Annons
saga byline citat
Foto: Unsplash/privat

Hur jag ryckte av ett plåster och gick till en psykolog


Idag gick jag till en psykolog för för första gången i mitt liv.

Jag har alltid sett mig själv som en positiv och glad person. Det är antagligen adjektiv folk i min närhet skulle använda för att beskriva mig också. Något jag dock har insett är att jag nog hade sökt hjälp betydligt tidigare om det inte vore för just det. Stunden jag insåg att adjektiven inte passade så bra som jag en gång trott var extremt jobbig. För vem fan vill bli beskriven som “nedstämd” och “negativ”? Så jag höll fast vid dem som att de vore en statisk del av min person. Först efter att föreställningen helt runnit mig ur fingrarna gick jag med tomma händer till en psykolog.

Det är en något romantiserad version av vad som egentligen hände. Sanningen om hur jag tog beslutet att boka en tid hos en psykolog är att jag en dag satt vid datorn med en varukorg fylld av kläder jag egentligen inte hade råd att köpa. I ett desperat försök att på något sätt rättfärdiga det gav jag mig själv ett ultimatum. “Du får köpa kläderna, men bara om du bokar tid hos en psykolog först”. Så beslutsamt, men definitivt inte utan en rejäl dos ångest, gjorde jag det. Resultatet var en kombination av en extremt onödig investering och en extremt nödvändig.

"Känslan av att inte må tillräckligt dåligt är också en av anledningarna till varför jag väntade så länge."


Annons

Annons

Känslan av att inte må tillräckligt dåligt är också en av anledningarna till varför jag väntade så länge. Tanken på att jag skulle dela mig av mina känslor för att de sedan skulle bedömas oviktiga eller inte tas på allvar var skrämmande och fortsätter att vara det, även idag. Faktumet är ju också att det är lättare att dela med sig av ärr än vad det är att dela med sig av öppna sår. Mycket lättare att säga “jag har mått dåligt” än “jag mår dåligt nu”. Så vid varje tillfälle av ångest intalade jag mig själv att mina problem skulle lösas på egen hand och när jag inte hade ångest intalade jag mig själv att problemen inte fanns över huvud taget.

Den första och kanske största utmaningen var att rycka loss plåstret som dolde såren och be om hjälp. Den andra utmaningen var att hitta ingången till mottagningen. Likt en vilsen katt gick jag fram och tillbaka längs tegelbyggnaden med min näsa nerkörd i google maps. När jag väl hittat in fick jag ironiskt nog berättat för mig att min ångest kommer av en liknande orsak. Oförmågan att titta upp, ta ett steg tillbaka och betrakta mina tankar från ett avstånd. Poängen är inte att jag hade svårt att hitta dit den här gången utan att jag förhoppningsvis känner mig mindre vilsen nästa gång.

Jag är ingen expert, jag har trots allt bara varit hos min psykolog en enda gång. Att skriva “min psykolog” gav mig precis en smula panik. Något jag däremot vet är att det finns många som mig där ute. Personer som definierar sig själva med adjektiven “glad” och “positiv” som om de vore statiska. Som jämför sin mentala hälsa med andras på ett sätt som underminerar deras känslor. Som täcker djupa sår med plåster. Men jag vet också att det finns människor som har varukorgar fyllda med saker de egentligen inte borde köpa och som behöver en anledning. De, precis som jag, är värda att må bra oavsett.

Läs mer

2024-03-01 09:23
Eric Axner-Norrman ponerar med sedvanlig humor och precision de olika vetenskapsdisciplinernas inbördes ordning i den…
2024-01-31 08:38
Eric Axner-Norrman skriver om tidsmaskiner och katter gömda i Engelska parken i månadens kåseri.
2023-12-21 12:10
Redaktionen sammanfattar året med Ergo inför årets slut. Vad har hänt sedan nyår egentligen?