Det våras för cykelmek

Liksom när ögonen vänjer sig vid mörker går det efter hand att urskönja ett tydligt system i kaoset. Var sak har sin plats här i Ungdomens hus källare där cykelverkstaden Kabyssen håller till, något annat skulle vara ohållbart inser man snabbt. Från golv till tak hänger, står och ligger cykelramar, hjul, stänkskärmar och allsköns verktyg som behövs för att gratis fixa allt från pyspunka till trasiga pedaler.
– Men en del tror att det är ett självplocklager, som på Ikea, säger Magnus Samuelsson som driver Kabyssen tillsammans med doktoranden Steffen Wiers.
Äldre delar kan man förvisso få när man går dit för att fixa sin trasiga cykel, men de nya delarna som verkstaden köper in måste man betala för. Men framför allt tillhandahåller Kabyssen de verktyg och den hjälp som behövs för att man ska kunna laga sin cykel själv.
– De flesta problem kan man fixa med vanliga verktyg som många har hemma, berättar Jakob Andrén, civilingenjörsstudent och cykelentusiast.
Han lägger upp några av verkstadens mest använda verktyg på bordet; skiftnyckel, blocknyckel, insexnyckel och däckjärn i plast (för att ta av cykeldäcket när man lagar slangen). Därtill kan ett reparationskit för punktering komma väl till pass.
– En del studenter har knappt några verktyg alls hemma, i synnerhet internationella studenter som bara är här i någon termin, så då är det praktiskt att de kan komma hit och låna dem, säger Steffen Wiers.
Och det är i huvudsak studenter som besöker Kabyssen. Magnus Samuelsson uppskattar att bortåt 90-95 procent av alla besökare är universitetsstuderande. Han brukar till och med kalla extra skamfilade cyklar för studentcyklar.
– … eller zombiecyklar. Sådana som för mer oljud än fungerar, säger han.
Vissa av de som kommer in med sin cykel använder exempelvis ”manuell fotbroms”, det vill säga att de bromsar genom att sätta fötterna i backen då varken cykelns fot- eller handbroms fungerar. De vanligaste problemen folk uppsöker Kabyssen för är dock punktering och problem med växlar.
– Alla kan fixa en punka, menar Jakob Andrén.
Men de upplever att folk i gemen är lite fega med att plocka fram verktygslådan när det kommer till just cykeln.
– Det är ingen större skillnad på att dra åt en lös mutter på cykeln och att skruva fast en hylla, säger Magnus Samuelsson.
Jag föreslår att skillnaden kanske ligger i att en felaktigt lagad cykel kan vara livsfarlig när man susar nedför Carolina-backen medan en feluppskruvad hylla på sin höjd leder till att hyllan går sönder. Men just därför, menar de, kan man komma till Kabyssen för att få hjälp, eller lämna in till en reparatör som kan fixa det för en billig penning.
När det kommer till frågan hur man undviker att få sin cykel stulen är svaret enkelt och egentligen givet:
– Man ska ha ett ordentligt jävla lås som skrämmer bort bultsaxnisse. Gärna av metall. Inte ett från macken för 19,90 som man kan klippa upp med en nagelsax, säger Magnus Samuelsson.
Och nu på vintern ska man vara extra noga med att olja sitt lås så att det inte fryser igen och rostar när temperaturen kryper uppåt.

Jag lyfter in min lila-vita Crescent-cykel som jag fått från min kusin för 100 år sedan. Sadeln är trasig, styret skevt, växlarna hoppar och kedjan – som jag mig veterligen aldrig har smort – lever ett eget liv. Jag ursäktar mitt dåliga underhåll när Magnus Samuelsson skruvar upp cykeln på ett ställ. Nu är det upp till bevis – kan vem som helst fixa sin cykel med lite hjälp och tillgång till rätt verktyg?
Först ut är växelreglaget som tydligen är utslitet. Bort med det och på med ett nygammalt som Magnus hämtar i en låda. Ganska enkelt, med lite expertis nära till hands. Styret, det rostiga och sneda som jag inte för mitt liv lyckats justera, hamnar på rätt plats med hjälp av vad jag skulle kalla en stor insexnyckel (men ta inte mitt ord på det). En mutter får ett nytt hem på framhjulets nav där jag inte lagt märke till att den gamla flytt skeppet och Jakob Andrén hjälper mig att olja kedjan.
Jag gjorde det Jag fixade min cykel själv. Eller i alla fall nästan.
På hemvägen cyklar jag som en gud.