Kan maskslem lindra smärta?

I kylrummet står ett litet akvarium innehållandes några stenar och vad som ser ut att vara ett svart snöre. Erik Jacobsson sticker ner en pinne och lyfter upp ”snöret” som börjar röra sig.

– När man tar upp den i en skål och petar på den börjar den utsöndra slem. Därför är det bra att ha en här i akvariet så jag kan mjölka, eller massera fram slem som jag brukar säga, skrattar Erik Jacobsson, doktorand på institutionen för läkemedelskemi.

Långsnöret som den heter på svenska är en slemmask, nemertin, som lever på tio meters djup utanför västkusten, Norge och Storbritannien. Den kan bli drygt femtio meter lång och har därmed Guinness rekord som världens längsta djur. Men det är inte längden som är intressant, utan dess giftiga slem som den utsöndrar för att försvara sig med. Forskarna som fångat masken på västkusten trodde att det rörde sig om samma gift som hos blåsfisken fugu, men då det inte stämde skickade de slemprover till labbet på BMC.

– Vi såg då att det var peptidgifter, små proteinmolekyler bestående aminosyror. Vi isolerade gifterna och kunde sedan ta reda på i vilken sekvens aminosyrorna sitter i, säger Erik Jacobsson.

Tack vare att han fick fram aminosyrasekvensen, har han kunnat återskapa en syntetisk variant av peptiden. Nu återstår att undersöka vilken målmolekyl den fäster till. Förhoppningen är att peptiden ska kunna användas som smärtstillande. Liknande läkemedel som kopierats från djurriket finns nämligen redan på marknaden.

– Det finns en snigel i Australien som är stillasittande och jagar sitt byte genom att skjuta en pil med gift. Från detta gift har man tagit fram ett smärtstillande läkemedel som injiceras i ryggraden och används när opiater inte hjälper.

Till skillnad från opiater där dosen hela tiden måste ökas för att få effekt, utvecklas ingen tolerans för peptidläkemedel. Men än är det långt kvar innan ett eventuellt smärtstillande baserat på långsnöret skulle finnas på marknaden. Den peptid de tagit fram måste testas på ryggradsdjur och sedan måste man lyckas framställa den på ett mer kostnadseffektivt vis. Att ”massera masken” och utvinna slem är inget alternativ, detta trots att maskarna är billiga i drift – varken Erik Jacobsson eller forskaren som samlat in maskarna har sett dem äta i fångenskap. Det skulle också bli alldeles för kostsamt att framställa en syntetisk peptid i labb på samma sätt som han gjort hittills.

– Trots att min handledare säger ”det är bara att trycka på knappen” skulle det bli fruktansvärt dyrt. Man skulle behöva odla peptiden i bakterier i så fall. Men det är inte säkert att de klarar det.

Forskningen på långsnöret finansieras delvis med medel från vetenskapsrådet. Eric Jacobsson har också vunnit pris för sin uppfinningsrika och spännande forskning på ”Joint Natural Products Conference” förra året. Till våren ska han vara färdig med sin avhandling och vad som händer därefter är inte bestämt. Förhoppningen är att hans forskning sått ett frö för framtida läkemedelsutveckling.

– Det vore fantastiskt om det kunde användas till något praktiskt och inte bara bli en vetenskaplig kuriositet.