vi hoppas att ännu fler studenter ska ta chansen att komma hit, säger han.
På Drotten har man planer finns på att eventuellt utöka antikvariatet för att få plats med fler böcker och kurslittertur till Visbys studenter.
På väg hem i Visbykvällen kan jag höra irländska visor blandas med ljudet av glada röster från den brittiska puben som ligger mitt ibland de medeltida kyrkoruinerna. Jag passerar Stora torget och Ica Torgkassen där jag smiter in för att se om jag kan hitta någonting i deras fyndlåda, var existens alltid är lika uppskattad då studiebidraget börjar tryta. Några granatäpplen rikare promenerar jag vidare uppför backarna. Snart kommer våren, men till dess ska jag hålla mig varm och njuta av den sista tiden av lugn innan det är dags för mig att flytta hem till Uppsala och lämna plats för turisterna.
