En annorlunda jul
Jag dansar på trottoaren hela vägen hem från ICA med fyra kilo jul i famnen. Det har kommit ett paket hemifrån, som jag nästan inte kan vänta på att få öppna. Min sambo skrattar när han ser mig valsa runt utanför fönstret och skyndar sig att öppna dörren åt mig. Fram med saxen och klipp, klipp, klipp. Små nisser, nissar som vanligtvis står framme i många danska hem i julmånaden ligger överst i paketet och ler mot oss. Ett vitt kalenderljus med en pyntad julgran på dyker upp under nisserne. Ljuset räknar ner till julen från 1 till 24 december och varje dag är ljuset tänt till dagens siffra har bränts bort. Under dem ligger ett kuvert som jag öppnar medan min sambo går på upptäcktsfärd i paketet. Då vi inte kommer att ses denna jul, hoppas mina föräldrar att paketet kan sprida julglädje hos oss. Jag har en klump i halsen, när jag läser brevet. 2020 har varit ett konstigt år. Ofta har jag behövt intala mig att jag visar min kärlek till de sårbara i min närmsta familj genom inte att resa hem och träffas fysiskt.
"Det är svårare att berätta att jag behöver ta en paus i skrivandet för att kunna stryka bort en tår ur ögonvrån."
Men allt är inte negativt i coronatiden. I år ser jag fram emot att fira min första svenska jul. Nog för att den blir i mindre skala än brukligt nu när riktlinjerna säger att vi inte får ses fler än åtta i grupp, men jag har fått veta att jag oavsett har mycket mat och dryck att vänta. Min sambo pratar om sill, lax, ägg, julskinka, prinskorvar, paté, köttbullar, Janssons frestelse, revbensspjäll, dopp i grytan. Jag tror inte att jag fått med allt men jag känner mig redan mätt och belåten. Sillen är jag lite rädd för. Den harmonierar inte med mina smaklökar men jag vet att den är en fast beståndsdel av varje svensk högtid, så jag jobbar på att ta den till mig. Jag litar på att snapsen hjälper mig även denna gång. Min sambo har förklarat för mig att svenskarna börjar äta allt detta vid lunch, vilket skiljer sig från vad jag är van vid. Hemma brukar vi äta julmiddag på kvällen som består av fläskstek med potatis, rödkål, brun sås. Som dessert äter vi risalamande, ris à la Malta som jag har förstått att även en del svenskar gör. Det känns tryggt.
Julen är förstås mycket mer än maten, men saken är den att det är lätt att skriva om julskinka och flæskesteg. Det är även lätt att skriva om min glädje över ett julpaket hemifrån. Det är svårare att berätta att jag behöver ta en paus i skrivandet för att kunna stryka bort en tår ur ögonvrån. Det är svårare att skriva om hur mycket jag saknar att se och hålla om de sårbara i min familj utan att det låter klyschigt. Sanningen är att jag i år både ser fram emot att fira min första svenska jul med min sambo, samtidigt som jag längtar efter en dansk jul med min familj.
Foto: Sandra Gunnarsson
Ingegerd Sjøstrøm har tidigare pluggat i Lund men befinner sig just nu mellan studier. Hon kommer ursprungligen från Danmark.
