Annons
Anna (Noomi Rapace) får in ljudet från en annan babycall och hör ett barn bli misshandlat i filmen ”Babycall”.
Foto: SF

Babycall


Regi: Pål Sletaune
Premiär 18 maj på SF Bio.
EEE

nbsp;

Anna, som spelas av Noomi Rapace, och hennes 8-åriga son Anders flyttar in i ett nytt hus. De har varit med om något av det värsta som kan hända, en man och pappa som misshandlar. De har nu fått en hemlig adress och allt ska bli lugnt igen. Men för Anna är det omöjligt att släppa oron att det ska hända igen. Hon vill inte låta Anders gå i skolan och köper en babycall för att hålla koll på honom även under natten. Snart börjar märkliga saker hända. Anna får in signaler från en annan babycall och hör ljuden av ett barn som misshandlas. Samtidigt möter Anna den snälla och oförargliga elektroniksäljaren Helge.

”Babycall” är en svensk-norsk film som utspelar sig i Norge. Det svenska inslaget utgörs av Noomi Rapace som minst sagt blivit ett stort namn i filmvärlden. Rollen som Lisbeth Salander blev verkligen en språngbräda. Oavsett om Rapace spelar i ”Män som hatar kvinnor” eller i ”Svinalängorna” känns skådespeleriet igen. Hon har utan tvekan begränsningar som skådespelare och ibland undrar man om hon bara har ett enda ansiktsuttryck. Nu har vi sett det några gånger, men det är trots begränsningarna svårt att inte gilla det. Hon funkar verkligen utmärkt i den här typen av roller, när hon spelar personer som varit med om hemska saker och är känslomässigt avtrubbade. I det facket tror jag inte att vi har någon bättre i Sverige just nu. nbsp;

Det är svårt att inte dras med i ”Babycall”. Den har ett direkt tilltal och blir omedelbart spännande. Filmens kusliga stämning finns där redan från början och förstärks hela tiden ju längre in i historien man kommer. Det är lite svårt att genrebestämma den här filmen. I grunden är det ett psykologiskt drama. Men den har tydliga inslag av thriller och skräckfilm, särskilt de delar som är lite mer spöklika. Ganska snart börjar filmen spela med gränsen mellan fantasi och verklighet. Det hela blir många gånger riktigt raffinerat. Som åskådare blir det svårt att veta vad man ser, precis som det är för huvudpersonen. Vad är verkligt och vad är bara en synvilla?

”Babycall” är en bra film, men det krångliga berättandet som ibland känns lite osäkert hanterat gör att filmen inte når några riktiga höjder. Det känns nästan som att regissören inte är helt klar över sin egen berättelse. Till slut blir det för många vändningar och lite oklarheter om vad som egentligen är sant. Några mindre lyckade scener gör att filmen mot slutet blir lite inkonsekvent vilket drar ner helhetsintrycket avsevärt.

nbsp;

nbsp;


Annons

Annons

Läs mer

2023-01-13 15:27
Som student på ett av Sveriges största universitet är det lätt att känna sig osynlig. Vill man synas gäller det att…
2022-11-20 16:46
Det här är en recension. Åsikterna som framförs är skribentens egna. Boy from Heaven inleds med att fiskarsonen Adam…
2022-05-23 16:20
"Fabian – Berättelsen om en moralist" Regi: Dominik Graf Fyrisbiografen