Foto: Micke SandströmMagnus Krepper och ensemblen i Uppsala stadsteaters "Det sjunde inseglet".

Mäktig korsning mellan Bergman och Bounce

Foto: Micke Sandström Charlotta Öfverholm och Magnus Krepper i dansduell.

Till skillnad från filmversionen av Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” som utspelar sig under det pestdrabbade 1300-talet så äger Uppsala stadsteaters tappning rum i en nära framtid där man får följa krigaren Antonius Block, en man som gett upp hoppet om livet. Han rör sig i en dystopisk värld där en epidemi härjar och hälften av befolkningen dött. Allt tycks meningslöst. Men när turen väl kommit till honom att hämtas av döden så vänder hans tankegångar och Block ber om uppskov, han vill leva lite till. Han lyckas få sitt uppskov och reser riket runt för att försöka hitta någon mening med sin existens.

Det är regissören Hugo Hansén och danskoreografen Fredrik ”Benke” Rydman, känd från dansgruppen Bounce, som står bakom detta mastodontprojekt som just nu visas på Uppsala stadsteater. Att det är en storsatsning tycks omöjligt att bortse från så fort showen drar igång, då scenen är fullastad av skådespelare i ständig rörelse och mäktig scenografi.

Uppsättningen är alltså en blandning av skådespel och dans, där skådespelarna rör sig i koreograferade rörelser på scen. Det är en kombination av Bergman och Bounce. Den här korsningen tar sig uttryck bland annat i den klassiska duellen mellan Block och Döden, som i teaterframträdandet är en ”dance-off” istället för schackparti. Det hela fungerar mycket väl och det är främst Charlotta Öfverholms skådespel som en blond, dansande död som dröjer sig kvar i åskådarens sinne.

Sammantaget så är det en mycket mörk och mäktig teaterupplevelse, men den är också svår att sätta fingret på. Det är nog med denna föreställning som med så mycket annan konst, att den som säger sig förstå sig på ”Det sjunde inseglet” förstår sig nog egentligen inte alls på ”Det sjunde inseglet”.