Så fort du vet vad du är så är du död

Egentligen skulle man kunna säga att allting började på sextiotalet, med den vibe och det musikaliska landskap som växte fram, fast då fanns förstås inte Anders och Staffan Ljunggren än. Därför började allting för nio år sedan, då de två bröderna bestämde sig för att börja lira tillsammans.

– För tio år sedan spelade jag andra instrument, som bas och klaver, samtidigt som jag lyssnade mycket på sextiotalsmusik. Orgeln var ett grundläggande element i den tidens band och jag fastnade för hammondorgeln, som har ett väldigt mustigt ljud – man kan spela maffigt och stort men också nästan sakralt, säger Anders.

Det var efter att han provat, och förälskat sig i hammondorgeln, som den nuvarande sättningen satte sig – Anders på orgel och Staffan på trummor. Det enda negativa är enligt bröderna att man inte har någon att liera sig med om man inte är överens, men det brukar sällan vara ett problem då de nästan alltid tycker likadant. Oftast är det Anders som snickrar ihop melodi och ackordföljd, men det händer att de bara sätter sig ner och kör. Eftersom båda jobbar vid sidan av är de inte beroende av bandets ekonomi, vilket gör att de har obegränsat med tid att slutföra sina projekt.

– Det är grymt roligt att spela in själva och låta det ta den tid det tar. Musiken ska inte vara exakt hela tiden, utan variera lite från gång till gång. Efter en månads arbete med den här skivan kände vi att en av låtarna var för långsam så då snabbade vi upp den – det är något man inte kan göra om man inte sköter allt själva, säger Staffan.

Out Of Bounds kommer den 21 september och är enligt bröderna den bästa skivan de gjort hittills. De har spelat tillsammans så länge att de känner sitt sound, kan instrumenten utan och innan, och de har fått leka runt ordentligt i studion. Mest kännetecknade för musiken är att den inte går att definiera och även om den har drag från en rad olika genrer vill bröderna helst kalla den improvisionistisk pop.

– Så fort du vet vad du är så är du död – så uppenbarligen är vi ganska levande eftersom vi själva inte vet vad det är för musik vi gör. Vi har i viss mån gjort en grej av retro, det är ju gamla instrument vi spelar, och försöker återskapa den fria känslan från sextiotalet, förklarar Staffan.

Det är via livespelningar som Trummor amp; Orgel fått sina fans. Hittills har de haft drygt 150 spelningar, framför allt i Sverige men även ner över kontinenten.

– Det blir allt vanligare med instrumentalmusik, allt vanligare med ovanligheter, säger Anders.

– Det är möjligt att det är det som sticker ut och som gjort att vi fått så många spelningar, funderar Staffan vidare.

Trots att det är live som bröderna briljerar är det viktigt för dem att även finnas i fysisk form och den nya plattan släpps både på cd och lp.

– Vi har alltid vurmat för att göra album. De bästa skivorna kan man lyssna på från a till ö. De tre första låtarna bör sätta tonen för resten. Ofta jobbar vi efter någon slags ketchupeffekt. Det kan gå flera månader utan att vi gör någonting alls, men så kommer vi på en låt som kickar igång ett helt album. Så var det med den här skivan, berättar Staffan.

Turnén som drar igång den 22 september är deras första som huvudakt, tidigare har de samarbetat med bland annat Weeping Willows och Soundtrack of Our Lives. I Uppsala spelar de på Katalin.

– Ju mindre scenen är desto bättre brukar det bli. Katalins scen är bra och lagom stor – vi har bokat in turnéspelningarna själva. Det gäller att kolla alla ingångar i förväg, för det går inte att få in orgeln överallt, förklarar Anders.

Det var för övrigt under studietiden i Uppsala som bröderna startade Trummor amp; Orgel.

– Tyvärr började spelningarna trilla in först när vi började jobba, så några extrapengar blev det inte då. Vi startade som vardagsrumsband – på skoj. Sedan råkade vi som första band bli signade av skivbolagschefen på nystartade Cosmos och där har vi blivit kvar, säger Staffan.

nbsp;