Samma ursprung men ändå främmande

I enmansföreställningen Abraham/Ibrahim låter skådespelaren Peter Bergared Koranen och Bibeln följas åt, komplettera och fördjupa varandra. "Peter Bergared kan sin sak och även om han ibland hänfaller åt lite väl enkla ordvitsar och populärkulturella associationer så är uppmärksamheten helt riktad på honom och på det liv han lyckas ge historien ", skriver Johannes Borgegård.

Abraham/Ibrahim
Upsala stadsteater
Idé och manus: Peter Bergared och Juan Rodriguez
Regi: Juan Rodriguez
Medverkande: Peter Bergared

Böckerna är sammanflätade. Koranen och Bibeln är fysikt sammanflätade när Peter Bergared håller upp dem. Böckerna följer varandra, de berättar delvis samma historia, de kompletterar och fördjupar varandra och Bergared låter dem göra det. I enmansföreställningen gör han ingen skillnad i källa eller ursprung. För Bergared är det två böcker om Gud och människor som mött Gud. Böcker som påverkat oss människor under tusentals år och som kommer att fortsätta göra det länge än.
Där står han, ensam med en städvagn på scen, men med sig har han en historia som engagerat kristna, muslimer och judar i tusentals år - berättelsen om Abraham/Ibrahim och hans liv som Profet, far och stamfader.
Snart är publiken fångad och berättelsen får liv genom enkla gester, små glidningar i rösten och stundtals stora åthävor. Peter Bergared kan sin sak och även om han ibland hänfaller åt lite väl enkla ordvitsar och populärkulturella associationer så är uppmärksamheten helt riktad på honom och på det liv han lyckas ge historien om mannen som satte sig upp mot makten, förvisades och som skapade ett liv tillsammans med sin hustru Sara, den unga vackra Hagar, sönerna Isak och Ismael, och Gud.
Sammanflätningen av böckerna och berättelserna gör historien fylligare och intressantare än bara Bibelns eller Koranens texter om Abraham/Ibrahim. Det är lätt att gripas av historiens kraft och av att den har så mycket att säga oss även idag. Halvbrödernas kärlek till varandra, familjens behov av att hålla samman och sökandet efter mening och en egen plats i livet.
Peter Bergareds gestaltning är naturligtvis kompletterad med ytterligare stoff som, vilket han själv påpekar, står mellan raderna och han kan inte låta bli att lägga till en poetisk touch: De båda halvbröderna Isak och Ismael träffas i pjäsen en sista gång. När de ses bjuder de varandra frid och önskar att den andre kommer och hälsar på. Du är alltid välkommen till mig. Bergared ställer frågan om varför det hänt så få gånger under historien. Samma familj, samma ursprung, men ändå så främmande för varandra - treenigheten - judar, muslimer och kristna.