Fallet äpple – ett marknadsmisslyckande
För lite drygt nbsp;en vecka sen var jag en av de cirka 1600 studenter som deltog i Lidingöloppet. En siffra byggd på antagandet att andelen studenter i startfältet motsvarade andelen i resterande svensk population, alltså fyra procent (ett antagande vi lätt kan falsifiera genom att iaktta målgångsfållans snedvridning mot svettiga medelålders män i shorts). I utkanten av tävlingsområdet satt två friska vildar från överklassen utanför sina vårdnadshavares stolta treplansvilla. Vildarna sålde äpplen från fastighetens tillhörande trädgård. Två kronor stycket, varken mer eller mindre (ja, jag försökte pruta). Till saken hör att det på andra sidan gångvägen stod ett alldeles föredömligt äppelträd i den allmänna parken.
– Ni kan ju inte sälja äpplen för två kronor styck när jag enkelt kan plocka fickorna fulla på andra sidan gatan. Det är marknadsmässigt orimligt, sa jag åt de två.
De tittade surt nbsp;på mig över sin kritklottrade prisskylt (”äpplen” stavas för övrigt med två p:n, tänkte jag, men sa inget).
– Våra äpplen kostar två kronor, sa flickan.
Herregud. Jag himlade med ögonen och gick iväg för att köpa korv för 25 kronor från ståndet en bit bort. En summa jag gladeligen betalade eftersom korvar inte växte på träd i den absoluta närheten.
Dagens Nyheter nbsp;publicerade den 25:e september en artikel där man hävdade att 265 nbsp;000 ton äpplen ruttnar bort varje år från svenska äppelträd. Säg att vi istället skulle sälja dessa äpplen för två kronor styck. Beräknat utifrån ett standardäpple á 150 gram skulle det resultera i att cirka 1,8 miljarder extra äpplen årligen når marknaden. Enbart matmomsintäkterna (tolv procent) från dessa ruttnande äpplen skulle årligen generera 424 miljoner kronor till statskassan (vilket för övrigt oroväckande väl överensstämmer med de 400 miljoner som Uppsala läns landsting missade sin budget med år 2015. Slump eller samband? Jag låter det vara osagt…). Men det är såklart orimligt att jaga dessa äppelpengar. Eftersom ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle betala 2 kronor för något man kan få gratis på andra sidan gatan
Vilket osökt nbsp;för mig till Luthagens livs i Uppsala. Jag mötte nyligen upp med en vän efter hens matvaruräd i butiken. I varukassen såg jag det jag fruktat; äpplen med illavarslande små klisterlappar.
– Köper du äpplen? I september? frågade jag med darr på rösten.
– Va? svarade min vän.
Äpplen av sorten Royal Gala kostar cirka 27 kronor per kilo. Det motsvarar 4 kronor per äpple. Dubbla Lidingötaxan.
– Det växer äpplen i Vasaparken Du går ju förbi träden på vägen hem påtalade jag för min kamrat och försökte få hen att se det ekonomiska ljuset.
Uppsala kommun nbsp;meddelade nämligen via pressutskick den 16:e september att det var ”fritt fram att plocka kommunens frukt”. Man hade till och med ställt ut fruktplockare i valda parker (däribland Vasaparken). Det behövdes inte ens fysisk ansträngning Vi gick i tystnad hemåt från Luthagen. Jag sa inget när vi passerade äppelträden, utan nöjde mig med en utdragen blick mot trädkronorna och några djupa suckar (jag är trots allt en god vän). nbsp;
--[if supportEmptyParas]--> nbsp; --[endif]-->
--EndFragment-->
