Annons
Tebaran, den siste hövdingen av penanfolket blickar ut över det som en gång var regnskog i Borneo.
Foto: Mattias Klum

Illustrerar skönhet och skörhet


Samhörighet, sammanhang och framförallt engagemang i en värld som blir allt mer distanserad från sina invånare – det är vad naturfotografen Mattias Klum vill ingjuta i besökarna med utställningen ”Vår tid på jorden”, som invigdes på Upplandsmuseet 6 december.

I dag är vi sju miljarder människor. Vi sätter allt större press på naturresurserna och lever i ett globalt samhälle där handeln och ekonomin är världsomspännande. Det som var exotiskt för bara några årtionden sedan, som bananer från Brasilien eller jeans producerade i Kina, har blivit en given del avvår vardag. Men vårt levnadssätt har ett pris och effekterna sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. nbsp;

”Vår tid på jorden” baseras på boken med samma namn, vilken forskaren Johan Rockström och Mattias Klum arbetat fram tillsammans under dryga två år. Bilderna och texterna berättar om en natur som på senare år förändrats drastiskt. De berättar också om vilket enormt ansvar vi har, både som privatpersoner och företagare. Mecenaten Anders Wall, som har samarbetat med Klum i flera år och är en av grundarna till Beierinstitutet (Vetenskapsakademiens internationella institut för energi-, resurs- och miljöfrågor) invigningstalade.
– De ekonomiska värden som skapas genom att skövla regnskogen eller finkamma haven är en illusion. Istället plundrar vi oss själva och våra barn, säger Anders Wall. nbsp;
– Det är därför det är så viktigt att inte skilja frågor som ekonomi och tillväxt från miljö- och hållbarhetsfrågor. Allt hänger ju ihop.

Mattias Klum berättar att hans miljöengagemang vuxit fram genom hans många resor, där han inte bara fått njuta av vackra vyer utan också fått uppleva den moderna livsstilens skuggsidor. Ett fotografi från ett samhälle i centrala Afrika är ett grafiskt men intressant exempel som lyfter fram de internationella konsekvenserna av vår konsumtion. En salig blandning av reptiler, mindre däggdjur och fåglar har slaktats och helt sonika lagts upp på ett fat. Det kallas ”bushmeat” och är vad invånarna fångat för dagen. Innan fanns inget behov av att jaga på land, invånarna livnärde sig på fisket. Nu finns ingen fisk kvar. På grund av den ökande efterfrågan i västvärlden har de stora fiskebolagen i princip länsat de tidigare rika vattnen, och bushmeat är lokalbefolkningens sista utväg för att tillgodose behovet av protein.

Konstrasterna i utställningen nbsp;berör. Den orörda naturen, som de frodiga regnskogarna och vackra korallreven får samsas bredvid palmoljeodlingarna i Borneo, den smutsiga mineralutvinningen och de döende orangutangerna.
– Variationen i materialet är menat att illustrera det komplexa samspelet mellan människa, samhälle, natur och miljö, säger Mattias Klum. nbsp;
– Att bilderna visar både världens skönhet och dess skörhet är det som binder utställningen samman.


Annons

Annons

Läs mer

2021-09-15 12:18
De får gärna bli obehagliga och ge uttryck för starka känslor. Dolores Kawalec skapar dockor för att låta ångest, sorg…
2019-10-24 14:54
Under sin praktik hade Moa Höglund i uppgift att ta fram en utställningsidé. Hennes vision om att inkorporera poesi i…
2018-10-29 15:08
Det blev rusning när biljetterna till evenemanget Begravning1 släpptes, så arrangörerna har valt att utöka med en fest…