Livet i andra hand – den omtänksamma sållningen

Mirek från Polen studerar masterprogrammet i internationell investeringsrätt. På skrivbordet från Ikea ligger papper med svenskövningar. Var god fyll i rätt verbböjning på linjen: springer, sprang, sprungit. Sedan två veckor är Mirek inneboende hos 87-årige Hans Lähr, i hans tre rum och kök i Eriksberg. Hans hjälper Mirek med svenskövningarna, så gott det går, på sin knaggliga engelska.
– Jag har bara träffat trevliga människor sedan jag kom till Uppsala, säger Mirek. En kvinna gick en kilometer med mig för att visa närmsta bankkontor.
Men det var svårt att få boende. De flesta uthyrarna ville gärna träffa hyresgästen innan de skrev kontrakt. Något som var omöjligt för Mirek när han fortfarande bodde i Polen. Vid terminsstart chansade han, körde över till Sverige och tog in på vandrarhem medan han uppvaktade uthyrare. Efter en vecka ringde Hans Lähr och sa att Mirek gärna fick hyra ett rum hos honom.
– Det var tur. Det var sista dagen på vandrarhemmet, efter det hade jag behövt bo i bilen. Kan du säga det till Hans? Jag har försökt berätta, men jag tror inte han förstått riktigt, säger Mirek.

Alla har dock inte möjligheten att bo på vandrarhem några veckor. Susanna Edström på Studentboet (ett samarbetsprojekt mellan Uppsala kommun, Uppsala studentkår, Uppsala universitet och SLU) arbetar med andrahandsbostadsmarknaden. Hon ser hur exempelvis barnfamiljer har svårt att hitta fungerande lösningar eftersom det ofta handlar om inneboende eller tidsbegränsade kontrakt. Idealet är istället en flexibel, ung, ensamstående student med svensk bakgrund. Susanna Edström känner igen Mireks problem och menar att utländska studenter kan möta svårigheter eftersom uthyrare ofta söker boende som redan är införstådda i svenska sociala normer och koder.
– Det är ett svårt system att knäcka. Man ska sälja sig själv som person, säger Susanna Edström.
Det tycks sällan vara med medveten illvilja som uthyrare väljer inneboende med vissa egenskaper framför andra; de önskar en pålitlig hyrande att dela sitt hem med. Om man tittar övergripande på uthyrarnas val upplever dock Susanna Edström att en del mönster framträder.
– Exempelvis finns ett ”bias” mot att kvinnor får hyra. Kvinnor ses som mer pålitliga.
Återgivningen av andrahandsbostadsmarknaden tenderar dock ofta att bygga på anekdotiska iakttagelser och upplevelser. Roger Andersson vid Institutionen för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet känner inte till något pågående forskningsprojekt inom temat vid den egna institutionen. Han menar att marknadens informella karaktär gör den svår att samla statistik kring. Exempelvis är ungdomars andrahandsboende svårt att studera eftersom de inte alltid adressändrar vid flytt.
– Många är skrivna hemma hos föräldrarna. Det kan man ju förstå också om man flyttar varannan månad, säger Roger Andersson.

I sitt hemmabibliotek i Tuna backar sitter den pensionerade skolrektorn Gunilla Lindell. Vid fötterna ligger taxen Einstein som ibland far upp och skäller ut störande ljud i trappuppgången.
– Jag skulle ha dåligt samvete om jag satt själv med fem rum och kök medan ni studenter inte har tak över huvudet, säger Gunilla.
Hon har hyrt ut till inneboende i tio år och tycker fler i hennes situation borde göra detsamma. Många äldre hindras dock av oro för stökiga studenter och stölder tror hon. Något som hittills aldrig drabbat henne. Gunillas nuvarande inneboende är en ung svensk kvinnlig student. Några internationella inneboende har det ännu inte blivit eftersom hon huvudsakligen hyrt ut till bekantas bekanta. Uthyrningen kompletterar den egna ekonomin men ger också sociala plus för båda parter.
– Ibland kan det vara bra att ha en tant att prata med när man blir ångestfylld, säger Gunilla.
Hon visar runt i lägenheten med Einstein i släptåg. Framför TVn (”hemmets fulaste möbel”) står ett gnistskydd med blomstermotiv och mörk träram. Gunilla berättar att hon huvudsakligen hyrt ut till flickor, inte för att hon har något emot pojkar…
– …men det är bättre med en tjej om man ska dela badrum.
I köket i Eriksberg bjuder Hans Lähr på ”riktigt kokkaffe” ur sin Sigvard Bernadotte-panna. På väggen hänger tavlor med dalmasar och dalkullor. Hans började hyra ut rummet i sin trea för att komplettera ekonomin efter att hustrun gått bort. Under sina 20 år som uthyrare har han lärt känna många studenter. Mirek från Polen är den senaste i raden av internationella bekanta. Besöken hos tidigare inneboenden har tagit Hans till platser han aldrig trodde han skulle se – Vancouver, Gdansk och Moldavien. Härnäst planeras en resa till Paris för att besöka en tidigare kvinnlig student från Danderyd.
– Det känns på något vis som man är omtyckt. Uthyrandet har gett så mycket, inte bara pengar, säger Hans.
Vi bläddrar genom pärmar med gamla hyreskontrakt och Hans pekar ut både bra och dåliga erfarenheter – hyresgäster som vägrat rengöra duschen, spottat i vasken, inte betalat hyran och haft egna inneboenden på rummet. För att undvika bråk och otrevligheter är det därför avgörande att använda sitt sunda förnuft vid urvalet. nbsp;
– Då är det är trevligare med tjejer, det är lite mer ordning på dem än pojkar, säger Hans och frågar om jag inte vill ha ett till wienerbröd.