Ja betyder ja på Kaliforniens universitet


Studenter utsatta för sexuella övergrepp på universitetens så kallade campusområden, där en stor del av studentbostäderna ligger, anklagar skolorna för att sopa problemen under mattan och har med olika medel drivit på för att reglerna ska skärpas. Vid Columbia University har en student fått stor uppmärksamhet sedan hon beslutat sig för att släpa runt på en madrass till den dag då studenten som våldtog henne stängs av från universitetet. 78 amerikanska högskolor har hittills anmälts till Utbildningsdepartementet och deras arbete i sexualbrottsfall är nu föremål för utredning. Men det är Kalifornien som blir först med en lag, som innebär att universiteten kan bli av med sin finansiering om de inte tar tag i sexualbrotten ordentligt. I Kalifornien finns också några av de universitet som det blåst allra hårdast kring. Sofie Karasek är student på Berkeley utanför San Francisco och har med kampanjen End Rape on Campus drivit på för en samtyckeslag.
– Under mitt första år på Berkeley var jag själv med om ett övergrepp och upptäckte att fler hade utsatts av samma kille. Men efter att vi anmält det vi varit med om till skolan upplevde vi att de ville sopa händelserna under mattan. Det gjorde oss arga.

Hon berättar att skolan strax efter deras anmälan försökte avråda dem från att gå vidare med den och att skolan snarare verkade anse att det var förövaren som behövde stöd i processen.

De fick heller knappt någon information om vad som hände i deras mål, förrän de fick höra på omvägar att fallet lagts ner efter en snabb prövning. De fick inte ens veta om några åtgärder vidtagits mot förövaren. När hon stötte på allt fler studenter med liknande berättelser bestämde de sig för att sätta stopp för Berkeleys agerande i sexualbrottsmål. Förutom kampanjer och protester anmälde de även skolan till Utbildningsdepartementet. Men trots att utredningen kom fram till att studenterna hade rätt i sin kritik, och att studenternas protester fått stor uppmärksamhet i massmedia hände ingenting. I februari anmälde Sofie Karasek och 30 andra studenter Berkeley till Utbildningsdepartementet för andra gången.
– Några var tidigare studenter som när de gick på Berkeley på 70-talet själva upplevt att skolan inte gjort något åt övergreppen de var med om. Det är chockerande hur lite som hänt på 40 år.

Den här gången bar deras anmälan frukt – kort därefter kontaktades Sofie Karasek av en senator som bjöd in till samtal om hur en lag skulle kunna utformas, och den 29 september skrevs den under av Kaliforniens guvernör.
– Jag är jätteglad över samtyckeslagen. Den kommer att underlätta ett kulturellt skifte och sätter fokus på att –ja betyder ja– istället för att –nej betyder nej–. Jag hoppas att lagen kommer se till att angripare hålls ansvariga och att utsatta får ha synpunkter på vilka konsekvenserna ska bli. Nu när spelplanen jämnas ut och lika stor börda läggs på angriparen tror jag att fler kommer att känna sig mer trygga, säger Sofie Karasek.

Enligt lagen, som träder i kraft den 1 januari 2015, räknas inte tystnad eller avsaknad av motstånd som samtycke, och det kan heller inte ges av någon som sover eller är påverkad av alkohol eller droger. Det är vad begreppet –ja betyder ja– syftar till – att bara ett tydligt ja betyder samtycke, istället för frånvaron av ett nej. Dessutom måste båda parter försäkra sig om att den andre vill delta och gå vidare i sexakten. Konsekvensen kan annars bli exempelvis avstängning.
– Inget annat brott tvingar offren att bära hela bördan, det är ett synsätt som bygger på idén om att en kvinnas kropp är tillgänglig tills hon säger nej. Det är därför den här delen av lagen är så kontroversiell – den sätter fingret på problemen med hur vår kultur ser ut och förändrar samtalet kring sexuella övergrepp till ett där förövarna måste ta ansvar för sitt eget beteende. Ansvaret hamnar inte längre på kvinnan att säga nej, säger Denice Labertew, jurist och anställd på organisationen California Coalition against Sexual Assault.

En del är kritiska till lagen och menar att unga studenter kommer att känna sig obekväma med hur de ska försäkra sig om samtycke. Men studenterna har lyft fram förslag på hur man kan uttrycka sig: –är det här okej?–, –hur känns det här?– och –vill du fortsätta?–, är några exempel.

Lagen säger också att universiteten måste införa genomgripande förebyggande program, som bland annat innefattar utbildning av studenter och personal, och utredningen av sexualbrottsmål ska vara centrerad kring den utsatta och dennes behov. Dessutom uppmanas universiteten att samarbeta med organisationer och experter utanför campus som kan stötta utsatta.

Brooke Converse, talesperson för UCOP (University of California Office of the President), som är huvudkontoret för det tiotal högskolor som finns inom universitetssystemet University of California, ser positivt på lagen:
– Vi gör redan massor men välkomnar lagen – vi vill se till att våra campus är säkra platser. Redan i februari införde vi en egen samtyckesstandard men våra campus är decentraliserade och ligger i olika delar av Kalifornien, och därför kan olika universitet ha skilda tillvägagångssätt för samma typ av anmälan.

Hon berättar att det hittills inte blivit några påföljder för universitet som inte nått upp till den egna samtyckesstandarden.
– Men nu har vi anlitat en specialgrupp som ska utvärdera vårt arbetssätt. Vi har bland annat rekommenderats att göra processen för hur sexualbrottsmålen hanteras enhetlig och vi kommer att införa särskilda ombud för dessa frågor på våra campus. Målet är att se till att alla universiteten håller samma standard.

I USA bor många studenter på campusområden under sin studietid och Denice Labertew menar att de lätt blir isolerade samhällen som studenternas hela liv kretsar kring. De tillbringar en stor del av sin tid där och där har de sina vänner och fritidsaktiviteter. Det skapas lätt en kultur som underblåser risken för övergrepp, och rapporter pekar på att en femtedel av alla universitets- och högskolestudenter utsätts för sexuellt våld någon gång under sina studieår.
– Eftersom campus ofta blir sådana här öar drar sig studenter ofta för att anmäla och söka hjälp där. De är rädda att någon ska få reda på det och att universitetet inte kommer att sköta en anmälan ordentligt. De flesta mål hanteras internt av universiteten själva, och även om många skolor redan har riktlinjer för samtycke så används de inte rätt. Därför är den här lagen extra viktig. Självreglering fungerar ofta dåligt, säger hon.

Hon tror att det nu kommer att bli fler anmälningar av sexuella övergrepp. Studentrörelsen har gjort att stigmat runt övergrepp minskat och fler vågar berätta om vad de upplevt, bland annat genom att studenterna lyckats förändra språket kring sexuella övergrepp. Istället för att använda ordet –offer– om personer som utsatts för sexualbrott, som de menar för tankarna till passivitet, väljer de att kalla dem överlevare.
– Med lagen kommer de även att våga anmäla, menar Denice Labertew.
Kan lagen sprida sig till andra delstater?
– Flera andra stater har redan hört av sig och visat intresse för lagen. De har väntat på att Kalifornien skulle klubba igenom den för att kunna se hur den ser ut och fungerar i praktiken. Sedan kan de genomföra eventuella förändringar och införa den själva, säger Denice Labertew.