Tonårsidoler nästa

nbsp;

Med bakgrunder i både pop och metal har medlemmarna i Uppsalabandet Amy´s Ashes fått ihop ett koncept som lyckas vara både popeuforiskt och gothmörkt på samma gång. Takida är en given referens, men Amy’s Ashes variant av modern popmusik har både större variation och är produktionsmässigt klart intressantare än Ångebandets. Nyskapande, men utan att det sticker ut så mycket att det stör.

Elektronisk musik bakas ihop med rock och resultatet är slående på ett sätt som gör det svårt att se hur ett band med det här debutalbumet och Amy´s Ashes målmedvetenhet skulle kunna misslyckas. Att de väljer att gå vid sidan av de stora bolagen och göra allt själv kan förstås sätta käppar i hjulen, men med en så bra grundprodukt ska det inte spela någon roll. Om det finns någon som helst rättvisa och logik i musikbranschen så är Amy’s Ashes landets nästa stora tonårsidoler inom kort.

nbsp;