Foto: Helena BjurbomJuriststudenten Gabriella Lysholm (t.v), här tillsammans med hästen Major, blev väldigt glad när hon fick veta att hon tilldelats ridstipendium av Uppsala universitet. Tack vare stipendiet har hon under hösten fått rida lektion två gånger i veckan på Akademistallet. Till höger i bild hittar vi socionomstudenten Linda Taxén, hästen Dino och stipendiaten Hilda Andersson.

Hästkrafter sedan 1663

Uppsala universitets ridundervisning är den näst äldsta i världen och startade redan 1663. Sedan början av 1800-talet har universitetet delat ut ridstipendier som gör det möjligt för studenter att hitta tillbaka till ett intresse, delta i tvärvetenskapliga möten och sist men inte minst, hantera hästkrafter.

Foto: Helena BjurbomLäkarstudenten Malin Lundmark med hästen Liane.

Foto: Helena BjurbomInspector equantidi, Marianne Andersson, som själv var stipendiat på 80-talet men som nu sköter ekonomin vid ridinstitutionenen.

Foto: Helena BjurbomUppställda på medellinjen – dags för lektion.

Foto: Helena BjurbomTrav. Malin Lundmark på hästen Liane.

Det är en torsdag i oktober, regnet står som spön i backen och knallgula löv håller fortfarande ett löst grepp om träden. Det enda som påminner om att grusvägen jag går på inte ligger mitt ute i ingenstans är väg 55 som dånar en bit bort och ljuset från Stenhagens centrums butiksskyltar. Två hästar med leriga täcken nafsar varandra i manen i en hage en bit bort och lite längre fram syns ett ridande ekipage i full mundering komma lunkandes. Destinationen verkar närma sig. Och det stämmer, runt kröken breder Akademistallets stallområde ut sig.

I stalldörren står Marianne Andersson, inspector equantidi på Uppsala universitet – en titel som innebär att hon ansvarar för ekonomin vid ridinstitutionen och sköter kontakten mellan anställda och studenter som är intresserade av ridsport På plats finns även akademistallmästare Karin Agenäs, som ansvarar för kontakt mellan Uppsala universitet och akademistallet samt håller i ridundervisningen för ridstipendiaterna. Tillsammans tar de ett viktigt beslut varje termin – vilka tio studenter som under 16 veckor ska få två ridlektioner i veckan, vilka som ska bli tilldelade ridstipendiet. Men hur går egentligen urvalet till? 

– Studiemeriter är det främsta, det blir inget ridstipendium om man inte har varit inskriven i åtminstone ett år, det ska vara duktiga studenter. De här läser i genomsnitt 25-33 poäng per termin, sedan ska de vara hyfsade ryttare också, säger Marianne Andersson. 

Nytt sedan ett par år tillbaka är att två stipendier delas ut till studenter som inte har stor ridvana, vilket gör det möjligt för fler att söka. På torsdagar rider alla stipendiater oavsett ridvana tillsammans. Den andra lektionen är de indelade i olika grupper baserat på nivå.

– En del av stipendiaterna är mer regelbundna ryttare medan andra inte ridit på ett par år. Stipendiet ger en möjlighet för de som haft ett längre uppehåll att få en välbehövlig uppborstning av kunskaperna och på så sätt komma tillbaka till sitt intresse, säger Marianne Andersson.   

När man flyttar till en ny stad och börjar studera på heltid kan det vara svårt att få ihop vardagen med ett tidskrävande intresse. Det gör i sin tur att många tar ett uppehåll från ridsporten. Stipendiet syftar till att hjälpa studenterna att hitta tillbaka.

– Jag minns själv hur värdefullt det var för mig när jag var stipendiat i början av 80-talet. Det ger en ekonomisk förutsättning, men innebär framförallt gemenskap, nytta och nöje. Stipendiaten träffar likasinnade som delar samma intresse, personer som man kanske inte skulle träffat annars. I år är de enda fakulteterna som inte är representerade teologi och farmaci, annars är det stor spridning på stipendiaterna – snacka om tvärvetenskapligt, säger Marianne Andersson.

Ridundervisningen vid Uppsala universitet har varit ett av de övningsämnen som adelsmännen skulle kunna behärska och sträcker sig så långt tillbaka som år 1663. Det gör det till den näst äldsta organiserade ridundervisningen i världen, efter spanska hovridskolan i Wien. Hästen var dessutom det huvudsakliga transportmedlet, det var därmed nödvändigt att inneha ridkunskaper.
 
– Historiskt sett har ridningen varit en överlevnadsfråga, berättar Karin Agenäs

Sedan 1815 har Uppsala universitet delat ut stipendier för ridundervisning och traditionen håller ännu i sig. I stallet träffar jag två av höstterminens stipendiater. Malin Lundmark som studerar termin 11 på läkarprogrammet, och Gabriella Lysholm som läser termin 6 på juristprogrammet. Stipendiaterna skiljer sig åt i både ridkunskaper, studieinriktning och bakgrund, men de möts allihopa i det gemensamma – kärleken till hästarna och ridsporten.

– Det kändes som att vinna på lotto! Även om det inte handlar om tur, man förtjänar ju det, men det var oväntat och väldigt roligt, säger Gabriella Lysholm.

– Jag har känt till stipendiet ett tag och har sökt det ett par gånger. Jag går min sista termin nu så det var sista chansen att söka, och så fick jag det! Det kändes fantastiskt, säger Malin Lundmark. 

Timmarna försvinner lätt i stallet men trots det är det ingen som nämner stress, snarare att det är skönt att släppa vardagen för en eftermiddag i stallet. Förutom ridningen är Gabriella Lysholm engagerad i Smålands nation och Malin Lundmark vindsurfar, seglar och åker längdskidor. Trots krävande studier och fullspäckade scheman menar de att tiden i stallet snarast bidrar till att effektivisera den övriga tiden på dygnet.

– Ridning handlar mycket om disciplin, man lär sig att planera och strukturera upp sin tid, säger Malin Lundmark.
 
– Jag har upptäckt att man anpassar sig. Planerar man in mycket att göra så måste man vara effektiv. Det man förlorar i tid vinner man i energi, glädje, motivation och effektivitet, säger Gabriella Lysholm.

På plats är även före detta ridstipendiaten Linda Taxén. Hon studerar sista terminen till socionom och är ordförande för Upsala akademiska ridklubb, UARK – en förening för hästintresserade studenter där både nybörjare och erfarna tävlingsryttare är med. Det är intresset för hästar som är det viktiga, inte hur mycket erfarenhet man har.

– Det är varierande vilka som kommer, alla är välkomna, säger Linda Taxén.
 
Tillsammans med styrelsen planerar Linda Taxén olika aktiviteter för medlemmarna så som spelkvällar i stallet, klubbtävlingar i hoppning och dressyr, pubkvällar på nationerna, en Hubertussittning varje höst och kortkurser.

 – Kortkurserna är perfekta för de som kanske inte har möjlighet eller tid att rida regelbundet en hel termin. Att gå en kortkurs kostar 800 kronor och då rider man en gång i veckan under totalt fyra veckor. Det möjliggör för fler studenter att rida som kanske inte kan binda upp sig eller vill prova på att rida, berättar Linda Taxén.

Att det ska vara stundentanpassat är centralt för UARK. Inte nog med att ridsport är tidskrävande, det är också en dyr fritidsaktivitet. Att ha en egen häst kräver utrustning, stallplats och foder – långsiktiga och stora kostnader, speciellt för en student.

– Det just det som är bra med studentridsport för det gör det möjligt för studenter som inte kan fortsätta ha egen häst men ändå vill rida regelbundet, till exempel genom ridstipendierna eller kortkurserna. Om man vill satsa på att tävla på högre nivå så det finns det möjlighet till det också, varje år åker vi till student-SM, och det är ett ganska speciellt upplägg.  

I student-SM tävlar universiteten mellan varandra i hoppning och dressyr. Varje universitet skickar ryttare som ska tävla, men inga hästar. Arrangörsföreningen bistår med tävlingshästar och genom lottning avgörs vilken ryttare som ska rida vilken häst. Därefter värms hästarna upp av funktionärer och först efter det får ryttarna som ska tävla bekanta sig med hästen de ska rida – i fem minuter. Efter det är dags att ge sig in på tävlingsbanan.

– Det är det som så häftigt, det handlar mycket om att kunna rida alla sorters hästar, och att alla har samma förutsättningar. Du behöver i princip bara ha med dig stövlar och hjälm, säger Linda Taxén.

Det är dags för stipendiaterna att grabba hjälm och stövlar. Klockan är strax efter fyra och hästarna ska göras iordning inför eftermiddagens lektion. Den knallgula stallkatten Lingon ligger ihopkrupen i sadelkammaren bland prydliga rader sadlar och välputsade träns. Småprat hörs från boxarna samtidigt som spännen knäpps, sadelgjordar spänns och stigläder mäts ut. Det är en förväntansfull stämning i luften och man förstår att de här timmarna, de är näst intill heliga.