Dystopisk debut når inte hela vägen fram
Falsksken
Sara Engström
Undrentide förlag
”Klockors klang.” Den annorlunda hälsningsfrasen påminner om en annan framtidsdystopisk roman som handlar om en ny, mörk verklighet där samhället ställts på ända. Men där Margaret Atwoods Gilead, i Tjänarinnans berättelse, är uppbyggt kring religion så är debutanten Sara Engströms Järsele, i debutromanen Falsksken, ett vetenskapens samhälle. Vetenskap och folktro.
Det är ett annorlunda samhälle som målas upp för läsaren. Den ena halvan av narrativet utspelar sig innanför staden Järseles gränser, där vetenskap står högt i kurs och ”den intellektuella eliten”, även kallad forskare i vanlig folkmun, styr. Ju oftare dina vetenskapliga artiklar blivit citerade, desto högre ställning har du i samhället, och desto fler privilegier får du. De outbildade, å andra sidan, kämpar för att överleva veckan ut. Men vetenskapen räcker inte alltid till. Det stora krig som lamslagit det moderna samhället har även slagit ut tekniska fördelar, och människorna i berättelsens parallella andra halva har satt tillit till gammal folktro för att skydda sig mot de dödliga varelser vars territorium de färdas genom utanför stadens gräns.
Sara Engströms roman följer flera karaktärer vars öden flätas samman när staden Järsele plötsligt hotas av ett mörkt öde. Hon slår tidigt klorna i läsaren och leder denne bestämt vidare in i berättelsen. Falsksken är lite som att återvända till samma stuga du besökt varje sommar de senaste sju åren. Till en början är allt som det brukar med var sak på sin plats och en behaglig förutsägbarhet i luften. Men så smyger Sara Engström fram, rycker undan den randiga trasmattan under dina fötter och släcker taklampan ovanför ditt huvud genom att avslöja mörka karaktärsdrag och överraskande vändningar i handlingen. Så ligger du där i mörkret och undrar vad som hände med att var sak har sin plats, och känslan av förutsägbarhet är med ens som bortblåst.
Ändå frammanar inte Falsksken det där lässuget som gör att man omöjligen kan lägga ifrån sig boken innan man nått sista sidan. Den engagerar inte nämnvärt under läsupplevelsen, och etsar sig inte fast i minnet när alla ord är lästa. Potentialen finns där, men Sara Engströms debutbok når inte hela vägen fram.
