Tillbaka till 30-talet

Uppsala är kanske inte känt som jazzens Mecka. Men även här hörs underligt klingande ackord och snygga saxofonsolon. I musikinstitutionens övningsrum river bandet av ”All the things you are”, tidigare framförd av legenden Miles Davies. Instrumentalisterna turas om att glänsa i improviserade solon. Sångerskans mjuka men starka röst bryter trivsamt av de långa instrumentala partierna. Vid flygeln sitter den musikaliske ledaren Ulf Johansson Werre. nbsp;
Det hela startade år 2004. Dåvarande rektorn Bo Sundqvist ville utöka den levande musiken inom universitetet. I slutet av 90-talet drogs körcentrum igång men det fanns även ett tryck på att få igång en jazzverksamhet. Första steget blev en storbandskurs, ledd av veteranen och musikern Ulf Johansson Werre. Arton musiker och ett par vokalister senare hade Uppsalas lovande jazzmusiker samlats. Men kursen var kort och så många duktiga musiker släpper man inte i första taget. Det var så Uppsala University Jazz Orchestra kom till.
nbsp;
Bandet blev ett slags fristående fortsättning på kursen men är även öppen för andra musiker. Att spela i storbandet ingår som ett moment i universitetets kurs.
Vad är egentligen ett storband?
–Fem saxofoner, fyra tromboner, fyra trumpeter och fyra i kompet. Sedan vokalisterna förstås. Vi spelar huvudsakligen jazz. Mest ”mainstream big band”, alltså standardjazz men också helt nyskrivet material, berättar Ulf johansson Werre.
Många av de gamla klassikerna har hängt med ända sedan 30-talet. Men intresset är fortfarande otroligt stort. Konsten att få den traditionella jazzen att leva kvar är att göra något nytt med den, som att ge gamla klassiker helt nya arrangemang. En Ella Fitzgeraldlåt kan bli ung igen om man behåller de starka musikaliska värdena men gör den mer tidsenlig.

Någon ur den unga skolan som upptäckt jazzens tjusning är Anna Moberg. Hon är en av dem som fått den åtråvärda positionen som sångerska. Vid sidan av musiklärarstudierna går hon fortsättningskursen och har sjungit i bandet sedan ett par år. nbsp;
Fortsättningskursen är för dem som kommit lite längre. Här får studenterna skriva sina egna arrangemang och sedan låta dem spelas av storbandet. Man börjar med att lyssna på de olika instrumenten och hur de passar ihop och låter. Ett annat knep är att lyssna på skivor och höra hur arrangemangen är uppbyggda där. I slutet av våren ska alla elever presentera en helt eget skriven låt med ett fullständigt arrangemang för hela bandet.
–Det är svårt men otroligt kul och stimulerande, berättar Anna Moberg som är i full gång med uppgiften.

För den som är sugen på att se hela gänget uppträda finns Blue Mondays, en satsning för att göra måndagarna till en fest. Klockan kvart i fem, en måndag i månaden, svänger det i universitetsaulan. nbsp;
Även om det kanske låter så är kurserna inte yrkesmusikerutbildande. Det finns många teoretiska inslag. Nu har styrelsen för musikvetenskapen bestämt sig för att minska den praktiska delen till fördel för den teoretiska.
–Det är verkligen jättetråkigt. Jag tror inte alls man kommer utvecklas på samma sätt, tycker Anna Moberg och Ulf Johansson Werre håller med.
–Storbandskurserna bidrar verkligen till Uppsalas levande jazzliv, säger han.
Och visst finns drömmen om den egna jazzklubben. Dit proffsen kan komma och spela tillsammans med de lokala musikerna.
–Det skulle inte vara någon rökig källarlokal utan mer casinoaktigt i rött och guld. Men då måste man väl vinna 214 miljoner i drömvinsten först, säger Ulf Johansson Werre och skrattar.