Annons

Universitetsdirektörens våta dröm


Strax före påsk lade regeringen den sedan länge väntade autonomipropositionen. Retoriken säger att universiteten bör bli mer självständiga från staten, att universitetet ska vara samhällets kritiska spegel, att universiteten ska vara fria att forska och undervisa om vad de vill och att studenterna ska ha friheten att läsa sig vad de vill. Det kritiska tänkandet ska frodas.
Staten styr universiteten genom tre instrument, finansmakten, regleringsmakten och utnämningsmakten. Att göra universiteten finansiellt autonoma är uteslutet. Vill man öka den akademiska autonomin har regeringen alltså två parametrar till sitt förfogande, regleringsmakten och utnämningsmakten.
Det instrument som varit mest kontroversiellt har varit utnämningsmakten. Ända in på 90-talet utsåg regeringen ytterst professorerna vilka förordnades med ‘kunglig fullmakt’. På senare år har kontroversen främst handlat om universitetsstyrelsernas sammansättning. Sedan 1988 tillsätter regeringen majoriteten i dessa. Teoretiskt skulle det vara möjligt att bemanna universitetsstyrelserna med regeringstrogna kadrar som kräver politiskt korrekt forskning.
I vänsterretoriken har det framställts som att dessa externa ledamöter företräder ‘allmänintresset’, i den borgerliga retoriken har påståtts att universiteten politiserats. Båda dessa påståenden är närmast nys, politiska myter, som odlats i retorik utanför universiteten. Den främsta effekten har i verkligheten blivit att de föredragandes makt stärkts enormt. Den har stärkts på bekostnad av institutioner och fakulteter.

Universitetens centralförvaltningar
har således blivit mäktigare och allt mer välgödda. Man föreställer sig att universitetsbyråkratins syfte är att betjäna forskningen och utbildningen. Men idag kan enskilda tjänstemän ha ett mycket större inflytande än de disputerade forskarna.
Logiken talar alltså mycket starkt för att staten borde avhända sig utnämningsmakten och styra universiteten genom anslag och regleringar. Istället gör man nu tvärtom Man säger sig avreglera universiteten genom att avskaffa stora delar av högskoleförordningen. Samtidigt som regeringen ska fortsätta att utnämna rektor och universitetsstyrelse.
Det förslag som ligger på riksdagens bord kan närmast betecknas som en universitetsdirektörs våta dröm. Förebärande att högskolorna ska ha frihet att organisera sin verksamhet efter eget gottfinnande försvagar man nämligen de kollegiala organen, genom att ta bort dem ur högskoleförordningen. Att föreskriva att det ska finnas fakultetsnämnder och kollegialt beslutsfattande vore nämligen, enligt den som hållit i pennan, otillständig politisk klåfingrighet.
Däremot är det uppenbarligen inte politisk klåfingrighet, att regeringen även framgent ska utse såväl rektor (efter ”hörande” av personal och studenter) som majoriteten av ledamöterna i universitetsstyrelserna. I en fri högskola skulle de snarare väljas kollegialt av lärare och studenter.
Kritiken har inte låtit vänta på sig. Universitetskanslern Anders Flodström hävdar att det inte blir någon ökad frihet: “Istället verkar den här reformens främsta funktion vara att med hacka och spade ta död på den kollegiala beslutsmodellen. De föreslagna reformerna kommer inte att minska det statliga inflytandet över lärosätena, snarare kommer det att göra statssekreteraren till universitetsdirektör för hela Sverige.”
Anna Götlind, ordförande för Universitetslärarna säger: Regeringen talar om frihet, men därmed avses inte det för alla universitetslärare så grundläggande begreppet akademisk frihet utan frihet för universitetsdirektörerna och högskoleledningarna.

Dagens Nyheter är på ledarplats utomordentligt kritisk mot att ‘kollegialt beslutsfattande’ tas bort ur förordningen. Det är ingen detaljreglering, skiver tidningen, utan en grundbult i den akademiska friheten: universiteten som en självstyrande republik av intellektuella.
Förklaringen till att det blivit så tokigt kan närmast sökas i att statssekreteraren som uppenbarligen hållit i pennan är just universitetsdirektör. Någon ökad akademisk frihet blir det knappast Om inte de borgerliga riksdagsledamöterna genomskådar retoriken och fronderar. Frågan inställer sig om de som lojala mulor kommer att transportera förslaget ograverat till riksdagsbeslut? nbsp;


Annons

Annons

Läs mer

2023-05-25 14:59
Det är mycket som tar slut i maj, mycket mer än i december. Men det smyger sig på mer så här års. Skymt bakom grönska…
2023-05-11 15:38
Våren kom tillslut och solen skiner här i den lilla fickan mellan valborg och vårbal, den gyllene tiden när allt är…
2023-04-20 09:17
I nya kolumnen "Chefredaktören har ordet" kommenterar Lovisa Sjöström Johansson på samtidsfenomen och aktualiteter i…