Fångar nutida mörker

Staffan Winroth, som tidigare spelat i metalbandet Enemy is us och punkbandet Lastkaj 14, skrev två låtar på svenska och blev så nöjd med dem att han satte ihop ett band. Resultatet är en klassisk skramlig rock som drar mot hårdare genrer och sång som fint fångar känslan av att pulsa runt i svensk höstslask med hela vintern framför sig. Med distade gitarrer skapas en ljudbildsvägg som för tankarna till Black Sabbath och 80-talspunkrock.

Döda Havet lyckas låta klaustrofobiska och popmedryckande på samma gång. Julia Stenslands orgelslingor ger en domedagsstämning och Winroths småskeva texter ger stundtals briljanta utsnitt om svårigheten att förlika sig med den mörka samtiden. I tider som den just nu behövs musik som Döda Havets, som med låtar som ”Det sämsta av två världar”, ”Komatecken” och ”Flykten” fångar mörkret men samtidigt genom små ljusglimtar ändå lämnar lyssnaren med en försiktig känsla av hopp.