Klotet: Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända igen

Liksom många andra nybildade progressiva rockband startade Klotet med att göra musik som den lät på det svenska 70-talet. Den musiken gjorde mycket för den musikaliska utvecklingen även i helt andra genrer då, men att kopiera formeln rakt av nu blir mest att syssla med dött avbildande. Det förstod Uppsalabandet och hittade en högst originell stil, som bland annat ledde till kontrakt med det franska proggbolaget Musea Records.
På sin andra fullängdare spelar Klotet progressiv rock som delar ljudbild med garagerock, punk och metal i stället för att lockas in på den naturromantiska genrenormen. Det låter hårt, kantigt och skitigt. Här och var letar sig punktemperamentet och industrimonotonin in även i låtstrukturerna, men oftast stannar det i kanten och bakgrunden som en definition av Klotets särart.
Med tanke på att själva grundbulten i progressiv rock i musikstilens ungdom var att hela tiden leta sig vidare musikaliskt så har genren stått uppseendeväckande still de senaste tjugo åren. Uppsalabandet Kaipa har länge varit ett undantag med sitt folkmusikexperimenterande. Nu kan även Klotet sälla sig till den lilla skaran band i världen som håller musiken levande genom att spränga gränserna i välljudande bitar.