”Ta den teologiska debatten om islam”

Många har reagerat starkt på det uttalande Mona Sahlin gjort i SVT om att muslimska samfund borde ta större ansvar, och ett tydligare avstånd från, extremistorganisationen Islamska staten. Då hon besökte universitetshuset i början av mars stod hon fast vid detta uttalande, trots att protester kommit från muslimska samfund som uppfattar åsikten som skuldbeläggande och kränkande. Mona Sahlin är dock inte ensam om sin syn på muslimska ledare och samfunds roll i bekämpningen av IS, och en av dem som delar åsikten är Mohammad Fazlhashemi – professor i islamsk teologi vid Uppsala universitet. Efter att ha följt debatten på sociala medier, hör jag av mig till Mohammad Fazlhashemi för att få veta hur han ser på saken.

Jag börjar med att fråga om han anser att det finns ett problem med att muslimer kollektivt skuldbeläggs för extremisters handlingar – det finns ingen tveksamhet i Fazlhashemis svar:
– Ja absolut. Jag får ständigt i mitt yrke ta emot hot och hat, och har kontakt med många som upplever samma sak. Detta har tydliga paralleller till den antisemitiska debatten, där man skuldbelägger judar för det som pågår i Israel. Det förekommer att muslimer inte ses som svenskar, utan som något annat som inte borde vara här, säger han. Mohammad Fazlhashemi förklarar vidare att både anonyma och icke anonyma personer har utsatt honom för dessa typer av anklagelser, men att skuldbeläggning av muslimer sker från flera olika håll.
– Vi har ju ett parti i riksdagen som byggt upp hela sin politik på en fientlighet mot islam. Inställningen att terrordåd skulle vara islams fel återkommer både från media och från politiker.

Ordförande för Sveriges muslimska råd, Elvir Gigovic, har argumenterat att Sahlins uttalande är ”en kollektiv skuldbeläggning som ju är själva definitionen av rasism” samt att hennes resonemang är lika fel ”som att kräva att judar i Sverige ska ta avstånd från Israels politik bara för att de delar religion”. Mohammad Fazlhashemi har inte upplevt att detta varit Mona Sahlins avsikt, och han anser själv att muslimer har ett ansvar.
– Mona Sahlin sa detta efter att hon varit i USA och pratat med en grupp som aktivt jobbar mot radikaliseringen. Jag uppfattar det inte som ett försök att misstänkliggöra muslimer, utan snarare som ett påtalande om att vi har ett problem som utförs i islams namn. Man behöver ta den teologiska debatten, så att IS inte kan fortsätta med propaganda som bygger på att förvränga religösa budskap. Det finns ingen som är mer lämpad för detta arbete eftersom muslimska församlingar och teologer har kunskapen, förklarar han.

Diskussionen leder oss in på skillnader i hur man ser på frågor om skuld och ansvar beroende på vilken grupp det är som utsätts, där vi resonerar kring huruvida det blivit neutraliserat att klandra just muslimer, medan samma typer av anklagelser mot andra grupper inte accepteras. Mohammad Fazlhashemi tar upp ett exempel:
– Hela mediesverige reagerade på den fråga som ställdes i Sveriges radio om vad judar bär för ansvar i den terror de utsätts för, men var är reaktionerna när det gäller samma typer av frågor riktade mot muslimer?

En återkommande förklaring – i kommentarsfälten på diskussionsforum samt i artiklar hos bland annat svt opinion, nyheteridag.se och ungamuslimer.se – till varför man som muslim känt sig kränkt eller påhoppad av Mona Sahlins uttalande är att man inte anser sig ha någon som helst koppling till det man uppmanas att ta avstånd från. Definitionen av vad det innebär att vara muslim skiljer sig, och alla ser inte extremisterna som muslimer – utan snarare som terrorister med en ursäkt. Man menar att man inte kan ta avstånd från något som redan är på avstånd, och detta håller Mohammad Fazlhashemi till viss del med om.
– Detta är alldeles korrekt, men likväl är det faktiskt så att dessa hundratals som åkt ner till Syrien och Irak kommer från muslimska hem – vilket ger muslimer ett ansvar. Muslimer är inte ansvariga för vad IS gör, men de har ett ansvar för att bekämpa den dödskult och det förhärligande av våldshandlingar som sker i islams namn.

Jag resonerar kring om det skulle kunna tänkas hjälpa debatten om man hade en tydligare språklig skiljelinje mellan de som utför eller uppmuntrar våld i islams namn, och de som inte gör det. Skulle debatten gynnas om språket inte klumpade ihop alla under etiketten ”muslimer”?
– Om det går att tydliggöra och minska förväxlingarna, men jag har en känsla av att man hakar upp sig på saker som kanske egentligen inte har så stor betydelse. Vi vet att den här typen av terrorism är hämtad från en religiös grund och detta går inte att förneka. Man ska inte hänga upp sig på teknikaliteter, tillägger Mohammad Fazlhashemi.

Många extremister belyser exakta citat ur koranen för att stödja sina handlingar, vilket kan ge stöd åt den som vill svartmåla en hel religion. Ett exempel på ett försök till denna ”bevisning” är den uppmärksammande tweeten ”Fredens religion visar sitt sanna ansikte” som publicerades av Sverigedemokraten Björn Söder i samband med terrordådet i Paris. Då jag har en expert i islamisk teologi på tråden känner jag att jag vill passa på att fråga hur man kan förhålla sig till det, och inte helt oväntat har Mohammad Fazlhashemi svar på tal.
– Jag kan ta ett konkret exempel. Bröderna i Paris ville hämnas profeten Mohammed då de menade att satirtecknarna hade vanhelgat profeten och straffet var att de skulle dö, trots att det står svart på vitt i koranen att man kommer bli förlöjligad som muslim men man ska bemöta detta med jämnmod. Extremisterna tar inte hänsyn till versernas kontext och deras tillämplighet.

Mohammad Fazlhashemi understryker i slutet på vårt samtal att han förstår de som reagerat på uttalandet, då att han är väl medveten om att det finns många känslor och negativa erfarenheter kopplade till ämnet.
– Men om man inte ser detta från ett känsloperspektiv, utan ifrån ett rationellt perspektiv så kan man nog förstå varför det här kravet från Mona Sahlin kommer. nbsp;