Annons
Annons
Kompisen pratar
Bildtext: Varannan vecka svarar Ergos psykologstudentpanel på frågor som rör studenthälsa och mående.
Foto: Illustrationer av Emma Tapper

Psykologstudenten svarar: Min kompis pratar bara om sig själv!


Studentpanelen från Psykologprogrammet på Uppsala universitet besvarar varannan torsdag vanliga studenthälsorelaterade frågor. 
Veckans brevskrivare besväras av att en kompis tar mycket plats och talutrymme deras relation, och ber psykologstudenten om råd.

Veckans fråga:

Hej! 

Jag har en kompis som bara pratar om sig själv när vi ses. När vi först blev vänner drogs jag till hennes energi och bubbliga sätt och vi blev snabbt tighta. Men när jag tänker på det har fokuset alltid varit på henne i vår kompisrelation. Hon har alltid mycket saker att berätta om och uppdatera mig om hennes liv när vi ses, och jag lyssnar. Nu börjar jag tycka att obalansen är jobbig. Jag har aktivt försökt skifta samtalet till att prata om mig själv också, och hon lyssnar men det kommer inte så mycket följdfrågor direkt och ganska snabbt skiftar samtalet till något som hon kan relatera till. Vi har haft väldigt roligt ihop under åren vi känt varandra, men jag känner att jag börjat dra mig undan och blir alltmer ointresserad av att ses och bara lyssna på en monolog. Jag har funderat på att säga rakt ut hur jag känner, men är orolig att hon skulle ta det dåligt, och som en attack. Jag vet också att hon har haft det tufft, mycket som har hänt och därför mycket fokus varit på hennes liv. Men jag känner att den här dynamiken blir alltmer påtaglig och håller på att förstöra vår vänskap. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, eller om det är värt det. Har ni något råd?

Psykologstudenten svarar:

Hej!

Vilken intressant fråga du har. Vänskap är ju något som generellt känns som att alla ska veta hur det fungerar. Du berättar att din kompis pratar om sig själv mycket när ni ses. Du drogs till henne mycket i början, men nu verkar det som att du är less på hennes sätt att vara. Du säger att du försökt ändra dynamiken men att det inte riktigt funkat. Det låter som att du värderar denna relation, men att den samtidigt inte är vad den en gång var. Du beskriver att hon haft det svårt och att hon kanske därför haft ett behov att prata om sig själv. Först och främst vill jag säga att din upplevelse är vanlig. Ni är två är olika personer som utvecklas. Saker förändras även i en vänskapsrelation. Detta kan vara tufft att acceptera eftersom man vill hålla kvar i det som varit, men vi kommer ha det svårt om vi försöker leva i våra minnen.

Att acceptera denna förändring kan vara ett bättre alternativ. Det verkar som att dina behov i denna relation förändrats eller att de gjort sig mer påminda med tiden. Det låter också som att du genom dina funderingar gjort en bra sak av att lyssna på behoven. I grund och botten är vänskap en relation. Det betyder att båda parter bidrar. När en part helt tar över kanske den andra inte känner sig bekväm. Vad blir det kvar av en relation när den går ut på att lyssna på en monolog? Det låter som att din kompis inte ger dig det utrymme du behöver. Du skriver att du funderat på att säga något rakt ut till henne, samtidigt som du verkar medveten om att det skulle kunna tas emot hårt. 

Jag tänker att en vänskapsrelation är mer robust än vissa tror, och att villkoren för den kan förändras. Att då drar ner på umgänget, som du gör, kan vara en klok åtgärd. Om du fortsätter känna att du inte vill umgås med denna vän och hon undrar varför du inte engagerar dig i relationen lika mycket, kan en direkt och ärlig konversation vara ett alternativ. Jag tänker att det skulle kunna vara möjligt att hon genom det får nya perspektiv, det är möjligt att hon inte är medveten om hur hon får dig att känna och att hon skulle kunna göra annorlunda. Det centrala jag vill kommunicera är att det aldrig är fel att känna på ett visst sätt. Du har rätt att välja vilka du umgås med och hur mycket. Skulle du känna att du inte vill umgås med henne överhuvudtaget är det helt okej. Sen vad du faktiskt är upp till dig. Slutligen vill jag skriva hur jag personligen kan relatera till det du berättar. Jag har också erfarenheter av vänskap där den andra personen tar över. Efter ett tag har jag upptäckt hur obekväm det gjort mig. Vänner bidrar till vänskap tillsammans. Den här upptäckten gjorde jag, kanske kommer du göra samma?

 

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym. 

 


Annons

Annons

De frågor som skickas in besvaras av någon ur studentpanelen. Panelen består av Jonas Tejde, Daniella Nikolic, Maria von Holst, Sigrid von Schenck och Ellen Ström som går psykologprogrammet. 
Inom ramarna för psykologprogrammet på Uppsala universitet finns en psykologmottagning.
Psykologmottagningen ligger i Blåsenhus och erbjuder kostnadsfri psykologisk behandling hos studenter som går termin 7-9 på psykologprogrammet samt studenter med utländsk psykologutbildning som kompletterar för att få svensk psykologlegitimation. Studenterna har regelbunden handledning av handledare som är legitimerade psykologer och legitimerade psykoterapeuter. Till mottagningen kan du vända dig om du har avgränsade psykologiska besvär, exempelvis specifik fobi, social ångest, oro, nedstämdhet, stress, låg självkänsla eller sömnproblem.
På www.psyk.uu.se/psykologmottagning kan du läsa mer om verksamheten och göra intresseanmälan.

Läs mer

2025-05-15 10:30
Studentpanelen från Psykologprogrammet på Uppsala universitet besvarar varannan torsdag vanliga studenthälsorelaterade…
2025-05-08 10:53
KONSUMENTKOLLEN. Konsument Uppsala lotsar en läsare genom hur man kan tänka när man vill börja spara till…