Studenter besvikna på nödboende
Det kom ett mejl till Ergos redaktion från en av Uppsala studentkårs studiebevakare, som varit i kontakt med en av studenterna som fått flytta in i stugbyn på Fyrishovs camping. Han var upprörd över att de betalar 3 500 kronor per person, trots att kommunen tillsammans nbsp; med universitetet subventionerat priset med en tredjedel. Det totala månadspriset för dessa stugor är 21 000 kronor.
Jag möter psykologistudenten Martin utanför Fyrishovs träningsanläggning och tillsammans promenerar vi bort mot stugbyn.
– Jag visste inte förrän igår att vi var tvungna att flytta ut idag, och inte när heller – så en av mina stugkompisar fick bära över mina väskor till annexet där vi ska förvara våra saker fram till söndag. Tydligen var stugorna uppbokade de här dagarna sedan länge.
Han har inte längre någon nyckel till sin stuga, så vi får kika in genom fönstret för att jag ska få en uppfattning om hur det ser ut därinne. En L-formad soffa upptar större delen av rummet på 20 kvadrat, och Martin pekar på en uppfälld loftsäng ovanför soffan.
– Det där är min säng. En av killarna sover på soffan och de andra två i en våningssäng i utrymmet bredvid. De säger att det blir väldigt varmt och en av dem snarkar, så det blir inte mycket sömn.
Utrymmet ser genom fönstret inte större ut än att våningssängen precis får plats. I stugan finns också ett pentry och en toalett med dusch. I vissa av stugorna finns bara två sängar, så två av de fyra studenterna får dela på soffan.
– På så sätt har vi tur, för jag har provat och skulle inte få plats i soffan. Det är ändå väldigt trångt och man får liksom flytta på sig hela tiden – när någon pluggar lagar någon annan mat och en tredje sover – det blir lite jobbigt.
Martin berättar att de hela tiden skojar om situationen, mest för att orka stå ut. När de fick reda på att de var tvungna att flytta ut i fyra dagar trodde de först inte att det var sant. Av någon anledning hade de missat informationen, som gått ut via massmejl.
– Vi visste inte vad vi skulle tro. Det känns verkligen inte kul att behöva sova på madrasser i en gympasal. Jag är van vid att kunna komma hem och ta det lugnt efter skolan, det går ju inte nu.
Klockan nio varje morgon måste de vara ute ur gympasalen och de får tillträde först klockan halv sju på kvällen. Alla ägodelar förvaras i ett annex inne på Fyrishov, där det finns toaletter och ett litet kök.
De flesta av studenterna i stugbyn kommer från olika länder runt om i världen och trots att de visste att det skulle bli svårt att hitta bostad var ingen av dem förberedd på riktigt hur svårt det skulle bli.
– Jag har varit i hur många länder som helst och det har aldrig varit några problem, har man haft pengar har man kunnat få en bostad. Vad ska jag säga om Sverige – det är socialistiskt, säger Jacob från USA, som precis håller på och packar ihop sina saker eftersom han haft turen att hitta någon annanstans att bo.
Trots det höga priset för en sängplats i en av stugorna får studenterna inte nyttja Fyrishovs träningsanläggning, något som Martin hade räknat med.
– Det var det första jag frågade. Jag tänkte att för 3 500 kronor så skulle jag i alla fall få bada lite, men det fick man inte. Och ska man bo kvar efter sista september så är det fullt pris som gäller – jag har hört att det kommer kosta runt 5 000 kronor i månaden. Det är helt sjukt.
Kent Andersson, som ansvarar för Fyrishovs stugby och camping säger att tillgång till träningsanläggningen aldrig kom på tal när nödboendeavtalet slöts med Uppsala studentkår.
– Vi har försökt hjälpa kåren att lösa den krissituation som råder genom att få loss så många stugor som möjligt. Vad studenterna betalar i hyra är inte Fyrishovs värk – det är inte vår sak att subventionera. Vad gäller de fyra dagar som studenterna fått sova i gympasalen så beror det på en bokning som vi inte kunde flytta på. När vi slöt avtalet sade kåren att det inte var några problem.
Enligt universitetets akutbostadsansvariga sattes hyrorna med tanke på studenternas ekonomi och inte vad de skulle få för pengarna.
