1000 ögon – Hrafnir
Uppsala som kuliss för en skräckberättelse? Perfekt. Här finns ett avlägset, närmast mytiskt förflutet ständigt närvarande. Om man inte hittar det paranormala i Domkyrkans, Slottets och Carolina Redivivas mörka skrymslen, var gör man det då?
Här finns också det motsatta: det tillfälliga, rörliga, opersonliga. Människor som kommer och går från en termin till den nästa. Miljonprogrammens betongklossar i studentområdena. Kort sagt: ett modernitetens tomrum som, sedan John Ajvide Lindqvist skickade in såväl zombier som vampyrer i det, aldrig längre kan känna sig säker bakom sin triviala yta.
Daniel Thollin och Jonas Anderson är två serietecknare som insett stans potential. Nyligen släpptes andra albumet, Hrafnir , i deras skräckserie 1000 ögon . Om första delen, Tupilak , främst bjöd på Carolina Rediviva-mystik så får vi i uppföljaren Domkyrkan och Humanistiskt centrum by night.
Huvudpersonerna är de tre studenterna Edgar, Olof och David. Efter att de i berättelsens inledning bevittnar en person bli påkörd av Upptåget börjar saker hända. Ett grönt monster uppenbarar sig med jämna mellanrum i Edgars blickfång, David blir besatt av en ”uråldrig varelse” och Olof försvinner. Trådarna tycks leda tillbaka till ett mystiskt föremål som Edgar hittat i en lagerlokal i närheten av moskén.
Parallellt med studenternas skräckupplevelser försöker två poliser, Lisa och Erik, luska ut vad som försiggår i de nyupptäckta källarvalven under Domkyrkan. Varje morgon är avspärrningarna brutna...
Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Thollin och Andersson tycks ha fyllt de drygt femtio sidorna av lika många uppslag. Jag får bläddra tillbaka flera gånger för att hitta skogen bland alla monster, mumier, mordiska kråkor, runstenar och fetischer.
Det är likväl njutbart att följa med längs gränderna i ett noirstöpt Uppsala. För det är trots allt staden som är den verkliga huvudpersonen. Mitt i all förvirring står den med skarpa konturer, stolt över sin nya välsittande maskeraddräkt.
Jag väntar med spänning på sista delen. Inte så mycket för berättelsens upplösning som för att se vilka Uppsalamarkörer som ska spökas ut härnäst.
nbsp;
