Påtaglig eposkänsla

Med fem ep:s som släpps varannan månad under 2014 tar Uppsalarapparen Dödfödd avsked av hiphopscenen han varit en del av sedan mitten av 90-talet. Tanken var först att han skulle släppa allt material i en klump, 30 låtar, som motsvarar tre fullängdsalbum. Ep-alternativet var antagligen bättre. Inledande ”Prolog” är nästan lika lång som ett album och håller så hög klass att det vore synd om det blev för mycket för att man skulle kunna till sig det på en gång.

Den tidigare Mat Åt Far-medlemmen gör det heller inte lätt för lyssnaren. Hans sammanfattning av sin karriär inkluderar både rap och produktioner och det är en mörk ljudbild, monotona beats och komplicerade texter som möter lyssnaren. Smala låtar, som rör sig i en egen liten skuggvärld samtidigt som eposkänslan är påtaglig och separationsångesten ofrånkomlig.

Även om man har fyra fullmatade ep:s att se fram emot under året känns det redan sorgligt att Dödfödd tänker gå vidare. Det är bara att hoppas att suget efter hiphopen blir för starkt för att motstå när han varit borta ett tag. Kärleken till musikstilen, som är nödvändig för att skapa något så här bra, går i alla fall inte att ta miste på.