Mission Eurovision: Flera lager bakom schlager
Med ett brinnande engagemang, sparsamt med värdighet och en lagom gnutta hybris kan man bevisligen ta sig hur långt som helst. I alla fall in i Eurovisionbubblans kanske mittersta kärna. Nu sitter jag här, lite lagom svettig och måttligt skräckslagen på ett minst sagt överprisat hotellrum i centrala Turin. Så ser verkligheten ut för en aspirerande kulturskribent med höga ambitioner – bli ruinerad nu och få betalt när du är rik på erfarenheter. Det är nog just den där härligt hoppfulla, kanske naiva mentaliteten som gör den här resan så behagligt kittlande. Vad har jag att förlora. Värdighet? Integritet? Vem har det innan 30 ändå.
Innan du scrollar vidare och avfärdar all form av nyhetsuppdatering från detta till synes banala musikspektakel vill jag försöka fånga ditt intresse med sex bevingade ord. Eurovision är inte vad du tror!
"Rummet är fyllt av högt meriterade akademiker och journalister och jag – en glad tjej med en ganska mediokert skriven kandidatuppsats i bagaget."
Solen skiner i alpstaden Turin och likaså människorna som jag möter på gatan på väg till universitetslokalen där Eurovisions: International Conference ska äga rum. Givetvis valde jag helt fel kläder och kom fram svettig och så där härligt tomatröd i ansiktet. Väl på plats blev jag påmind om att det fortfarande pågår en global pandemi och att kirurgiskt munskydd måste bäras när man vistas inomhus. Så det vara bara att omfamna värmen, kämpa sig igenom andningsvårigheterna och sörja att idag var dagen jag valt att bära läppstift. Konferensen är tänkt som en samlingsplats där forskare, journalister och författare kan ses för att utbyta tankar och idéer kopplade till Eurovision Song Contest. Rummet är fyllt av högt meriterade akademiker och journalister och jag – en glad tjej med en ganska mediokert skriven kandidatuppsats i bagaget. Som obotlig Eurovision-entusiast och snart färdigexaminerad antropologistudent bestämde jag mig tidigt för att låta Eurovision Song Contest bli ämnet för min uppsats. Men oroa er inte, jag kommer inte ägna mina “15 minutes of fame” åt skamlös self-promotion eller teoretiskt jidder. Istället vill jag uppmuntra er att, precis som jag, våga stoltsera med er hobby-expertis och göra akademiskt innehåll av kommersiellt skitsnack.
"Vad är nyhetsuppdatering utan lite skoningslöst skvaller inifrån bubblan?"
I år vill jag skifta fokus och göra människor uppmärksamma på den del av tävlingen som jag menar nyanserar samtalet och fångar Eurovision för vad det faktiskt är – ett politiskt minfält, en reflektion av vår samtid och en central spelare i ett brinnande geopolitiskt maktspel. Detta trots att det styrande organet bakom tävlingen frekvent försöker förminska dess inflytande genom att påtala att det är och förblir ett icke-politiskt event, vilket är en närmast idiotisk hållning i mina öron. Visserligen ser vi fortfarande inslag av banala låttexter, simpla melodier och enkla säljknep, men att tävlingen skulle vara förskonad från politiska inslag och gömda agendor är långt från sanningen.
Konferensen finns till för att uppmärksamma dessa komplexa ämnen och den möjliggör för en ny grupp människor att inta Eurovisionscenen. Visserligen en mer sluten och kanske inte fullt så glamorös sådan, men som fortfarande existerar i det alternativa universum som kallas Eurovision. Genom att vidga våra sinnen och nyansera samtalet kanske fler kan lära sig att uppskatta tävlingen och göra sig av med det ingrodda hat som många hyser “bara för att”.
OBS. Även om de politiska aspekter som omgärdar tävlingen bör ta större plats i samtalet, så kan jag inte med gott samvete åka hela vägen till Turin utan att beröra det mest triviala. För vad är nyhetsuppdatering utan lite skoningslöst skvaller inifrån bubblan? Håll utkik så kommer snart en ny uppdatering från denna självutnämnda Ergokorrespondent.
