Annons

Du gillar väl bara tjejböcker?


Detta avskyvärda, att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna skrev Victoria Benedictsson under sent 1800-tal. Mer än hundra år senare frågar jag en man i övre medelåldern om han vill ha boktips. Han svarar: ”Nej, jag tror inte du kan hjälpa en beläst herre i min ålder. Du gillar väl bara tjejböcker?”.

Jag önskar att jag haft en bra comeback. Något lugnt, värdigt, men ändå giftigt om hur mycket han missar om enbart författare med penis kvalar in på hans bokhylla. Eller om jag åtminstone haft ett exemplar av Ett eget rum av Virginia wolf nära till hands. Istället stod jag bara där och gapade. Och samtidigt som jag kokade av ilska, samtidigt som jag ville försvara den litterära kvaliteten hos så kallade ”tjejböcker” (vad nu det är), så ville jag också berätta för honom att de böcker jag gillar minsann är jäääävligt maskulina. Att jag gillar machoförfattare som Cormac McCarthy och Joseph Boyden. Att jag inte pallade läsa ut Marian Keyes senaste bok. Att jag är ganska svalt inställd till relationsromaner. På något plan har jag alltså själv köpt den här föreställningen om att kvalitetslitteratur är litteratur av män om män för män. Och jag har ett pinsamt behov att ständigt tala om för män att jag gillar ”manlig” litteratur.

Ett tag var jag intresserad av en kille med betydligt mer kulturellt kapital än jag själv. Vi pratade ofta om litteratur, vilket för mig kändes som att sitta på ett seminarium där jag inte läst boken innan. Han var kanske inte riktigt Kafka i rockfickan-typen, men inte långt därifrån. Jag såg honom en gång på en fest ta ut David Nicholls En dag (som jag själv älskar) ur värdinnans bokhylla för att sedan ställa tillbaka den med ett hånleende. Läsning för honom verkade inte handla om lust så mycket som att beta av så många litterära klassiker som möjligt. Han besvarade min förvåning över att han inte läst Millenium-trilogin med orden ”livet är för kort för dåliga böcker” (ett citat jag senare insåg att han hade snott ordagrant från James Joyce).

En gång när han var hemma hos mig imponerades han av en bok jag just läst ut som låg kvar på nattduksbordet. Han frågade om han fick låna den. Jag minns att jag kände mig enormt smickrad – tänk att just han ville låna en bok av lilla mig Idag händer det att jag får förfrågningar om boktips från mina klasskompisar, tjejer som pluggat litteraturvetenskap och är minst lika belästa som den här snubben. Jag tycker givetvis det är roligt, men upplever ändå inte samma triumfatoriska känsla som när mitt span ville låna den där boken på mitt nattduksbord. Nu försöker jag förvisso inte få ligga med mina klasskompisar, men ändå – hur tragiskt är det inte hur högt jag värderar mäns åsikter om min läsning? Att det ständigt är från dem jag söker bekräftelse? Att jag i den här krönikan har nämnt sex manliga författare men bara tre kvinnliga? Det är visst inte bara den belästa herren i övre medelåldern som behöver läsa Ett eget rum. nbsp;


Annons

Annons

Veckans topp 3

Bästa tjejböckerna för hen, hon och han:

1. Liv Strömquist, Prins Charles känsla

2. Nina Burton, Kvinnostaden

3. Dorothy Parker, Collected Stories

Har du en fråga till Bibblotisdag? nbsp;Mejla webbred@ergo.us.uu.se så får du svar från biblioteksstudenterna

Läs mer

2015-06-02 14:09
Det här blir läsårets sista krönika från oss på Bibblotisdag – ditt hundöra bland hyllorna. Det är inte helt utan vemod…
2015-05-26 11:52
I år är det nio år sedan jag tog studenten. Då hade jag ingen aning om vad jag ville bli, bara att jag inte ville börja…
2015-05-19 14:24
Läsarfråga: Förekommer det många bokstölder på biblioteken? /Christoffer