Annons
Annons
Filmen innehåller ett dynamiskt spel mellan snabba klipp från rösträttsrörelsens offentliga aktioner och stilla scenerier från den ofta miserabla vardagstillvaro som dess medlemmar genomlevde.

Renodlat proletärt


Suffragette
Regi: Sarah Gavron
Royal
EEEE

Att i rörlig bild gestalta motstånd mot förtryck har inte sällan varit en historiserande praktik. Här har naturligtvis funnits vinster att göra för makten. När saker blivit bättre i samhället är det tacksamt att skildra hur dåliga de en gång var, samtidigt som heroiska handlingar kan lyftas fram. Sovjetisk film kom snart efter revolutionen att bestå i glödande propagandanummer om proletariatets kamp. När den svenska arbetarrörelsen ville skildra kampen mot statareländet på bio, skedde det lämpligt nog några år efter reformeringen av lantarbetarnas situation. nbsp; nbsp;

En historisk film säger ofta lika mycket om den tid den produceras i som om den tid som skildras. Just detta faktum kan å andra sidan aktualisera en motsatt funktion. Istället för att hylla den makt som sopat undan förtrycket kan skildringen av gårdagens kamp spegla samtida orättfärdigheter. När brittiska Suffragette skildrar rösträttskampen tycks det snarare som den senare funktionen aktualiseras.

Kanske är det en kvalitetsfråga. För berättelsen om hur tvätterskan Maud Watts (Carey Mulligan) successivt blir medvetens om de orättvisor som styrt hennes liv är inte bara en påfallande saklig och osentimental skildring av det tidiga 1900-talets brittiska rösträttskamp. Det är också en väldigt bra film. Genom ett dynamiskt spel mellan snabba klipp från rösträttsrörelsens offentliga aktioner och stilla scenerier från den ofta miserabla vardagstillvaro som dess medlemmar genomlevde, överbryggar Suffragette klyftan mellan den lilla och den stora historien.

Till den stora historien hör inte bara attentaten och demonstrationerna utan också rörelsens hyllade galjonsfigur Emmeline Pankhurst, här gestaltad av Meryl Streep i några korta scener. Men fokus ligger på Maud och på hennes arbetskamrater, och på den orimliga bördan i att manifestera sin ökande övertygelse om kampens berättigande i en omgivning vars maktstrukturer bygger på att sakernas tillstånd ses som naturgivet.

Där den aktuella svensk teveserien Fröken Frimans krig nyligen skildrat samma kamp utifrån det småborgerliga entreprenörskapet, är perspektivet här mer renodlat proletärt. Kanske speglar det skillnaden mellan den svenska och brittiska rösträttskampen – mellan liberal fredlighet och radikal brutalitet. En snäll teveserie respektive en brutal film. Således två olika sätt att manifestera hur långt vi kommit sedan dess, och hur det gick till?

Men en annan fråga smyger fram. Är närvaron av det tidiga 1900-talets rösträttsfråga i ett par samtida filmberättelser en slump? Eller svarar en film som Suffragette mot en samtida oro kring demokrati och medbestämmande? Den frågan låter sig inte besvaras här. Men i båda fallen finns – trots den avgrundslika skillnaden i temperament – en tydlig fokus på den lilla historien. Särskilt Suffragette visar hur denna lilla historia alltid är sammanvävd med den större, ibland kan framstå som minst lika viktig, och kanske till och med kan tyckas rymma orsaker till de stora händelserna.


Annons

Annons

Läs mer

2019-11-28 11:41
Om det oändliga Regi: Roy Andersson Fyrisbiografen
2019-11-22 13:19
På måndag börjar Uppsala Internationella Kortfilmfestival, där över 300 filmer från olika länder och i olika kategorier…
2019-10-29 14:12
Unge Ahmed Regi: Jean-Pierre & Luc Dardenne Royal