Nationerna nobbar kåren

Uppsala studentkår ville ha ett avtal med nationerna om ett kombinerat medlemskap och skickade tidigare i år en förfrågan till Kuratorskonventet. Brevet tog upp de fördelar ett gemensamt medlemskap kunde innebära för nationerna, men Kuratorskonventet lät sig inte övertygas.
– När vi fick frågan i början av året satte vi igång en ganska rejäl utredning. Vi skickade ut frågan på remiss till alla kårer, studentföreningar och nationer, säger Curator curatorum Adam Roigart.
Vid Kuratorskonventets möte i april tog man beslutet att inte samarbeta med Uppsala studentkår vad gäller ett framtida medlemskap. Adam Roigart nämner kårens partipolitiska system som en anledning, ekonomin som en annan. Däremot säger man inte nej till ett gemensamt kort.
– Vi vet ännu inte om studenterna kommer att kunna skriva in sig i kåren på nationerna. Vi hoppas verkligen att de är villiga att göra det utan att ta ut pengar för det – pengar som kommer från grundutbildningspotten, då universitetet numera stödjer kåren ekonomiskt. Kårstyrelsen har lagt fram ett förslag till ny kåravgift på 45 kronor. Nationerna har hintat att det skulle kosta 25 till 50 kronor per student som de skriver in. Det blir mellan 56 och 111 procent av kåravgiften om förslaget skulle gå igenom i kårfullmäktige den 25 maj. Det kan betyda att vi får en studiebevakare mindre, säger kårens ordförande Kristina Ekholm.

Adam Roigart medger att nationerna har diskuterat att införa en inskrivningsavgift.
– Det ska finnas en motprestation. Hur stor summan blir beror på vilka åtgärder som måste vidtas. Vad nationerna och kåren gör för varandra behöver inte handla om pengar. Det är svårt att säga hur det kommer att gå – vi sitter just nu och avgör om det är värt det eller inte.
Det är inte bara kåren som är orolig för framtiden, även nationerna kommer att behöva marknadsföra sig för att locka medlemmar.
– Vi kommer att sätta upp billboardaffisher och skicka ut nationsinformatörer till mässor och campus. Det planeras till och med för en tv-reklam. Många känner till festerna, men vet inte att vi gör så mycket mer. Det finns en rädsla för de ekonomiska konsekvenserna – ingen vet hur det kommer att gå när obligatoriet upphör – varken kårerna, nationerna eller universiteten, säger Adam Roigart.