Annons

De perfekta offren får ingen chans


Många personer med utvecklingsstörning som skulle klara ett vanligt jobb får aldrig chansen. Det menar sociologen Terje Olsen i en ny avhandling.

I en serie fältstudier har Terje Olsen undersökt hur utvecklingsstörda i Norge själva upplever sina arbeten. När han sorterade materialet från intervjuer och deltagande observationer slogs han av att historierna var strukturerade på vissa bestämda sätt. En av de nyckelberättelser som växte fram kallar han arbetet som självutveckling.
- En kvinna jag mötte hade svårt att behärska sitt humör, och hade tvingats lämna sina tidigare arbetsplatser på grund av sitt utagerande beteende. Hon trivdes väldigt bra på sitt nuvarande jobb och ville absolut inte förlora det. Därför hade hon satt upp en lapp i sitt klädskåp där det stod: Jag måste vara snäll Jag måste behärska mig , för att påminna sig själv. Varje dag skrev hon upp i sin anteckningsbok vad hon producerat i sitt arbete som sömmerska. Sedan summerade hon sin produktion för varje vecka, månad och år.
Arbetet som adelsmärke, som nytta för andra, som tidsfördriv och som ett tillfälle att umgås är andra exempel på nyckelberättelser. Men det finns också en mörkare historia. Terje Olsen kallar den arbetet som stigma och illustrerar med ett exempel från en av sina informanter:
- Han har ett ganska litet funktionshinder, producerar mycket på sitt arbete och har normala vänner med vanliga jobb. Han berättade att han hade gått arbetslös väldigt länge och kände att han måste ha något att göra. Det enda erbjudande han fick var i en skyddad verksamhet. När jag berättade det för mina vänner förstod de att jag var galen, sade han.
Detta är också den historia som de ansvariga på kommuner och arbetsmarknadsmyndigheter inte vill höra.
- Utvecklingsstörda är ju de perfekta offren. I motsats till exempelvis narkomaner har de ingen skuld till sin egen situation. Alla vill visa hur fint de har ordnat för dem och den som visar att allt inte är rosenskimrande blir inte populär.

I början av 1990-talet genomfördes en stor reform av omsorgen för utvecklingsstörda i Norge. En liknande reform skedde också i Sverige, men i Norge var förändringen mer dramatisk.
- Vi flyttade de utvecklingsstörda från institutionerna ut till lokalsamhället på bara några få år, berättar Terje Olsen.
Ambitionen var att integrera de utvecklingsstörda i samhället. En viktig del var att erbjuda dem arbete eller daglig sysselsättning.
- Lönearbetsideologin är väldigt stark i vårt samhälle. Det är så många sociala funktioner som förknippas med positioner i arbetslivet: status, prestige och sociala nätverk.
Utifrån den målsättningen har reformen emellertid varit ganska misslyckad, menar han:
- Det är faktiskt färre utvecklingsstörda som jobbar på vanliga arbetsplatser idag än före reformen. Det rör sig om några få procent.
Åtgärderna speglar en grundläggande tvetydighet, menar han:
- Det har blivit en märklig blandning av arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. De utvecklingsstörda definieras som sjukpensionärer, och pensionen är också viktig för deras ekonomiska trygghet. Samtidigt fungerar den som en sorts lönebidrag: även bland det fåtal som arbetar på vanliga arbetsplatser har väldigt få något som liknar vanliga lönevillkor.

Lärdomen är enligt Terje Olsen att man måste hitta modeller som inte hindrar dem som har de största möjligheterna att komma in i arbetslivet.
- Många av dem önskar sig, kanske mest av allt, ett vanligt arbete. Och några har klarat det; jag har besökt omkring tio personer som har fått anställning på vanliga arbetsplatser. Man kan också tänka sig att man har någon dag i veckan i en avskärmad verksamhet och någon dag på en vanlig arbetsplats, och olika övergångslösningar.
Ansvarsreformen kan dock inte ensam skyllas för misslyckandet med att få in de utvecklingsstörda i arbetslivet, enligt Terje Olsen.
- Arbetsmarknaden har också blivit kallare. Det är helt klart att kompetenssamhället gör det svårare idag än tidigare att hitta den typ av enkla jobb som passar för den här gruppen.
Men hindren är inte oöverstigliga. I Norge finns ett avtal mellan arbetsmarknadens parter och staten om ett mer inkluderande arbetsliv för att stoppa utvecklingen med ökande ohälsotal. Det handlar om att hålla kvar personer som riskerar att slås ut från arbetsmarknaden på grund av fysiska handikapp.
- Vi borde kunna göra samma sak för de utvecklingsstörda. Har man som utgångspunkt att de har en sjukpension som grund går det på de flesta arbetsplatser att hitta arbetsuppgifter som utvecklingsstörda kan klara av och trivas med. Det skulle också vara väldigt nyttigt för alla oss andra.

Terje Olsen försvarade sin avhandling Versjoner av arbeid: Dagaktivitet og arbeid etter avviklingen av institusjonsomsorgen vid Uppsala universitet den 25 februari.


Annons

Annons

Läs mer

2024-03-26 08:41
Uppsala hamnar i biottenskiktet i en ny ranking över de bästa studentstäderna i Sverige 2024, enligt en undersökning av…
2024-03-25 08:45
En man har vid två tillfällen, 5 och 6 mars, ofredat kvinnor sexuellt på campus Engelska parken. Det rapporterar UNT…
2024-03-18 11:10
I januari tillsattes en arbetsgrupp som ska utreda förutsättningarna för att flytta om verksamheten inom Campus Gamla…