Frödingpriset till Liv Strömquist
I sin hundraåriga historia har Gustaf Frödings stipendium förärats poeter, visdiktare, dramatiker och visdiktare, men aldrig tidigare en serietecknare.
– Jag är jätteglad och hedrad att så många har röstat på mig, säger Liv Strömquist när Ergo ringer upp.
För den som ser serier som förströelse kan Liv Strömquists vassa samhällsanalyser i ord och bild bli en överraskning.
– Mina serier handlar mycket om makt. Och då menar jag inte bara politisk makt, utan om strukturer som påverkar sociala relationer i vardagen, berättar hon.
Liv Strömquist har en gedigen studiebakgrund. Mest statsvetenskap och sociologi har det blivit, men faktiskt också en termin litteraturvetenskap vid Uppsala universitet i slutet av 90-talet. Bildningen som lyser igenom i serierna, som är fullspäckade med referenser till olika samhällsteoretiker.
– Det är nog för att jag själv tycker att det är så intressant att läsa teorier. Länge tänkte jag mig att jag skulle få ett akademiskt yrke.
Hon har tecknat sedan barndomen, vid sidan av andra intressen som skrivande och teater. Men det var när hon som 23-årig student började hon göra det egna fanzinet ”Rikedomen” som karriären tog fart.
– Jag tecknade mest för mig själv och mina vänner. Men en kompis till en kompis gav ett ex till en bekant som jobbade på DN. Sedan ringde de från DN:s bilaga På Stan och undrade om jag ville börja teckna för dem. Det var mitt första jobb. Hade de inte hört av sig hade jag nog inte tagit något eget initiativ.
Samtidigt fortsatte hon att göra sitt eget fanzine, med en stadigt växande läsekrets. Tio är senare är hon en av landets mest erkända serietecknare, har gett ut flera egna seriealbum och publicerats i en rad tidningar och tidskrifter.
Har du några råd till studenter med kreativa intressen? Vad ska man tänka på?
– Producera mycket, inte censurera sig själv för mycket och inte kräva av sig själv att det man gör ska vara bra från början. Om man fortsätter blir det bra till sist.
Årets Frödingstipendiat har faktiskt en särskild relation till Gustaf Fröding. I hennes senaste album, där hon utser ”våra allra mest älskade torskar”, har den värmländske skalden en given plats. Att Fröding besökte prostituerade är allmänt omvittnat, och han diktade själv om sina erfarenheter i dessa berömda, sorgsna rader: ”Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få. Sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.” Fast egentligen handlar det inte om någon uppgörelse med Gustaf Fröding som person, utan med den innebörd som hans sexköpande har fått i det allmänna medvetandet, berättar Liv Strömquist.
– Man har sett det som att det var synd om Fröding som var tvungen att gå till prostituerade. Jag saknar en beskrivning ur kvinnornas synvinkel.
nbsp;
